Simons korg

22:35

Björn: “Jag la min fotfil här förut.” Han pekar på min korg med smink i en utdragen låda i badrumskommoden.

Jag, med tandborste och excessivt tandkrämslödder i munnen: “Ja. Där ska den inte vara.”

Björn hittar filen: “Nähä? Var ska den vara då?”

Jag: “Där.”

Björn: “Där?”

Jag: “Nej, här. Bland dina saker. Den här korgen är din. Juh.”

Björn tittar skeptiskt på innehållet i korgen: “Så det här är mina saker?”

Jag: “Ja.”

Björn håller upp en nässpray och tittar på mig: “Nasonex?”

Jag: “Simon la den där.”

Björn lägger tillbaka den och håller upp en ingefäratablettburk med frågande min.

Jag: “Simon la den där.”

Björn håller upp tuben med vätskeersättning.

Jag: “Simon la den där.”

Björn håller upp en karta med värktabletter: “Har Simon lagt dem här?”

Jag: “Ja-a.”

Björn, undertrycker sitt flin och säger allvarligt: “Är det här Simons korg?”

 

 

Ensam med barnen: au pair-veteranens tips

Jag är en missunnsam kvinna ibland, vill jag medge.

Igår kväll var Björn på “kunsultmöte” enligt vår gemensamma kalender, och kom hem efter att Simon gått till sängs.

Jag var ensam med barnen, vilket inte är ett problem i sig. Det blir bara jobbigt när man upplever akut behov av att vara på 2 ställen samtidigt, misslyckas med den manövern och måste lyssna till än den enes än den andres undergångsskrik.

Nu skrek de inte hela tiden, det gör de sällan, men under den där kritiska timmen mellan 18 och 19 så tog jag min tillflykt till min gamla aupair-repertoar:

  1. sätt ungarna i badet
  2. tumma på reglerna

Sagt och gjort. Simon badade medan Tvåan låg och luftade på skötbordet bredvid. Simon tyckte synd om honom som inte fick bada, så han försökte föra över vatten till skötbordet via alla tillgängliga medel; hink, bunke, trasa, och här ser vi sista försöket med hjälp av badleksaker.

img

Simon fick titta på Babblarna medan han drack sin välling och jag ammade, och sedan avklarades läggningen till Tvåans vredesförtvivlade köksvrålskomp. Men det gick bra.

Det hade bara gått så mycket bättre om Björn hade varit hemma.

Att få en bebis att sova

Björn har kommit hem efter sin Krakow-resa. Han skulle ha kommit i torsdags kväll men missade anslutningsflyget i Berlin, så det blev ett efterlängtat återförenande här hemma igår förmiddag istället.

Det har varit tungt utan honom. Mycket som sagt på grund av kontrasten 100% närvaro mot 100% frånvaro, men också på grund av att det inte är förrän man blir ensam som man inser hur mycket man har avlastats.

Jag fick honom att sova som vanligt på dagarna, även om det också var lite stökigt mellan varven men min nya bästis Lolaloo bed rocker hjälpte till så det gick ändå.

lolaloo hemma

Simon har varit grinig på kvällarna, mer än vanligt och på ett nytt sätt. I onsdags kom mamma över, vi lagade mat och hon snusade på Simon så mycket det gick. Framåt kl 20 började han skrika, och jag fattade inte vad som var problemet; han var ju nybytt och nymatad och ändå gick benen i ett kör och rösten var uppe och balanserade på okontrollerbar falsett.

“Han har ju ont i magen”, sa mamma sakligt medan hon höll honom mot axeln och klappade honom rytmiskt på ryggen. “Lilla gubben…”. Mitt hjärta var på väg att gå sönder. “Det här är magkörare, precis såhär höll din lillebror också på”, fortsatte hon. “Det är inte så mycket man kan göra mer än såhär, det går bara att vänta ut det.”

Jag blev tvungen att ta över efter ett tag, jag stod inte ut med att ha honom skrikande som om han höll på att bli mördad i någon annan famn än min. Jag berättade att han verkade ha vänt på dygnet och varit krånglig ett tag och mamma tyckte att vi skulle börja bli tydligare i våra kvälls- och nattningsrutiner för att få honom att sova längre än bara 2 timmar i sträck.

Sagt och gjort, hon hjälpte mig att hålla honom vaken fram till 21:30 — och det var inte helt lätt — då hon åkte hem och jag gick och la mig med honom; blöja, pyjamas, amning, sova.

OMFG jag har fått sova 4+1,5+2 timmar i natt! Halleluja!!

Det var början på ett blogginlägg som aldrig fick nån fortsättning. Mamma kom över även i torsdags kväll, då exakt samma sak hände. Amma, fäkta, sprätta, gallskrika i vågor, utmattas, hållas vaken. Mamma gick vid 21:30 igen, jag gick och la oss, och ungen sov 6 timmar…! Jag sov kanske 5 timmar, men ändå. Sen var det läge att kliva upp, tyckte han, så då var det till slut bara att foga sig.

kl 05.47

Ja, sånt här roar jag mig med när jag inte får sova.

Igår kom Björn hem och jag sålde in hela konceptet kvällskaos med nattro som konsekvens till honom. Vi kom överens om att testa att hålla Simon vaken mellan 19 och 22, ge honom mat då och se till att han äter ordentligt innan han somnar.

Sagt och gjort, och barnet sov 7 timmar och 25 minuter — visserligen med lite trasslande efter dyga 5 timmar men han vaknade aldrig helt, så det räknas!