På examensminglet när jag tog examen i maj så presenterade Johan, en klasskompis, ett nytt begrepp för mig och förklarade sin tes om kramdeflation. Ok, ”kramdeflation” var inte hans exakta ord, men i brist på annat så säger vi så.
Så här var det
En annan klasskompis, Stina som fick/köpte våra babygrejer, hade fått en liten dotter 5 veckor tidigare. Denna alvlika lilla varelse var med sin mor på minglet, och landade naturligtvis till slut i min famn.
Förtrollad, med hela huvudet fullt av den där lite söta bebisdoften som gör att man inte kan tappa greppet, stod jag i korridoren medan alla långsamt samlades för att gå vidare. Medan jag vaggade och hummade för Ronja som tvärsov i mina armar medan hennes mor var på annat håll, lutade sig Johan fram och sa:
”Du ser van ut.”
Johan är stolt far till en liten ettårig flicka som lärde sig springa och ta kurvorna lutande innan hon lärde sig gå.
”Det är bara när de är så här små som man kan krama hela. Mina är för stora för att krama allting samtidigt,” sa jag och visste att han förstod.
”Jo … men de kramarna är ju mycket mer värda än de där,” sa han och nickade mot min famn.
Johan bär på ett underfundigt intellekt, och han är inte klumpig.
”Hur menar du?” frågade jag.
Kramars värde
Han förklarade att bebisar inte kramar. Alltså de behöver kramar, de vill ha närhet osv, men de kramar inte dig. Det är du som kramar dem. ”De ger ju inte, de bara tar,” sa Johan tillgivet och tänkte uppenbarligen på sin egen dotter. ”När barn blir äldre så börjar de ge kramar, för att de vill det. Då får du ju nånting av dem, alltså är de kramarna mer värda.”
Ju äldre ett barn är desto mer värd är kramen, med andra ord. Ju äldre de är, desto mer förstår de vad kramar är och vad den kan ge, och desto mer bestämmer och väljer de själva.
”Så om jag får en kram av min dotter idag, och så får jag en till i morgon – då är den kramen värd mer än den första.”
”Jo, det har du nog rätt i … Men det ena behöver ju inte utesluta det andra.”
”Nej verkligen inte.”
Intressant tolkning av kramar, visst är det så. Tänker en del på det här med närhet och hur och varför den behövs. Som du beskriver som bebis är det grundläggande för vår överlevnad, samtidigt som jag ser i mitt yrke hur många barn som har ett behov av att kramas medan andra inte har det. Jag har undrat över det där ibland, de barnen som riktigt borrar sig in i en och inte vill släppa taget medan andra aldrig skulle kramas. Det är spännande verkligen ?