Ja, kort sagt så utgjorde november och december botten av förra året för mig. Att bli uppsagt är nog alltid tufft; det är att bli dumpad, lämnad, och det behöver sörjas. Det är svårt att sörja när man tvingas vara kvar, det är som att göra slut och sen tvingas fortsätta bo ihop i flera veckor. Så det var det, då, och sen veckorna efter det, och sen julledigheten utan möjlighet att GÖRA någonting annat än samma sak hela tiden.
Men med det sagt, så fanns där fina stunder också naturligtvis. Simon som försökte hjälpa mig med mitt jobb, pepparkaksbak och roliga uttalanden som alltid.
Höjdpunkter i november och december 2020:
1
När Simon försökte rädda mig från att få sparken
2
Några saker som pojkarna har sagt till mig i höst
3
Ljudexplosioner, besvikelser och pepparkakor
Så fint att mitt i allt ändå leta efter det som är possitivt i alla fall.