Jag hade beställt grejer från nätet med avsikt att skicka tillbaka (var nästan säker på att det var fel, det var en adapter till babyskyddet, men jag ville så gärna att den skulle passa). Jag mejlade företaget och fick returfraktsedel från kundtjänst. Sen ställde Björn kartongen intill väggen bakom sin stol i köket och jag glömde hela skiten. Jag kom på det igen nu alldeles nyss och printade fraktsedel och tejpade ihop kartongen direkt, men jag är osäker på om jag hinner få iväg det innan 14-dagars-ångerrätten går ut. Minns inte när jag köpte eländet. Fan också.
I förmiddags var vi på sångstund på öppna förskolan igen. På eftermiddagen ringde Björn och undrade om elementet hade kommit. Jävla skit. Det står till och med i kalendern att det skulle levereras idag mellan kl 9-13. Vi pratade om det igår. Han hade dessutom bokat om leveransen från i måndags eftersom jag skulle träna då (vilket jag glömde bort att göra). Jag åkte hemifrån kl 9:30 och kom hem 11:30. Leveransen missad. Sweet.
Jag skäms över min nyvunna IQ-frihet och svär och ältar detta vid soffan halva kvällen. Kan liksom inte släppa det, blir så less på mig själv.
Björn: Stefan varnade mig för det här för länge sen, alltså långt innan jag träffade dig.
Jag: Varnade dig för vad?
Björn: Att intelligensnivån sjunker med två snäpp hos ammande kvinnor.
Jag: Wtf?
Björn: Ja men älskling, vi vet ju att det går över. Det känns väl bra?
Jag: Eh.
Björn: Vaddå?
Jag: Jamen… Jag skulle inte säga att jag är osmart. Det tar bara… um… längre tid?
Björn: Jag älskar dig.
Som pricken över i satt jag härom kvällen med handen i Björns hår och kom på mig själv med att undra om jag verkligen fingrade på rätt del av hans huvud, eftersom jag inte kunde lokalisera fontanellen.
Jag skrämmer mig själv.
När man gör kaffe utan kaffekanna på jobbet.