5 saker jag ÖNSKAR att jag fick höra nu när jag är gravid…

…av folk jag aldrig tidigare träffat:

  1. Ingenting.
  2. Vad roligt! Grattis. (punkt)
  3. Jag blir lite avis… man kanske skulle skaffa en till.
  4. Förlossningen? Äsch, vaddå, det är inte så farligt som man tror alls.
  5. Jag har flera barn. Om jag blev gravid igen så skulle jag inte tveka. Det är det bästa som finns.

Nr 5 har jag faktiskt fått höra, och jag blir alldeles varm och lugn när jag tänker på hon som sa det till mig. Det är såna minnen (och tyvärr har jag inte så många) som hjälper mig att inte haka upp mig så extremt på såna som norske gästen på jobbet, som genom en hel konversation aldrig lyckades slita blicken från min navel.

 


Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

SaveSave

shit jag får höra på jobbet

Jag jobbar på ett hotell. I serviceyrket i allmänhet träffar man ju mycket människor, och på hotell i synnerhet. Där har folk tid att prata med en. Där är man bundis med personalen. Det är nästan som hemma.

shit jag får höra på jobbet

Två amerikanska herrar beställer öl i baren. När jag räcker över dem gör den ena en glad gest med handen över sin egen mage, nickar mot min och säger:

“Too much beer, huh?”

“Yes, I know, I just can’t help myself.”


En eftermiddag, efter att jag gått hem, kommer en stammis och sätter sig i receptionen mitt emot min kollega. När han ska betala sitt rum lutar han sig förtroligt fram mot min kollega och säger:

“Vet ni om att hon är gravid?”

Jag är i 7e månaden, få är de som lyckas mörka detta på sin arbetsplats.


Under frukosten ska jag plocka in glas i skåpet och står med händerna fulla. En halvstammis närmar sig, stryker försiktigt med baksidan av pekfingret mot min mage, tittar mig försiktigt i ögonen och säger:

“Är det…?”

“Ja.”

“Jahaaa, närdå? Vet ni vad det är för nåt?”

Åter igen, det är full frukostrush, jag står med händerna fulla mitt i frukostkön. Håll gärna dina fingrar på din egen mage, madame.


“Hade du inte redan varit gravid så hade du blivit det ikväll, det kan jag loooova dig!”


“Blev det mycket middag för dig också ikväll, eller? Haha, till och med så att knappen trillade ut!”


Jag kan konstatera att allmän inställning verkar vara som följer:

  • Jag är gravid = Jag har förverkat min rätt till personligt space
  • Jag är gravid = Fritt fram för kommentarer om mitt utseende
  • Jag är gravid = Jag vill prata hål i öronen på folk om det
  • Jag är gravid = Jag vill höra allas reflektioner kring detta
  • Jag är gravid = Jag vill höra om alla andras egna erfarenheter i ämnet
  • Jag är gravid = Jag är allmän egendom
  • Jag är gravid = Jag får skylla mig själv för ovanstående

Jag ska lida, och jag ska njuta av det… eller hur var det?


 

gravidmageApropå det; grymt kul mitt-i-prick-lista över 10 saker du inte vill höra när du är gravid. Jag hade skrattat, om jag inte känt mig så träffad och alltså upprörd 🙂

 

 

“Sådär vill jag också se ut”

Min chef berömde min mage efter helgen… som om den inte var något som skulle inträffa oavsett, utan något jag faktiskt jobbat aktivt för att ta fram och formge och nu finslipar kanterna på.

“Få se på magen då, Lisa?” Hon frågade mjukt, jag hade kunnat slingra mig om jag velat men… why bother? Jag lyfte upp övertröjan så att magen syntes i tydlig profil under min allt tajtare jerseyklänning.

“Å vad fin… Du är jättefin. Jag skulle också vilja ha en sån där!” Hon skrattade. “Kan man ha en sån utan att ha nånting i? Jag kanske skulle skaffa en sån där lösmage, eller vad tror du?”

Jag blir alldeles varm och glad, och gråtmild, när hon säger så, för jag känner mig inte så himla fin och det är skönt att höra att inte alla andra delar min uppfattning av mig som skeppsbruten knubbsäl.

Hon är rolig ibland, min chef. Hon vill inte ha barn, hon säger att ungar inte är hennes grej, ändå pratar hon gärna med dem de få gånger vi har såna på jobbet. Man kan ju gilla ungar utan att vilja ha egna, men kanske är hon trött på att förklara sig för tyvärr verkar det som ett måste så fort en kvinna väljer bort att få barn.

Apropå det så finns det en jättebra artikel som handlar om precis det, eller en del av det, som gör mig så störd när det kommer till barnfrågan. Jag rekommenderar den starkt, alla borde läsa den:

Snälla, sluta bara att frågaav Tess