Ny babypryl (sovpåse) på is eftersom alla är sjuka

Ny babypryl

Den senaste i raden av babyprylar som vi testar: Babydeepsleep. Det är som tyngdtäcken, fast för småbarn. Finns som sovpåse och sovdräkt, och förhoppningsvis kommer Adrian att älska den.

babypryl

Än så länge älskar han den på samma sätt som man älskar att ha en jättetung dunjacka på sig inomhus … men det kanske kommer. Han har trots allt hosta och låter lite ansträngd i den; då brukar man inte vilja ha tyngd på bröstet när man ska sova (scrolla ner för uppdatering med facit i hand).

Så… mot bakgrund av förkylning och influensatider så har vi lugnat oss en aning i infasandet av den nya sovdräkten som vi på sikt hoppas ska hjälpa Adrian att sova mindre oroligt. Jag återkommer om nån månad eller så när vi törs komma med nån form av utvärdering.

Ta i trä

Om du undrar ifall jag blev sjuk eller inte, efter gårdagens ”jag har minsann vaccinerat mig”, så är svaret på den frågan… ja. Såklart att jag blev. Gick hem nästan 2 timmar tidigare från skolan efter att ha deklarerat högt och tydligt att ”jag mår skitdåligt, faktiskt” samt hostat osympatiskt runt folk hela dagen. Jag kom liksom till den där punkten när det är svårt att försvara att man så uppenbart går runt och smittar folk, när man dessutom inte ens orkar vara kvar.

Så… ja, nu är det synd om mig med. Och Simon. Och Björn. Och Adrian – som jag släpade till föris imorse trots sina 37.8° (jag kände att det räcker med att vabba för ETT barn när jag själv är så risig). Men än har de inte ringt, och enligt sjukvården är det inte feber förrän det är över 38. Om man inte är man, då förstås.

Uppdatering med facit i hand

Här kommer en uppdatering från efter att vi hade använt sovpåsen en tid.

Nja, det funkade inte jättebra för Adrian måste jag säga. Jag kan däremot föreställa mig att en sovpåse med tyngd kan göra underverk för andra barn, så jag har ingen kritik att komma med. Däremot vill jag nämna att eftersom det är en sovpåse till små barn och olyckor ibland händer i sängen så måste påsen tvättas och det är besvärligt. Det tar relativt lång tid för den att torka och ytan i tyget blev slit-noppigt efter första tvätten. Den var ju dyr så vi ville förstås ta hand om den ordentligt, jag följde instruktionerna noga och var försiktig med den. Tvättnoppor påverkar förstås inte funktionen; poängen är att den kändes svårskött, men det hade det varit värt om den hade hjälpt Adrian till bättre sömn.

Babyprylar: Dream Mover – hett tips mot vakna bebisnätter

dream moverJag la ut en kort video på instagram, och frågor uppstod. Videon visar Adrian som, trots att jag tänt taklampan och tagit fram mobilen, fortfarande ligger still på sin mobila sovplats. Det, i sig, är ett mirakel, och så fort jag stängde av den så for huvet upp och han hade ålat sig ur den och snubblat en bit på golvet innan han hunnit fatta att han var vaken.

Det gäller att inte ge upp

Björn, min sambo; målstyrd, metodisk, prylnörd. Problem är till för att lösas, ungefär, och det här med att inte få sova på nätterna har naturligtvis högsta prio på problemlösningslistan.

Där jag ger upp – oftast efter ca 1,5 timmes övertalningsförsök av en superpigg bebis som hellre sjunger, hojtar och klättrar än lyssnar på mig – där ger Björn minsann INTE upp.

Där jag resignerar inför det uppenbara och klär på mig, tar med mig barnet ner i köket och plockar fram böcker, där klär Björn på sig, tar med sig barnet ner till garaget, bäddar ner ungen i vagnen och går ut och går. Och han ger sig inte, en gång gick han i 2 timmar innan han till slut gick hem igen och försökte få ungen att springa av sig energin fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum.

”Vid såna tillfällen,” sa han nån gång, ”borde det finnas nåt sätt att rulla vagnen utan att själv gå med den.” (Lolaloo hjälper inte längre, för övrigt. Adrian verkar ha vuxit ifrån den.)

Sagt och gjort

Björn, fena på research som han är, tog sig an utmaningen med öppna armar. Resultatet blev det här:

Den funkade inte så bra, eftersom vagnen svängde ytte pytte lite för varje drag, vilket ledde till att vagnen långsamt körde iväg och bände loss armen från garderoben, så vi gjorde oss av med den.

Sen hittade Björn en ny pryl – skåda det fantastiska; en STILLA Adrian:

Dream Mover, heter det. Sån jäkla grym pryl. Den låter en del, men det är inget som inte utmattning och öronproppar kan råda bot på. Det enda som oroar mig något nu är 2 saker:

  1. att vi ibland behöver vagga honom nattetid fortfarande, och
  2. att han snart växer ur liggdelen till barnvagnen. Vad i hela sömnens väsen gör vi då, liksom?

Dream Mover

Rekommenderas starkt. Trots att den låter, vilket för övrigt inte alls verkar störa Adrian, så har jag flera nätter nu varit förbaskat glad att ha den.

”Haha, den har vunnit över dig till sin sida,” myste Björn, eftersom jag inte var helt såld på grejen i början. Jag tyckte den inte behövdes… – vet inte hur jag tänkte där, men som tur är har jag en sambo som är betydligt mer lösningsinriktad än jag.

Varje räddad natt är värd att fira, så tack, Björn. Du är bäst.

 

SaveSave

SaveSave

Kepsmössa eller meps?

Kepsmössa eller meps, kärt barn har många namn!

”Vad är det för skillnad på meps och keps?” undrade Björn när jag stolt höll upp mitt senaste babytrams.

”…?” svarade jag strategiskt. Jag är inte så säker, utöver att det såklart ÄR skillnad.

meps

Visst är den fin? Jag hittade Ängel by Angelina på Instagram, bra pris och det tog ungefär 2 veckor att få den efter att ha valt bland tygerna i en evighet.

Det här inlägget är inte sponsrat by the way, man måste stötta de små hantverkarna, det är viktigt.

Fika med delar av släkten

Mamma kom över igår med moster Catrine, morbror Mats och kusin Cornelia på fika. Ingen av dem bor i Stockholm, utom mamma då, så det händer inte att jag träffar dem särskilt ofta.

Catrine är barnsköterska på BVC, och hon kunde svara på en del av de frågor som Susanne, Simons barnsköterska på BVC här, inte klarat av att ge matnyttiga svar på hittills, som till exempel:

— När Simon sprätter till i sömnen, med armar och ben rakt ut som om han blivit skrämd, så beror det på att nervkopplingarna på bebisar inte alltid får kontakt, det är som lite glapp i synapserna. Sprättandet i sömnen beror alltså inte på att han drömmer.

— Rörelsen där han sträcker ut armarna och (nästan) ser ut som att han vill kramas när man lägger honom på skötbordet kallas mororeflex. Jag trodde att den bara triggades när man sänker underlaget och babyn tror den faller, men Catrine sa att det krävs ytterst lite för att trigga den.

Men Susanne, vår barnsköterska, är bra på andra saker; hon kan väga och mäta bebisar, det får man ändå ge henne.

Catrine är, förutom babyproffs, även en skicklig sömmerska. Hon hade med sig denna underbara lekfilt till Simon.

handgjord babyfilt

Den är så vacker att jag blir tårögd. Bodyn kom med Mats och Cornelia 🙂

 

 

Begagnat: amningskudde och öron

 Begagnat rules!

Ja, det tål att upprepas. Härom dan när jag kom hem låg det ett till paket från Tradera —de droppar in lite vartefter, det är som julafton varje dag — på köksbordet, och jag bara… alltså de där öronen… <3

öron

Hittade en annons på Blocket, så jag var iväg på förmiddagen för några veckor sedan och shoppade loss på en amningskudde och en babybjörn bärsele i ett hem inte långt från där vi bor. Babybjörnen har han inte vuxit i ännu så där kan jag inte uttala mig. Amningskudde är nåt man klarar sig utan MEN jag är himla glad att jag har den nu. Mina axlar är himla glada. Och egentligen spelar det inte så stor roll hur den ser ut, jag lägger en handduk över när jag ammar, för vår lilla pojke dräller en hel del 🙂

moln filtSen, när man börjar kolla upp märket och sånt, så hittar man förstås saker som  skulle vara trevligt att ha till, bara det att då är det inte begagnat längre… så då blir det inget. I alla fall inte förrän jag har funderat så pass länge att grejen i fråga sålt slut eller utgått ur sortimentet. Typiskt mig.