När vi är hemma båda 2 så turas vi såklart om att byta blöja på Simon. Den som håller i honom brukar det bli, men inte alltid. Dagens filosofiska tanke står Björn för:
Björn: Det här med blöjbyte är lite som rysk roulette, eller hur?
Jag: Jaa… eller. Hur menar du?
Björn: Jo, för när man tar på sig att gå och byta blöja, så hoppas man på att det ska vara ett löst skott. Alltså inte bajs överallt.
Ja, faktiskt. Vi använde vanligt tvättmedel, miljömärkt och godkänt av astma- och allergiförbundet, men det tar inte bort bajsfläckarna på bebiskläder …
Herregud, det här låter som manus till ännu en hysterisk tv-reklam, ledsen för det. Så är inte fallet. Det här är icke-sponsrat och baserat på min egen hänförelse över att ha löst problemet.
Ja, jag har blivit den kvinnan. Hon som blir uppriktigt, alltså genuint lycklig över att kunna tvätta rent. Så här med facit i hand är det inte så konstigt. Jag gillar inte hushållssysslor – utom strykning, det kan jag finna rogivande ibland – och vill ju då naturligtvis att den möda jag tvingas lägga ner på sysslorna ska ha effekt. Vem vill jobba i onödan liksom?
Galltvål är svaret, lösningen på (nästan) alla tvättproblem (du hittar den här), frälsningen för oss som är fullständigt ointresserade av att tillbringa mer tid i tvättstugan än nöden kräver. Halleluja.
Den finns i 3 utföranden; tvålbit, tvättmedel och flytande. Tvålbiten har vi på landet, för där akuttvättar vi bara, och den flytande använder vi som fläckborttagare. Naturligt, ekologiskt, miljövänligt, enkelt, effektivt. Halleluja, som sagt.
Galltvål är bra på många sätt, men det finns fler bra sätt att sköta tvätten (och hemmet). Var och en har sin grej, kanske sitter du på egna tips? Läs mer här, och bidra gärna om du vill. Sånt är alltid välkommet!
