På grön salong med babyhåret

Jag går till frissan ungefär 2 gånger om året. Det brukar bli när borsten fastnar i topparna, och jag måste medge att det är för att de ser ut som svinto, som jag pallrar mig iväg.

Sist jag klippte mig, vilket var i mars, vilket jag vet bara för att jag skrev om det då med (det är trots allt en sjukt stor grej), kom jag därifrån med en frisyr, eller i alla fall nåt som egentligen krävde en gnutta uppmärksamhet för att underhålla.

Sånt går aldrig. Jag saknar karaktär. Jag kan inte ha frisyrer som kräver nåt mer än en hårborste av mig. Jag vill gärna, det skulle vara kul att vara lite snygg, men… det är bara att inse att det inte händer.

Grön salong

Det finns en salong som jag går förbi på väg till skolan, Green Heads heter den och den utger sig för att vara helt (eller till största delen?) ekologisk om jag förstod min söta frisörska rätt.

Alltså var jag liksom tvungen att färga håret. Alla vita hårstrån, du vet.

Jag har inga problem med mina ålderstecken, än. Bara så du vet. Men mina vita har nått ett tillräckligt starkt bestånd för att de inte ska gå att missa ens om man tittar snabbt och det är inte snyggt…! Antingen eller, liksom. Helhetsbilden blir trist, tycker jag. Jag har hellre hela håret vitt, i så fall.

Eller brunt. Jag följer majoriteten, tänker jag.

Jag fick chokladbit och chai-te medan färgen verkade. Det blev bra, det var nästan så jag undrar om min frisörska var mer nöjd än jag till och med.

Babyhår

När hon klippte mig frågade hon om jag hade ammat nyligen.

”Jaa-a?” sa jag och väntade på en fortsättning.

”Jag ser det,” sa hon och pekade på allt babyhår som återtar sin plats på mitt huvud extremt långsamt men säkert. ”Men det här är ju ingenting. Vet du att jag har haft kunder som varit nästan skalliga. Hormoner, bara hormoner alltihop… så jag vet vad jag har framför mig.”

”Ha,” sa jag och kan ju inte låta bli att undra om det finns de som tappat ALLT hår till följd av hormonstormen som det innebär att tillverka en människa. Det känns inte helt otroligt.

Bara babyhår. Allt mitt riktiga hår når till en tofs.

Jag är nöjd med färgningen. Brunt med en aning rött i. Hon sa att det lägger sig ovanpå håret istället för att bryta upp stråna och tränga in i dem, och det kändes inte lika aggressivt att ha det i hårbotten som det annars kan göra med vanlig(are) färgning. De vita stråna blev ljusare än resten men det gör ingenting; de är inte längre självlysande och det var allt jag ville.


Om du vill läsa mer om deras gröna koncept så hittar du Green Heads hemsida här.

SaveSaveSaveSave

Positiv energi — helt gratis!

Jag var och klippte mig för ett par dagar sedan, eftersom håret kändes som en död mössa som inte gick att ta av. Det är det bästa jag gjort på flera månader, och anledningen till det var hårfrisörskan Lena. Inte för vad hon gjorde med håret, eller ögonbrynen*, men för vad hon sa till mig.

Lena är en varm kvinna i 50-årsåldern från Libanon (vild geografisk gissning), och hon är den enda (främmande) på senaste tiden som kommit med positiv energi till mig istället för att ta den ifrån mig. Hon sa:

”Jag har 6 barn, och skulle jag bli gravid igen så skulle jag inte tveka. Det är en underbar tid, det är ett privilegium att få ge liv.” Hon log varmt. ”Njut av det, det ska du göra, för det är fantastiskt. Det är så fint.”

”Tack för att du säger det till mig”, sa jag och höll mig från att resa mig från stolen, slänga mig i hennes famn och gråta av tacksamhet.

Jag hade hälften så mycket hår på huvet och såg ut att ha fått en kraftig allergisk reaktion runt ögonbrynen när jag gick därifrån, men det gjorde ingenting. Jag kände mig så positiv utan att ha behövt jobba fram det själv, gratis positiv liksom.

Det blir trögare och trögare att att vara positiv för egen maskin. Jag blir skeptisk och spänd när främlingar ska prata gravid med mig, för jag litar inte på att de ska säga bra saker. Men Lena kändes trygg på nåt sätt. Mjuk och glad. Ingen O du ska bara VETA-ton i rösten.

happy place


*Mina ögonbryn kräver lite omsorg, de växer som ogräs och behöver klippas ner med jämna mellanrum. Och noppas, förstås. Ses över, helt enkelt.