Lucka #3 – Tipskalender 2019

#3 Småbarns matvanor

Apropå det här med småätande; vi blev intervjuade av en dietist-student om våra barns matvanor för nåt år sedan. Han ställde intressanta frågor, och det kändes bra med ett extremt inofficiellt kvitto på att vi inte är ute och cyklar med vår inställning att hålla nere sockerintaget (för barnen).

Starkt tips till dig som har svårt att få med andra på tåget med sockervett för barn, är att läsa inlägget Inte så lätt med sockervett. Där finns även länkar till annat på samma ämne.

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig.

Intervjuad av dietist (-student) om småbarns matvanor

Fellow student

En tjej i min klass, Stina, har en make som går en utbildning (eller vidareutbildning…?) till dietist, och de hade fått i uppdrag att intervjua föräldrar eller närstående – dvs nån som träffar barnen minst 1-2 gånger i veckan – till barn i ålder 1-6 år. Twist: man får inte vara bekant med familjen sen innan.

Stina frågade om jag och Björn kunde tänka oss att ställa upp individuellt, och det är klart man är solidarisk med andra studenter i behov av hjälp. Juh. Bra karma där.

Schysst tyckte hon och så ringde Joel, studenten i fråga, upp oss en kväll förra veckan.

Intervjun

Det var bara 11 frågor, men när man pratar om sina egna barn – och speciellt i anknytning till ett ämne man funderat mycket på – är det lätt att bara babbla på. Så jag babblade på. Joel antecknade. Sen babblade jag ännu mer. Joel försökte hinna med att anteckna och hänga med i resonemanget samtidigt. Sen var det Björns tur.

Tanken var att Björn inte skulle höra mina svar för att inte påverkas i sina egna, men eftersom jag redan hade svarat när det blev hans tur så satt jag bredvid och hörde allt.

Supersynkade

Flera gånger låg det nära till hands att tänka att han måste ha hört mig, eftersom vi svarade så väldigt lika på många frågor, men han sa att han inte hade det – mer än några ord här och där när jag misslyckades med att hålla volymen nere inne i arbetsrummet.

Det var förvånande att vi var så pass samspelta, men å andra sidan har vi pratat mycket om mat och inställning till mat och sötsaker.

Sweeeet

Dagen därpå kom Stina och tackade för att vi ställt upp, och så sa hon:

”Han sa senare, efter att ni lagt på och sådär, att han tyckte ni var väldigt synkade. Han sa också att ni hade typ ’alla rätt’, om man kan säga så. Det märktes att ni tänkt mycket på det där.”

Det stämmer såklart att vi tänkt mycket på det, och vi har baserat vår inställning på resonemang, egna erfarenheter och vad vi tycker verkar logiskt. Vi har inte känt behov av att förankra vår övertygelse hos nån professionell, men det kändes givetvis kul att höra det. Kunde inte låta bli att sträcka lite på mig, men när man tänker efter är det inte det minsta märkvärdigt.

”Jag tror inte det är så svårt att göra någorlunda rätt. Det svåra är att ha, eller att komma på att ge sig själv, anledning att fundera på sånt som framförallt socker, i förhand. Innan man står där med en sockerabstinent unge i affären,” sa jag och tänkte på alla de barn jag passat som au pair och som inte klarat av att hålla balans till socker. Vem gör det, egentligen, för övrigt?

Vår filosofi

Eftersom jag pratat en stund om det här nu så vore det märkligt att inte berätta hur vi tänker, så här kommer en kort sammanfattning:

dietist

Socker

Du har kanske redan sett inlägget jag skrev för ett snart ett år sedan, men om inte så står allt vi tänker om socker i vardagen och till små barn här. Läs det. Tagga nån som inte läst det.

Sista frågan i intervjun var vad jag tror är den största utmaningen för småbarnsföräldrar idag, och både jag och Björn svarade ”socker” utan tvekan.

Mat

Man kan inte tvinga ett barn att äta, men ett friskt barn som är hungrigt behöver man inte tvinga. Barn svälter inte sig själva. Eftersom man inte kan tvinga ett barn att äta, upptäcker barnet snart att där finns makt. Nog sagt.

Vi försöker undvika att göra mat till ett laddat ämne så gott vi kan genom att erbjuda mat när det är matdags, och vill han inte äta så slipper han – men han får inte annan mat än den vi äter och vi går definitivt inte från bordet för att leka. Vill han umgås med oss medan vi äter så får han sitta vid bordet, men han måste inte äta för det. Vill han hoppa ner och leka av sig och sen komma tillbaka och äta mera så får han det.

Vill han till exempel bara ha pastaskruvarna och inte kycklingen så bryr vi oss inte det minsta om i vilken ordning han käkar upp innehållet på sin tallrik, men vill han ha mer pastaskruvar när de är slut så måste han äta upp sin kyckling först.

När det är dags att börja duka av frågar vi om han vill ha mer mat. Säger han nej så plockar vi bort. Har han knappt ätit nåt så sparar vi hans tallrik i kylen för eventuella framtida behov (dvs mellis eller kvällsmat), men vi sparar den inte över natten.

Ibland kommer han precis innan det är dags att börja göra sig i ordning för sängen och vill ”äta nåt”. Då får han sin mattallrik, om det finns nån alltså, och annars får han välling, macka eller lite yoghurt med müsli.

Detta möts ofta av protester förstås, men alltså Simon är nästan 3 år; att protestera är hans jobb. Han är dessutom jättebra på det.

Vi vet att båda barnen som regel äter mycket på föris och då blir det lättare att vara bestämd hemma, eftersom vi då vet att om de vägrar mat så handlar det sannolikt inte om själva maten, utan om nånting annat.

 

SaveSave

SaveSave

Inte så lätt med sockervett – framför och med barnen

sockervett

Inte så lätt med sockervett

Det är inte helt lätt alla gånger att få med sig ALLA på tåget när det kommer till att inte ge barnen socker. Vi har i vår närhet mest generationsklyftan, om man kan kalla den det, mellan oss och våra föräldrars generation att skylla för detta.

Idag vet man långt mer om vad socker gör med kroppen än vad man visste när jag var liten, eller när mina föräldrar var små. Sockervett var liksom inte en grej.

”Men alltså åååaaahh… Hur farligt kan det va, liksom?” – har ingen sagt till mig men jag vet att den tanken ligger nära till hands för många, rent generellt.

Jag ska inte dravla på om forskning, statistik och iögonfallande påståenden, för inlägget skulle bli långt och bristfälligt då jag är långt ifrån expert i ämnet. Men på SVT Play finns en film, Sockerfilmen, som kan vara hälsosam att se för den som vill vidga sin horisont lite grann. Den filmen propagerar också, men MOT socker, för att väga upp bilden vi matas med dagligen.

För egen del är jag a lost cause, men mina ungar ska inte starta livet i detta. De hamnar där förr eller senare ändå, och ju senare desto bättre.

Än så länge äter jag godis ibland framför Simon, men när han vill ha och jag säger ”nej, hjärtat, det är inte för barn” så accepterar han det, för han har aldrig fått. Än så länge funkar det, men det kommer en dag då han börjar gå på barnkalas och då är nolltoleransen detsamma som att inte låta honom gå. Då är det slut med mitt godisätande när jag vill… Man kommer inte undan, men vi vill verkligen, verkligen, dra ut på det så länge som möjligt.

Ta ställning

Här finns en artikel om det gastkramande beroende som socker oftast framkallar hos oss, och framför allt barn. Jag tycker definitivt att detta är något som alla föräldrar borde fundera på och ta ställning till. För eller emot, alla gör efter bästa förmåga, men ta ställning.

Och här kommer trailern till Sockerfilmen som du hittar på SVT Play:

Må väl…


Uppdatering Juni 2018
Filmen finns inte längre kvar på SVT Play. Kanske går den att få tag i på andra sätt, det vet jag inte.

Uppdatering Februari 2018
Uppföljning om vår inställning kom senare i form av en intervju med en dietiststudent.

Uppdatering:
Jag fick ett mail från en läsare utomlands som hade problem att öppna länken till SVT Play, dvs svensk TV, så här kommer hennes tips till eventuella andra i samma situation: Hur man kan se svensk TV utanför Sverige.

Sockerförbud och kejsarsnitt

Som tur är har vi inget glutenfritt mjöl på jobbet, så jag kan inte själv häva i mig det jag bakar. Barnmorskan sa sist att det är totalt godis och sockerstopp från och med vecka 35, alltså även undvika restaurangmat och större mängder frukt, så jag har en vecka på mig att tända av och ta mig igenom abstinensen.

godisHurra.

Varför, undrar man. Jo, för att vi föder större och större barn, och våra kroppar är inte alltid gjorda för det så kejsarsnitten har ökat markant.

Förut tänkte jag flyktigt att kejsarsnitt måste vara semestervägen ur förlossningen, men så påpekade min moster som är sjuksköterska på BVC att kejsarsnitt är en betydande bukoperation, att riskerna därför är större, att läketiden därför är betydligt längre, och att barnen är svårare att få igång. Vidare så finns forskning på att eftersom barnen inte kommer i kontakt med den skyddande bakterieflora som finns i slidan är de mer benägna att utveckla allergier och sjukdomar som tex astma.

…jag säger inte att jag är emot kejsarsnitt, alltså. Bara att det inte är en semesterväg ur förlossningen.

 

Hur många geléhjärtan kan man äta…

…innan man får magknip?

gelehjärtan

Jag vet inte, jag tappade räkningen, men det tog ungefär en timme.

Jag fick den här asken av min chef när jag kom till jobbet på eftermiddagen idag. Antagligen för att jag ska ge fan i Alla Hjärtans Dag-godiset som är avsett för våra gäster.

Tro inte att jag är så lättmanipulerad! — Jag äter bara dubbelt så mycket istället.