Att välja julklappar i blindo

Vi firar jul hos min bror Jonas och hans sambo Monika i år; de har flyttat till en större lägenhet och eftersom två hundar kommer närvara (jag är allergisk), liksom en del av Monikas stora familj, så är det bättre att vara hos dem.

Jag ser fram emot det, det kommer bli riktigt kul, särskilt som vi inte har träffat hennes familj tidigare. Någon kanske undrar hur det kan komma sig, men det finns det ingen som vet – bör kanske nämnas att de alla bor i Malmö så chansen att råka springa på varandra har varit ungefär noll.

Hur man gör julklappsinköp till en Grej

Anyway … Lite julmat, julklappsspelsbidrag och varsin julklapp till Monikas systers pojkar är vad vi behöver ordna så det känns som att det blir en glidarjul i år … förutom det här med julklapparna till hennes pojkar, då.

Alltså såhär ligger det till: Monikas syster har 2 söner. Den ena är 6 månader äldre än Adrian, och den andra är 6 månader äldre än Simon. De har tydligen med sig nån liten julklapp till våra pojkar, så då vill ju vi ha med oss till deras såklart. MEN. Vi känner inte varandra, och vi känner inte pojkarna. Vi vet heller inte vad de har med sig. Gissa vad jag håller på att gräva ner mig i? Va? Vad ger jag deras pojkar som

  • har störst chans att uppskattas
  • inte gör packningen på tåget så mycket större än den sannolikt redan är
  • inte blir oproportionerligt i förhållande till vad de ger våra pojkar, vad det nu är?

Ta det lugnt, det är inte så viktigt, säger min bror och skrattar åt mig. Det hjälper, hör och häpna, inte alls. Sen sa han att de hade köpt ”nåt litet, typ en pyjamas eller nåt”. Nu har jag gett upp och tänker gå på en pysselbok med klistermärken. De ska ju trots allt åka tåg. Kanske lite pennor också. Vi får se, fixar det imorgon. ”Det är ju tanken som räknas,” som Jonas sa.

Julrabatter från mig till er!

Eller rent tekniskt sett är de inte från mig, alls, men jag bidrar. Lite.

Snart är det december!

god julrabatter

Julhysterin närmar sig. Snart är det första advent och ute skymmer det allt tidigare på eftermiddan. Jag avskyr novemberregnen, men älskar mörkret tack vare adventsbelysningen som får komma fram. Finns det nåt mysigare än att komma ner i köket en tidig vardagsmorgon före jobbet/skolan, och äta frukost i ett stilla sovande hus med adventsljusstaken i fönstret som enda belysning?

Nej.

Jag är av den sorten som drar ut på det in i det sista innan jag packar ihop julbelysningen på vinden igen. Helst hade jag haft den året om.

Ny grej

Det går bra för min lilla blogg. Inte är den enorm, men den är där den ska vara och det gläder mig nåt alldeles makalöst. Så på glatt humör, en morgon nyligen efter en lyckad redovisning i skolan, fick jag storhetsvansinne kom jag på att jag vill prova nåt nytt:

Adventskalender…!

Va? Vore inte det coolt? Sen kom jag på att det hinner jag inte med. Att börja uppdatera med saker varje dag i en månad vore att spamma i jämförelse med normal fart här, och jag hinner aldrig få ihop tillräckligt med material, så jag tänkte att jag lugnar mig lite och begränsar mig till några få luckor.

Det blir alltså ingen kalender, men nånting kul och nytt (för mig) ändå.

Julrabatter

Under perioden som kommer nu, du vet den här vad-ska-jag-köpa-till-min-småbarnsförälderbästis-i-julklapp-perioden, så kommer jag dela med mig av lite julrabatter här på bloggen. Rabatterna gäller på olika ställen, men gemensamt för dem är fokus på eko.

Jag har inte varit kund själv på alla ställen, än, så allt jag säger är att jag gillar vad de står för, jag gillar sortimentet jag ser och jag har inte hört nåt negativt om dem.

Rabatterna pågår olika länge och med olika startdatum. De kommer att samlas under kategorin Julkapitel 2017.

När?

Snart. Om nån vecka eller två 😉 Och det kommer inte påverka mitt vanliga stilla flöde av vanliga inlägg.

Sponsring?

Du menar om jag får betalt? Nej. Inte mer än att jag kan handla med min egen rabattkod då, precis som du.

Varför?

Alltså, jag har ju snackat om blåögda bloggare förr, men det här är annorlunda av flera anledningar;

  • Jag har själv valt ut företagen och kontaktat dem med erbjudandet.
  • Jag vill ge mina fina läsare nåt; det handlar alltså inte om mig.
  • Jag vill göra det enkelt och lättillgängligt att välja ekologiskt och giftfritt, därför att jag bryr mig.

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Med Tessan och Ebba på MOS

Igår var jag och Simon på Mall of Scandinavia, som vi kallar Mos eftersom ingen människa orkar säga Mall of Scandinavia mer är en gång utan att det låter som jättekonstig namedropping, och träffade Tessan och Ebba. Ingen av oss har varit där förut, och så träffas vi så sällan och Ebba var ledig och Tessan står på tröskeln till ett coolt nytt jobb så hon var också ledig, kan man tänka sig.

Anyway. Vi kom iväg hemifrån vid 11:30 efter att ha klarat av både förmiddagsvila och lunch… det var visserligen på håret att det alls blev nåt, vårt bilbatteri är värdelöst och bilen hade inte körts på en vecka så batteriet dog (sånt känner man i skrämselnerven) i samma ögonblick som bilen till slut hostade igång. GPS styrde oss till en gata där man kunde se Mosskylten på andra sidan järnvägen, sen försökte den säga att vi var off road så jag gick på skyltar och det blir sällan rätt när jag ska göra det. Jag kom ända in i garaget, men sen kom jag också ut ur garaget utan att fatta var det gått fel, så det blev ett stolt ärevarv i en rondell och sen ett nytt mycket mer beslutsamt försök* på nedervåningen.

MOS intet ont anande

Stället är jättestort, och man kunde tro att det inte skulle vara så mycket folk mitt på dagen en fredag men det var ungefär som att tro att man ska slippa köa på Gröna Lund den 10e juli kl 12:30.
Dumt, alltså.

MOS entré

Jag mötte dem på ett sushiställe (Ebba är ungen som väljer sushi framför pizza och hamburgare och sånt), sen promenerade vi runt lite och min mobilkamera vägrade ta skarpa bilder.

MOS Ebba och Tessan

Här ser vi Ebba i rosa kläder med matchande ballong och gummistövlar, och Tessan som försöker hinna med att i farten titta in i affärerna vi passerade på väg mot…

MOS Disney Toaletter lekrum

…tadaaa! Mardrömsbutiken från helvetet. Jag tog sats, som på parkeringen tidigare, och peppade mig själv från att skylten kom i sikte och hela vägen fram. Det räckte 2 meter in i affären, sen vände jag och väntade utanför i vad som kändes som en evighet. När de kom ut igen himlade Tessan med ögonen bakom Ebba och såg ut som att hon skulle behöva en drink eller 2, kanske en chockfilt också, och Ebba ville ha glass. Efter glasspausen var det dags att åka, då hade vi varit där i 1,5 timme och sett typ 1% av stället.

MOS designer gallery

Här gick vi inte in. Vi kom fram till att vi måste ses nån dag efter jul, bara hon och jag, och knata hela stället runt. Eller ja, hon sa nån gång i februari efter att hon fått sin första lön, men jag valde att översätta det.

 


* Ett mycket mer beslutsamt försök går till så att man tar mental sats, lite som på cykeln inför en uppförsbacke, koncentrerar sig som attan och pratar högt med sig själv medan man gör det så att man kan prata sig själv till rätta när man får dumma infall, alternativt skälla på sig själv om man inte hinner värja sig från sagda infall.