Potträning: Så fick vi Simon torr

På BVC råder man föräldrarna att potträna sina barn den sommaren som ligger närmast barnets tvåårsdag. Eftersom Simon fyllde 2 i april så tänkte vi att det var den här sommaren som det skulle hända.

Jag skulle vilja säga att vi lyckats få vår förstfödde torr nu – med undantag av vissa nätter och diverse lätträknade olyckor där det gått lite för fort. Det återstår förstås en del finlir men det stora steget är taget och han har skött sig jättebra.

Jag har förstått att potträning kan gå till på många sätt, men såhär gjorde vi:

Passiv potträning

Vi började för ganska länge sen, efter jul och nyår har jag för mig, med att köpa en potta och erbjuda Simon den med en axelryckning. Pratade lite om vad den var till för och så. Då Simon valde att använda den som badleksak och den inte hade någon annan effekt, köpte vi på min mors inrådan en toalettring för barn som man lägger ovanpå den vanliga toalettringen, du vet. Pratade lite om vad den var till för och så.

Han provade att sitta på den, bara sitta lite alltså, och klättrade upp och ner och höll på, och sen en dag bestämde han sig för att kissa när han satt där.

Glädjetjut

Det var jag som var med honom, och jag brast förstås ut i glädjetjut, segerdans och öste beröm. Jag tror att man rekommenderar motsatsen, men det struntade jag i för vi har en son som behöver mycket uppmärksamhet. Simon blev nästan generat glad, och ville kissa mera men till hans stora besvikelse var det slut.

Under månaderna som följde fram till Björns semester efter midsommar så lät vi Simon sitta på toan när han ville det, och la ingen som helst vikt vid när han inte ville det. När sommaren började närma sig gjorde vi rutin av att sitta på toan före läggdags och när man har vaknat, samt före och efter maten.

Han vande sig vid att kissa på toa, men han undvek att bajsa där. Istället började han komma till oss när han precis hade bajsat, och be om att få byta blöja.

Jag lyckades fånga in honom en gång precis innan, och satte honom på toa. Han blev ängslig och orolig, så jag satte mig på golvet mitt emot honom och pratade om att alla bajsar på toa, och så räknade vi tillsammans upp alla vi känner. Men det var tydligen läskigt ändå, så det dröjde flera veckor innan han vågade sig på det igen.

Sen tog vi blöjan

Under midsommar var vi på landet, och dagarna efter det hade vi Alessiane & Franck på besök men så fort vi blev själva i lugn och ro så tog vi blöjan från Simon. Det var veckan innan vi skulle åka till Italien.

Det var varmt väder, så han spenderade sina dagar i enbart tröja. Vi rullade ihop och ställde undan alla mattor, satte honom på toa med kanske en timmes intervall, och frågade ofta (tjatade) om han behövde gå. Han skötte det ganska bra. Efter 2 dagar fixade han att gå till parken (3 min bort), vara där ganska länge och sen gå hem igen utan olyckor.

Det var det där med att bajsa på toa som inte var lika lätt, men efter några “olyckor” – varav en på en ihoprullad matta – som han själv blev ganska upprörd över, så släppte det.

Sen åkte vi till Italien

På själva resdagen fick han naturligtvis ha blöja, men vi tog med oss toalettringen till honom och tänkte att vi antagligen skulle få börja om – eller i alla fall backa. Björn var skeptisk, han trodde det skulle bli alldeles för mycket bök och exkrementhantering på semestern medan jag tyckte att vaddå, det är ju inte vi som städar och vi måste ge honom chansen att fortsätta lära sig.

Det blev som om vistelsen i ny miljö och med nya rutiner befäste den nya vanan. Simon var blöjfri alla dagar på semestern, utom när vi åkte bil (eftersom han somnade) och på natten.

Sen kom vi hem

Vi hade snabbt hunnit lära oss att Simon är torr, så därför blev vi förvånade när han råkade bajsa i byxan första dagen hemma. Men det var en tillfällig svacka visade det sig.

Vi har provat att ha kalsonger på honom men det verkar kännas lite som blöja, dvs han glömmer lätt av sig, så än så länge är han fortfarande utan och går och näckar under shortsen – men vad gör det? Vi har ju bara kommit halvvägs genom sommaren, och jag är förstås stolt över min lilla pojke som alldeles uppenbarligen själv väljer att vara utan blöja.

Jag har ingen aning om hur vi hade gjort om vi inte hade haft med honom på tåget.

Modiga morfar dagen innan vi åkte till Italien.

 

Prylförälskelsen i soffan

Du vet när man faller handlöst för en pryl, alltså en regelrätt förälskelse i något som man känner är rätt på alla plan, motsvarar alla ens förväntningar på vad en sådan pryl ska vara och dessutom är ursnygg?

Mm, i mitt fall är den prylen nu en soffa. En svindyr soffa, naturligtvis. Soffor är ofta dyra, speciellt om man vill ha en lite större, men i det här fallet finns det billigare i liknande utförande.

soffan

Den ser kanske inte så speciell ut, jag menar det är en vanlig design, men det var kombinationen av snygg design, bekvämlighet, storlek, färg och struktur på tyget. Allt bara stämde. Det är en modulsoffa dessutom så man bygger den så som det passar rummet, vi har inget direkt hörn att ställa den i så den skulle bli lite mindre än ovan exempel. Björn följde med på en andra tur till affären och blev nästan lika förtjust i den som jag.

sofftyg

Nu till Problemet:

  1. Ytan påminner lite om en trasmatta i strukturen, vilket innebär att den är ojämn. Det i sin tur innebär att när man tappar, säg, en chokladbit på det tyget och sen råkar sätta sig på den så är inte bara fläcken ett faktum utan även den permanenta närvaron av choklad i tyget.
  2. Soffan är ljus. Kombinationen kladdmonster/ljus soffa talar för sig själv.
  3. Klädseln på stommen går inte att ta av, och tyget tål inte maskintvätt men det är oviktigt med tanke på att tyget på stommen inte går att ta av.

Med tanke på Problemet så är den inte så perfekt, men… äsch, detaljer. Nu har jag tillbringat ca 36 timmar med att försöka övertala andra, men mest mig själv, om att det är värt det i alla fall. Men oavsett om vi lägger en filt i soffan för Simon att sitta på och även om man kan tvätta klädseln, så vill man ju ha en soffa som fyller alla soffors absolut viktigaste funktion; att vara bekväm. Man måste kunna slappna av runt denna möbel utan att behöva gråta blod varje gång en unge slänger sig i den utan att ha desinficerats först.

Såååå… det blir kanske så att vi måste leta vidare. Frågan är om man kommer ångra sig, ångra att man inte tog den där perfekta prylen i alla fall trots allt, eftersom ingenting av det man hittar på andra ställen kommer ens i närheten när man jämför.