Tappa håret efter graviditet och förlossning

Det följer med en mindre matta med borsten, golvbrunnen i duschen har problem, dammsugaren går på högvarv och det kliar i kläderna.

Nej, vi har inga husdjur.

It’s all me.

Fick du också tjockare, blankare och längre hår under graviditeten? Se fram emot att förlora allt! Typ. Bli glatt överraskad om du får behålla det, i alla fall. Efter graviditet och förlossning tappar man (generellt) allt hår som man inte tappade under tiden. Att tappa håret är en tidsfråga*.

Jag är inte förvånad, fast alltså ändå är jag det. Förstår du vad jag menar? Jag visste att det skulle bli så här, men jag häpnar fullständigt i alla fall.

Mitt hår är av vad man brukar kalla den nordiska sorten. Jag må ha många hårstrån på huvudet men de är tunna, kort sagt har jag inte så mycket hår. Man kan säga att jag inte har så mycket utbyte av youtube tutorials för håruppsättningar eftersom jag helt enkelt får slut på hår att jobba med långt innan tjejen på videon får det.

Det känns som om jag håller på att bli skallig, även om jag logiskt sett vet att det inte är så. Mina förrymda strån dyker upp precis överallt – utom på mitt huvud – och det är så otrevligt.

Det spelar tydligen ingen roll om jag sätter upp håret och anstränger mig. De är överallt ändå.

Om det kliar nånstans på kroppen så var så säker, det är ett strå som fastnat och ligger och killar. Allra helst ligger de och myser i bh:n eller hänger i ärmarna. Jag törs inte laga maten om vi ska ha folk på middag, för jag kan inte garantera att den är hårfri.

Men det gör ingenting inte så mycket. Jag har andra kvalitéer.

 


* Läs mer om håravfall på mammasidan.se, där 90% av dem som svarat på enkäten upplevt ökat håravfall efter förlossningen.

 

Bildkälla: Unsplash

Från inspiration till resultat på 24h

Som jag berättade igår så fick jag syn på ett inspirerande blogginlägg i förrgår som handlar om nytt hår till hösten.

image

Förutom att jag hade kunnat skriva exakt samma, SAMMA, text själv om mitt eget hår, så har jag funderat rätt länge på hur jag ska ställa mig till mina allt fler vita strån. Jag var och klippte mig hos en random frisör för kanske 2 år sedan vid Fridhemsplan och han försökte vara finkänslig:

“Du har en del… ljusa hårstrån. Har du funderat på att färga?”

Jag tyckte, eftersom jag hade färre “ljusa” då än nu, att nej aldrig. Varför skulle jag? Man ska åldras med värdighet, och omfamna sin stigande ålder med tillhörande tecken med glad förväntan och inte försöka se ut som nåt man inte är.

Då var då och nu är nu. Igår vek jag ihop mitt åldrande med värdighet och skickade ut det genom fönstret.

Besöket hos frisören blev en ganska lång plåga. Grejen är den att jag typ aldrig har färgat håret hos frisör förut. Jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Jag gissade på max, MAX 2,5 timmar. Det tog 4 timmar.

FYRA TIMMAR.

hos frissanJag kunde ha frågat innan förstås, men jag var så säker på min sak att det aldrig slog mig in. Jag hade pumpat ut en årsförbrukning av bröstmjölk och fryst in i förebyggande syfte, som Björn skulle ha om jag inte hann hem i tid för amning. Efter en och en halv timme satt jag med första lagret färg i håret:

image

Ångesten steg sakta men säkert vartefter det gick upp för mig att aldrig i livet, inte en sportkeps att jag är klar till 14. Jag såg framför mig hur Simon fick hungerslag hemma, hur jag satt hos frissan långt in på övertid och var egoistisk medan min son långsamt svalt ihjäl och drev min sambo till desperation.

image

Det dåliga samvetet slet upp djupa revor i hjärtat när jag ÄNTLIGEN kunde sätta mig på cykeln och paniktrampa hem. Jag föreställde mig att Björn skulle möta mig i dörren och trycka barnet mot bröstet innan jag hunnit få av mig hjälmen, men icke. Huset var tyst och lugnt, Simon låg i en fåtölj i vardagsrummet och jollrade och Björn satt bredvid och kollade på TV.

Men håret, som ju egentligen var poängen, blev jättebra. Mitt hår är rakt och platt så det kommer typ aldrig se ut såhär igen, därav förevigandet på bild:

klar hos frissan

Det kallas dip dye, och jag fattar att jag lär mig det 20 år efter alla andra. Alltså, tiden som frissan la ner på att göra blekningen i topparna… jag ska aldrig bli frisör.

SaveSave