Jag blir mörkrädd (amningshjärna deluxe)

Jag hade beställt grejer från nätet med avsikt att skicka tillbaka (var nästan säker på att det var fel, det var en adapter till babyskyddet, men jag ville så gärna att den skulle passa). Jag mejlade företaget och fick returfraktsedel från kundtjänst. Sen ställde Björn kartongen intill väggen bakom sin stol i köket och jag glömde hela skiten. Jag kom på det igen nu alldeles nyss och printade fraktsedel och tejpade ihop kartongen direkt, men jag är osäker på om jag hinner få iväg det innan 14-dagars-ångerrätten går ut. Minns inte när jag köpte eländet. Fan också.

Simon på sångstund

I förmiddags var vi på sångstund på öppna förskolan igen. På eftermiddagen ringde Björn och undrade om elementet hade kommit. Jävla skit. Det står till och med i kalendern att det skulle levereras idag mellan kl 9-13. Vi pratade om det igår. Han hade dessutom bokat om leveransen från i måndags eftersom jag skulle träna då (vilket jag glömde bort att göra). Jag åkte hemifrån kl 9:30 och kom hem 11:30. Leveransen missad. Sweet.

Jag skäms över min nyvunna IQ-frihet och svär och ältar detta vid soffan halva kvällen. Kan liksom inte släppa det, blir så less på mig själv.

Björn: Stefan varnade mig för det här för länge sen, alltså långt innan jag träffade dig.

Jag: Varnade dig för vad?

Björn: Att intelligensnivån sjunker med två snäpp hos ammande kvinnor.

Jag: Wtf?

Björn: Ja men älskling, vi vet ju att det går över. Det känns väl bra?

Jag: Eh.

Björn: Vaddå?

Jag: Jamen… Jag skulle inte säga att jag är osmart. Det tar bara… um… längre tid?

Björn: Jag älskar dig.

Som pricken över i satt jag härom kvällen med handen i Björns hår och kom på mig själv med att undra om jag verkligen fingrade på rätt del av hans huvud, eftersom jag inte kunde lokalisera fontanellen.

Jag skrämmer mig själv.

Vad vill du?

Björn snarkar aldrig, men han gör en framgångsrik imitation av Darth Vader när han sover på rygg. Inte så att det väcker mig, oftast, men det gör det omöjligt för mig att somna.
Jag brukar köra in en hand under hans arm och liksom lyfta lite så att han ska vända på sig. Ofta vaknar han till och ser ut som om jag bett honom konstruera en matematisk formel för förhållandet mellan mängd bröstmjölk och antal sovtimmar, så jag måste förtydliga min gest med ett “vänd på dig”.
Imorse däremot vaknade han tillräckligt för att formulera sig:
“Jag vet aldrig vad du vill när du gör sådär.”
“Jag vill alltid samma sak.”
“Va?”
“Vänd på dig.”
Han gav mig en matematisk-formel-blick igen och vände mig ryggen.

Förvirringen lär kvarstå.

Hormonförvirring

Såhär kan det också vara…

Kontrollerar att jag kom ihåg att ta på mig kjolen på morgonen.
Kollar att jag låst dörren.
Kollar kvällsrutinen på jobbet så många gånger att dubbelkollen kan ta 30 min. Och ändå missar jag grejer.
Blandar ihop dagar, veckodagar, datum, tid. Skevt, föränderligt tidsperspektiv. En timme kan försvinna mitt på dan. Ingen vet vart den tog vägen. Timmar kan upprepa sig. Jag kan koppla bort mig själv, och ögonblicket innan jag tittar på klockan vara så nollställd att den kan vara precis vad som helst; alla alternativ känns lika långsökta.
Känslan av att vara passagerare och inte förare. Jag sitter lite i baksätet. Och folk ger mig plats, mer plats. Så JAG måste underhålla kontakt med folk som tror de är omtänksamma men egentligen bara försvårar.
Vissa dagar saknar jag verkligen styrfart.

koka kaffe utan kannaNär man gör kaffe utan kaffekanna på jobbet.

Lite andrum

Vi håller på med flytten för fullt nu. Mina känslor försöker stressa sönder mig över allt som pågår, men mina hormoner jobbar åt andra hållet. Mycket märklig känsla. Resultat: kort, men alltså KORT stubin och perioder av förvirring.
Kom ihåg att andas! – brukar jag säga till en av mina närmaste när hon blir stressad.

image

Så här såg det ut på väg till jobbet igår kl 06:55. Det var ett ögonblicks andrum i förtjusning över så vackra färger. Bilden togs utan filter 🙂