Helg IGEN…? Försök till valborgsfirande och hemmafix

Långhelg igen! Det känns som om det var påsk bara förra helgen. Faktum är att jag var övertygad om det, ända till Monica talade om för mig att hennes födelsedag (som jag dessutom INTE missade i år) ju inträffade däremellan.

Alltså.

I lördags tog jag med pojkarna ut medan Björn skulle “meka med komoden” i badrummet. När vi passerade busshållplatsen så kom bussen och Simon ville åka med så då gjorde vi det. Så bekvämt det är att åka gratis buss med barnvagnsbundna barn, by the way.

Vi kom till nån liten gårdslekplats, instängd mellan radhus, där det fanns en sandlåda och en lekstuga och massor med plastleksaker, däribland en teservis så jag satt i lekstugan och bakade sandkakor och silade sand och… sånt, i en timme innan vi blev tvungna att åka hem igen.

Tänkte på det medan vi satt där att vad lätt det hade varit att ta fram mobilen. Om jag inte hade bestämt mig för att låta bli, alltså. Det var urtråkigt i början, sen blev det ok, sen var det riktigt kul att leka med Simon där i ensamheten medan Adrian sov i vagnen.

Anyway… Komoden är nästan på plats igen nu.

Valborg

I söndags stängde jag in mig på vinden igen, tillsammans med mitt projekt att organisera och sortera.

Det här är ungefär en tredjedel av det kreativt givande och utvecklande åtagandet jag håller på med… men det kommer bli superbra sen när det är klart.

Valborg skulle vi fira efter lunch genom att åka till Gläntan, platsen jag besökt på Valborg varje år hela min uppväxt, eftersom de började sitt firande vid 14. Vi åkte dit, tittade på brandbilarna (och brandmännen) som stod uppställda på planen, gick långsamt och betraktade de olika stånden med lotteri och annat i samma genre, och sen kom vi till hoppborgen.

Simon ville hoppa, SA han, men inte Björn. Han är så liten och det var mycket barn i borgen, han skulle bara ha stått och tryckt lite i hörnet och bett oss följa med, och sen krupit ut. Varken Björn eller jag var särskilt taggade på att krypa runt bland alla 5-åringar därinne så vi åkte hem efter en halvtimme. Brasan skulle ändå inte tändas förrän kl 20 vilket är alldeles för sent för honom. Vi får satsa med picknick på nästa års Valborgsfirande istället.

Måndag

Igår var det typ sommar här. Barnens farmor kom på besök vid 10, och Carina (Björns faster) kom i söndags natt så vi åt lunch här allihop och sen satt vi ute hela eftermiddan. Jättemysigt. Jag använde tiden väl till att pyssla vidare med vagnen vi ska sälja… den håller för övrigt på att bli så fin att jag vill behålla den.

Andra saker som hänt i helgen:

  • Björn åkte iväg och köpte nya utemöbler på Blocket igår kväll. De såg jättefina ut i mörkret när han kom hem.
  • Jag fick ett nätshoppingryck och köpte skor och tröjor tills jag insåg att det är dags att anmäla fler föräldradagar.
  • Grannen ska bygga ett större trädgårdsland så jag erbjöd oss att ta över deras 4 pallkragar. De blev jätteglada.
  • Jag impulsköpte en ny skötväska på facebook för 50 kr. Hon skulle skicka den idag.
  • Simon var så lycklig över det varma vädret igår, han skuttade som en ko på kosläpp hela dan 🙂

 

Man kanske skulle flytta?

Vilsen prommis

Björn gör oss sällskap på fredag kväll, och idag hade pappa ett möte under förmiddagen så vid 09:30 gick vi hemifrån allihop. Jag tog med mig pojkarna på en, till en början, planlös promenad in the hood i den skånska byn där min far och Pia valt att rota sig.

Adrian somnade efter att ha betraktat 2 passerande husfasader, varav den ena var vår egen, och sov sig sedan igenom hela utflykten och sen en timme till på verandan hemma.

Vi hittade till ån!

Vi gick en liten bit på en gångväg – att säga att jag har dåligt lokalsinne vore att antyda att jag ändå har ett, vilket jag inte alls har, så trots att den befinner sig 2 minuters promenad bort så vet jag inte om jag skulle hitta tillbaka dit den rakaste vägen – innan vi kom till en å. Där blev vi kvar.

Vi kastade löv i vattnet på ena sidan bron, och sen sprang vi till andra sidan och väntade på att lövet skulle dyka upp där. Sen blev vi alldeles till oss när det gjorde det. Vi kastade mera löv, och pinnar, och löv, och kvistar, och kottar, och några stenar men den failen upprepades inte så många gånger.

By VS storstad

Det här är en by, och man märker skillnad mellan by och storstad på många små sätt men tydligast var att alla som passerade sa hej. Simon brukar alltid hojta “hejhej!” till alla, så förvåningen var total när han inte alltid var först med det – och dessutom fick svar varje gång. En kvinna stannade till och med och pratade en stund med oss. Kors i taket liksom. Man kanske skulle flytta till en småstad istället…? Kanske i Norge? Jag har förstått att de har bättre koll på sitt samhälle där än vi har på vårt i det här landet.

Fast det kanske bara är schysst marknadsföring. Vad vet jag.

 

We made it

Vi åkte hemifrån prick kl 9 igår, som planerat (!!!).

Det skulle ta 2 timmar, drygt, att köra till Norrköping där pappas tåg skulle anlända kl 11:22. Det tog exakt 2 timmar och 3 minuter att köra, Simon småsov och Adrian tupplurade, och pappas tåg rullade in på stationen kl 11:22 (hundraelva utropstecken).

Vi åt lunch på Max, eftersom jag vet att de har klätterställning på sin lekplats. Sen körde jag nån timme till innan pappa körderesten av vägen. Vi gjorde ett stopp till, för att mata Adrian och ge Simon mellis. Där fanns en gunga som han hängde lite i, sen hittade han en pinne som han hoppade runt med ett tag och sen var det bra.

Björn hade varit snäll och laddat min dator med Shaun the Sheep för Simon att kolla på, men det gjorde han kanske 10 min på hela resan. Han skötte sig långt bättre än jag minns att jag någonsin gjorde under hela min barndom – och vi har bilade en hel del då.

Resan tog 9 timmar totalt, dörr till dörr. Den kändes kortare. Över lag var den genuint trevlig, och trots att barnen fått sova precis hursomhelst under dagen så var de båda två helt slut vid läggdags.

Jag hade inte behövt oroa mig inför att köra ner utan Björn, och jag hade inte behövt gå upp en halvtimme tidigare än vanligt… men jag är övertygad om att om jag inte hade gjort det så hade det inte gått lika smidigt.

Vi drar till Skåne

Jag pratade med pappa för nån vecka sen om hur trött jag är, och han tyckte vi skulle komma ner och hälsa på. Så då gör vi det. Jag är inte böjd att tacka nej till avlastning, och att den befinner sig i andra änden av landet känns lika relevant som färgen på bilen vi åker i.

Idag kör jag själv med barnen till Norrköping, det tar ungefär 2 timmar. Där möter vi upp pappa, äter lunch, vallar Simon och så åker han med oss vidare. Jag skulle inte orka köra hela vägen själv.

Björn tar tåget ner efter jobbet på fredag, och så åker vi hem igen tillsammans på måndag (han har tagit en dag ledigt).

Vi hjälptes åt att packa bilen igår kväll, och idag hoppas jag bara att Adrian somnar som förväntat och sover fram till lunch.

Jag är lite nervös, måste jag säga. Och glad att vi kommer iväg och att jag inte bara “neeej, det tar för mycket energiiii, tänk om pappas tåg blir inställt och jag måste köra hela vägen själv med 2 vrålande galningar i bilen”.

Jag är nog mest nervös just nu.