Spånga Bys 4H gård – klart tips om ni har vägarna förbi

Jag är kär.

I en get.

Alltså den här geten … jag har aldrig träffat en så kelsjuk individ! Vi tar det från början:

Förra helgen tyckte Björn att vi skulle åka till en 4H-gård. Den 4H-gården där jag brukade hänga när jag var 4 år är också den där vi varit mycket med pojkarna (och även där Simon gav bort sin napp), men det är ju alltid kul att testa nåt nytt. Det var fint väder, så vi gav oss ut på en längre cykeltur till Spånga Bys 4H gård, och det var en glad överraskning.

Spånga Bys 4H

Det första vi gjorde när vi kom fram var att ge pojkarna äpple, och medan de åt gick jag några steg bort och hittade hönsen och getterna. Jag stack i armarna genom getternas staket och försökte halvhjärtat locka på dem – djur lyssnar aldrig på mig – och då var där en som lyfte på huvudet, tittade på mig säkert en hel sekund och sen kom traskande. Den var inte rädd, stod helt nära och liksom vände sig vartefter så jag skulle komma åt att klia den på de bra ställena – vilket i getens fall tydligen var runt öronen och på kinden, och halsen, och ögat (?), och överallt.

spånga bys 4h

Visst har de märkliga ögon, getter? Och det var som att den blev helt groggy av att strykas, det syntes hur den verkligen njöt.

Pojkarnas äpplen tog dessvärre slut så jag kunde inte stå kvar och gosa vid staketet hela dan.

spånga bys 4h

Plaskdammen visste vi ingenting om, så pojkarna fick plaska på i kalsongerna. Adrian badade och plockade sten från botten, Simon sprang runt kanten och … oklart vad han hade för sig. Koncentrerad var han i alla fall.

spånga bys 4hmjh

Adrian var helt såld på klätterställningen. Där fanns även gungor, studsmatta, och en liten inmurad småbarnsgård i skuggan under träden.

Den största succén, eller i alla fall den sista innan vi blev tvungna att åka hem och äta lunch, var konstverk-klätterställnings-rutschkanorna.

Vi hade en lång diskussion i efterhand, Simon och jag, om huruvida den ena var grön eller blå. Jag hävdade grön, sen tittade vi på bilderna och jag sträcker mig till blågrön.

Spånga Bys 4H gård har även hästar, som vi såg i en hage bredvid gungorna, och en massa andra djur enligt hemsidan som vi inte letade reda på. Vi kommer komma tillbaka många gånger tror jag.

Barndomens 4H gård

När jag var liten, alltså dagisliten, bodde vi i närheten av en 4H-gård – alltså en sån där med hästar, får, höns, kaniner och lekplats och jag vet inte vad. Vi brukade vara där ibland på helgen, och jag minns att jag tyckte det var jättekul.

Stället finns kvar, men jag hade glömt att det existerade – dvs fram tills min mamma tog med Simon dit för 2 veckor sen. Han gjorde inget annat än att prata om hönsen när de kom hem.

I helgen åkte jag och Björn dit med barnen. Jag var max 7 år gammal när jag var där senast och stället har naturligtvis förändrats mycket, men jag kände igen mig. Inte som att jag hittade eller så, men när jag gick runt där med Simon i snålblåsten och fick små minnesblixtar kändes det så välbekant. På ett främmande vis. Som ekon från nattens dröm som man trodde att man hade glömt helt. Typ déjà vu.

Alla som var där frös, förutom alla barnen då. Och jag.

“Hur länge måste vi vara här?” frågade Björn när vi varit på plats i en halvtimme.

“Så länge som möjligt!” sa jag hurtigt och fortsatte min pitch till Simon om att åka den jättestora rutchkana.

Han nappade aldrig. Istället stod han som förstenad och stirrade på hästarna, pratade om fårens vattenhink eller om kaninerna som inte fick vara ute.

Nästa gång. Då händer det.