Vilket mastodontjobb det är att göra en fotobok…! Komprimera 10 månader på 24 sidor, med alla bilder vi har – och de är inte få, det kan man lugnt säga. Jag satt framför datorn hela dagen, alltså hela dagen igår tills hela huvet var alldeles fyrkantigt. Nu har jag suttit hela kvällen och har precis skickat in min beställning, för rabattkoden går ut vid midnatt.
Det känns helt overkligt. Jag ska aldrig mer göra en fotobok.
”Egen tid”. Där sitter jag nu. Björn har tagit Simon med sig till sjukhuset igen för att testa jordnötssmör, och det är meningen att jag ska göra en fotobok. Det är ett kreativt projekt som är, em, … oskuld, kan man säga. Jag har aldrig gjort en sån förut och behöver jobba ostört. Så då sitter jag här ensam och nojar över att Björn ska ringa och berätta att vår son vårdas på akuten för allergichock. Risken att han skulle reagera så kraftigt är liten, jätteliten, så jag försöker koncentrera mig på mitt projekt här.
Att komma igång med ett nytt kreativt projekt känns, för mig, ungefär som den långa hinderbanan i slutet på Gladiatorerna, så man drar sig lite. Det ska dukas upp med te, möjligen vin om det inte är för tidigt, choklad eller godis, och så ska det bäddas till en mysig hörna som man inte behöver resa sig ifrån, och sen ska det bara bloggas lite innan man kommer igång.
Med andra ord sitter jag och ger mig själv hårdhänta mentala örfilar före starten.
Alltså jag har planer för den här dagen. Jag har gjort en lista i telefonen:
Viktiga-papper-korgen står gömd runt hörnet i tvättstugan, men jag är lite rädd för vad jag kommer hitta där i.
Försäkringsmappen känns så himla tråkig.
Deklarera — gjort! 🙂
Teckningsfoldern uppladdad till dropbox så att jag kan få upp bilderna på Björns överdimensionerade skärm, men nu måste jag förflytta mig dit…
Profylaxandningsövning… jag gillar inte när Björn nyper mig i benet (som han ska för att simulera värk). Jag blir sur.
Så… Ja, det där måste göras under påskhelgen men allra, allra helst vill jag bara strunta i allt och gå och sy ett babynest istället.
Ett babynest är barnets svar på hundkorg och ser ut som en jolle utan motor. Tanken är att vi ska ha det i vår säng den första tiden, och senare i hans egen säng. Kan vara bra att ta med sig om man ska bort också.
De finns att köpa i mängder på Tradera, men jag har hittat en PDF-tutorial på Junimamma. Och förresten, hur mycket roligare är det inte att sy än att sortera försäkringspapper?
Jag har till och med preppat med materialet (fattas bara 3 m snöre men det går att lösa i efterhand):
Åh… Nä, babynest it is. Personförsäkringar, mammapenningsforskning och framtidsplanering kan slänga sig i väggen.
Jag ska sy.
