Igår kl 15 fick jag ett mejl från Björn med en länk till en Blocketannons på en Macbook Air som jag letat efter sedan i somras, då jag fick en härdsmälta som fick bägaren att rinna ut över min gamla dator och dränka den i frustration, ilska och regelrätt förakt. Sedan dess har jag använt Björns dator (macbook retina), som jag då och då också fått utbrott på eftersom den inte fungerar så som jag är van att en dator gör, men hursomhelst. Jag ringde på annonsen. Killen som sålde sa att det var flera som sms:at redan men att jag var den första som ringde. När jag frågade om jag fick komma och titta på datorn sa han javisst, jag är hemma om 10 min.
”Alltså… em… jag kan inte vara där om 10 minuter. Jag har min son med mig och han ligger och sover nu och… ja. Går det att komma ikväll? Vid typ… tänka, tänka, tänk… 19?”
Det gick bra, sa han. ”Kl 19” kom jag fram till efter en snabb överslagsräkning; vi skulle ju på babysim kl 17:30, jag brukar vara ute strax efter 18:30, och så tiden det tar att köra in till stan. Sen kom jag på att jag inte ville åka hem till en vilt främmande man, hur normal han än lät på telefon, ensam. Mamma skulle på yoga och kunde inte sitt barnvakt, men Jonas skulle ju med på babysimmet så jag bad honom.
Ja, min bror var med på babysimmet igår istället för Björn, som var på en föreläsning i stan. Jonas är ju rolig, och han engagerar sig en hel del i Simon vilket jag är jätteglad för. I vanliga fall är det tyst och lugnt i bassängen, förutom diverse pip/oljud från bebisarna. Alla föräldrar håller låg och snäll ljudvolym med sina barn, plaskar och leker försiktigt men de pratar inte mycket sinsemellan. Jonas och jag ses inte dagligen så vi pratar ganska mycket när vi träffas. Vi pratade på normal ljudnivå, skrattade mycket och skojade med Simon. Det kändes som att vi var de enda som hördes. Jag brydde mig inte om det, jag menar det var ju inte som att vi skrek och störde, men det kändes efter ett tag som att alla hörde vad vi sa.
Efter simmet åkte vi alla 3 till stan och kollade på datorn. Björn hade sagt att jag skulle gå igenom mejlen han skickat till mig för länge sen med länkar till checklistor och sånt när man ska köpa en begagnad mac, men jag hann inte. Simon vaknade innan vi ens hunnit lägga på. Väl på plats visste jag inte vad jag skulle kolla, så jag lallade runt lite bland de menyer som Björn sagt att jag skulle gå in på och sen kände jag att det fick räcka. Killen som sålde, en ung svensk i en bostadsrätt i vasastan som betedde sig helt och hållet normalt (ögonkontakt, välvilja, förklaringar, inget nervöst fipplande) gav ett så seriöst och ärligt intryck att jag tänkte att om han lurar mig nu, så förtjänar han nästan att lyckas. Nästan.
Simon somnade i bilen på väg dit, och på väg hem trots att Jonas satt där bak med honom och försökte leka. Sedan var han vaken en timme längre än vanligt innan han vek ihop sig. Jag var orolig att han skulle bli pigg av powernapandet i bilen men icke. Vi har tydligen ett mönsterbarn (?).
