Jag får TAMIGFAN inte ordning på sömnen

Kom igen, var är logiken:

Jag går och lägger mig kl 22, kan inte somna men lyckas till slut efter kanske 2 timmar. Björn drömmer av allt att döma kl 03:30 att han håller på att drunkna och väcker mig med vilda, för att inte säga osannolika hopp och circuskonster med täcket på sin halva av sängen, varpå jag, slut som jag är, slår Björn, somnar om och drömmer att jag är med på Titanic och hamnar i iskallt vatten och håller på att drunkna. 3 gånger i rad.

Hela följande dag kvalar inte ens in i kategorin “uppförsbacke” utan stannar i klätterväggsstadiet där jag gråter inuti för varje andetag som inte hanteras i horisontalt läge – dvs alla. Jag släpar mig iväg till sångstunden kl 14 på öppna förskolan, bara för att på plats fatta att det är onsdag och att det inte är nåt jävla sångtrams idag. Jag åker vidare hem till Anna och dricker te, äter choklad och undrar vart världen är på väg.

På kvällen går jag och lägger mig kl 21, efter att ha förpassat stackars Björn till gästrummet, och vad händer?

Jag.

Kan.

Inte.

Sova.

Jag somnar vid dygnsskiftet. Wtf. Antingen är jag för trött, eller så är jag inte i närheten av att vara så trött som jag inbillar mig.

I eftermiddag kommer mamma och passar Simon kl 17 så att jag kan åka till gymmet. För att orka hålla mig vaken till dess hinkar jag te och käkar godis – inget av det är väl nåt man tränar särskilt effektivt på.

Simon har fått en ny leksak, en allt-i-etthistoria som jag hittade på nätet. Jag är inte mycket för att köpa leksaker till honom, vi får mycket redan som det är men jag tänkte att vi inte hade nåt motsvarande och, som (nästan) alltid i småbarnsdjungeln, whatever works.

ny leksak allt-i-ett

Det höll honom sysselsatt en stund att försöka stoppa hela grejen i munnen men det ville sig inte riktigt, inte på någon ledd. Men skam den som ger sig… typ.

Nu ska jag återgå till att läsa Nisses och Mannes överlevnadsguide för föräldralediga för 4e gången idag.

All bets are off

När en man blir sjuk, ja då blir han sjuk med dunder och brak. Oss kvinnor emellan, 37,1 är faktiskt godkänd feber och anledning nog att bädda ner sig. Snuva och hosta på det är rent ut sagt taskigt.

Om du som läser detta råkar tillhöra det manliga släktet så kom igen, erkänn, det är mycket mer synd om er när ni är sjuka än det är om oss när vi är sjuka. Varför? Därför att ni blir mer sjuka än vi. Ingen vet varför, men så är det – generellt sett.

När en man blir sjuk så är det riktigt synd om honom. När en man är sjuk, då är all bets off. Då dras minst 30 år av från giltig ålder, då får han göra det han känner för, dvs det han mäktar med. Då kan han livnära sig på glass hela dagen, om han vill det, och det finns inga motargument. Punkt och slut.

Sån är minsann INTE Björn. O nej. Björn nöjer sig med att sjukskriva sig och sen klättra upp och gömma sig i äppelträdet och klippa grenar. Om man försöker kommunicera med honom där uppe så får man till svar nånting som betyder precis det som Ola Rapace säger i reklamen för den där nya renskötarfilmen;

“Det kommer så mycket ord från dig så man hör liksom inte vad du säger.”

klippning av äppelträd