Vi firar jul hos min bror Jonas och hans sambo Monika i år; de har flyttat till en större lägenhet och eftersom två hundar kommer närvara (jag är allergisk), liksom en del av Monikas stora familj, så är det bättre att vara hos dem.
Jag ser fram emot det, det kommer bli riktigt kul, särskilt som vi inte har träffat hennes familj tidigare. Någon kanske undrar hur det kan komma sig, men det finns det ingen som vet – bör kanske nämnas att de alla bor i Malmö så chansen att råka springa på varandra har varit ungefär noll.
Hur man gör julklappsinköp till en Grej
Anyway … Lite julmat, julklappsspelsbidrag och varsin julklapp till Monikas systers pojkar är vad vi behöver ordna så det känns som att det blir en glidarjul i år … förutom det här med julklapparna till hennes pojkar, då.
Alltså såhär ligger det till: Monikas syster har 2 söner. Den ena är 6 månader äldre än Adrian, och den andra är 6 månader äldre än Simon. De har tydligen med sig nån liten julklapp till våra pojkar, så då vill ju vi ha med oss till deras såklart. MEN. Vi känner inte varandra, och vi känner inte pojkarna. Vi vet heller inte vad de har med sig. Gissa vad jag håller på att gräva ner mig i? Va? Vad ger jag deras pojkar som
- har störst chans att uppskattas
- inte gör packningen på tåget så mycket större än den sannolikt redan är
- inte blir oproportionerligt i förhållande till vad de ger våra pojkar, vad det nu är?
Ta det lugnt, det är inte så viktigt, säger min bror och skrattar åt mig. Det hjälper, hör och häpna, inte alls. Sen sa han att de hade köpt ”nåt litet, typ en pyjamas eller nåt”. Nu har jag gett upp och tänker gå på en pysselbok med klistermärken. De ska ju trots allt åka tåg. Kanske lite pennor också. Vi får se, fixar det imorgon. ”Det är ju tanken som räknas,” som Jonas sa.