EC. JÄTTEtidig potträning.

ECVarför har vi inte redan börjat med detta, tänker jag när jag liksom snubblar över en artikel i en föräldratidning. EC. Elimination Communication.

Jag googlar saken och hamnar på DiaperFreeBaby. “Det där ser ut som den där länken jag skickade till dig”, säger Björn som sitter bredvid mig i soffan.

“Va? Var det länge sen?”

“Ja, ganska.”

“Då var det när jag fortfarande var för trött för att orka läsa, säkert.”

Grejen är den att det kommer ganska många olika länkar från Björn, om allt från artiklar han tror kan intressera mig till sådant som vi pratade om alldeles nyss. Det är jättebra. Han är jättebra. Och jag är jättedålig på att läsa dem.

Det är som med sms. Jag läser dem oftast vid tillfällen då jag inte har möjlighet att svara på dem, så jag tänker att jag ska svara så fort jag kommer fram/hem/under tak osv, men vid det laget har jag oftast glömt bort alltihop. Jättedrygt beteende, för övrigt.

Nu har jag i alla fall börjat läsa igenom hela sidan och känner mig taggad som attan, jag tänker att Ja, det här gör vi. Hit me!

Men… jag ska nog läsa lite till först. Jag är lite osäker på hur jag ska ordna med en så kladdfri (kan aldrig bli kladdfri) situation som möjligt, så att JAG inte ska tröttna. Jag måste tränas i detta i lika stor utsträckning som Simon, om inte mer.

För den som inte orkar kolla mina länkar så handlar alltså EC om att lära sig känna igen sitt barns signaler när hen vill kissa eller bajsa. Lite som en pokerspelare som lär sig läsa sin motståndare. Man kan börja redan på BB; man gör ett betingningsljud (efter eget val)  när bebben lättar sig. Bebishjärnan kopplar ihop ljud med behov och kommer så småningom göra ljudet själv när det är dags (jag hoppar över en massa men det är typ vad det går ut på). Det är så man gör i många länder i Asien och Afrika, bland annat. Resultatet blir ska bli att potträning och blöjavvänjning ska gå lite av sig självt, falla sig naturligt, eller nåt ditåt.

Kanon. Jag tänker att det antagligen är lindrigare att börja nu än när ungen är 2. Det är värt ett helhjärtat försök i alla fall.

Att barn som babypottas ofta blir blöjfria tidigt (6-20 månaders ålder) är en vinst för miljön och familjens ekonomi.

Läs mer om att komma igång på Blöjfribebis.se

SaveSave

Frikostiga mängder saliv

ekologisk bitring för bebis salivSimon producerar imponerande mängder saliv som han frikostigt delar med sig av, och har så gjort i nån månad eller 2 nu. Och han biter på allt. Han preppar väl för tandsprickning, men det har inte kommit nåt än och det gör faktiskt ganska ont när han hugger tag om tumknogen och maler på, så vi skulle skaffa en bitring.

Nu är det ju så mycket snack om att allt ska vara giftfritt och att det mesta INTE är giftfritt, man blir lite hjärntvättad, så jag kände mig inte helt bekväm med att bara lalla in på coop och köpa en i silikon eller vad det nu är de gör dem i.

laura's circus ekologiska bitringarJag har sagt förut att Instagram är ett bra ställe att hitta babyprylar på, det finns väldigt många mammalediga kvinnor som säljer sitt hantverk där tydligen. Jag hittade Laura’s Circus bitringar i ekologiskt odlat lönnträ, och huruvida Laura’s Circus* drivs av en fingerfärdig mammaledig eller ej framgår inte, men det är inte relevant och Simon är förtjust i sin bitring.

Apropå all hjärntvätt man utsätts för och alla olika skolor som finns i hur man bäst bör hantera sina bebisar, så skickade en kompis den här videon till mig. I like. Man måste titta till slutet.


*ej sponsrat inlägg

Hönsmamma… eller?

Det har varit varmt idag, 16 grader i skuggan och första dagen i år jag kunnat promenera i t-tröja, trots starka vindar.

Björn krattar gräset i kvällssolen med Simon i sele på magen. Det är mycket gräs, och Björn jobbar sig varm. Jag får syn på dem från köket och ser till min förfäran att Simon endast är iförd blöja och body. Jag river åt mig en mössa från köksbordet, rusar ut och trär på den på pojkens varma huvud.

“Han blir inte varm som du, han rör inte på sig”, säger jag förebrående.

“Men jag värmer honom mot mig”, svarar Björn oskyldigt. Irriterad går jag in och hämtar ett par strumpor, och när jag ska trä på dem på Simons kalla fötter blänger jag argt på Björn.

“Vad är det?” frågar han.

“Det är inte varmt”, svarar jag sammanbitet.

Jag känner mig inte som en hönsmamma, men det känns som att jag framstår som en. Simon är bara 7 veckor gammal, för mig är han ömtålig och ungefär så långt ifrån självgående som det är möjligt att vara utan att vara kopplad till ett gäng maskiner.

Jag har svårt att släppa på kontrollen, det har jag. Jättesvårt. En del av mig tror att ingen annan, alltså ingen annan, kan se efter honom ordentligt. Jag vet att det inte alls stämmer, jag vet det, men… jag känner det inte. När Simon gråter någon annanstans än i mina armar kryper det i hela kroppen på mig. Jag hatar det. Det känns som att jag inte är mentalt rustad att klara av det. Det är klart att det är lättare om det är hos Björn han gråter än om det är i famnen på nån annan, men lätt är det inte.

Samtidigt uppskattar jag de här stunderna på kvällen när Björn tar honom och jag får lite eget space och egen tid.

Män bondar kring bajsblöjor

Vi lämnade in bilen i förmiddags hos bilförsäljaren där vi köpte den, för att de skulle byta dragkrok för att göra en lång historia kort.
Vi kom dit 10:30, Björn sprang in med nyckeln och var borta en kvart. När han kom ut sa han
“Vi skulle tydligen ha varit här mellan 7 och 9. Men ja… de sa de skulle lösa det. Jag sa att vi har en liten unge hemma, då sa han ‘ojdå, ja, själv blev jag försenad i morse på grund av en bajsblöja’. Haha, män bondar kring bajsblöjor.”