Bamsetidningar från grannarna från ovan

Arvegods från grannfamiljen

Vår grannfamilj har två pojkar, där den yngsta är två år äldre än Simon, och eftersom två år är rätt mycket för barn så har de aldrig blivit lekkamrater. Det gör ingenting – det är snarare bra, eftersom det som deras föräldrar rensar ut som ur- eller frånvuxet är sådant som våra pojkar inte sett.

De hör efter, ungefär en eller två gånger om året, om vi vill ha grejer av dem. Det är oftast saker som de säger att de ska slänga annars, och av den här anledningen har vi fått både barnmöbler, kläder och leksaker av dem.

Bamsetidningar

Simon och Adrian har läst sönder Kalle Anka-tidningarna, som Björn sparat från sin egen barndom (många av dem är äldre än jag) och avvarat till pojkarna som inte far fram särskilt milt med dem, och själva har vi läst dem till leda. Men för några veckor sedan fick vi två papperskassar med Bamsetidningar av våra grannar, och vid utsikten att få in nytt läs- och bläddermaterial i huset hade jag svårt att våga tro att det var sant. Halleluja.

Ganska länge stod kassarna i allrummet uppe och pojkarna botaniserade under (oftast) fred och tystnad (!!!) och bläddrade och tittade och bytte. De kunde sitta i över en timme och bara “läsa”.

Bamsetidningar i soffan

Där är vi förvånansvärt nog fortfarande. När Adrian blir arg och stampar uppför trappan så hittar vi honom ofta, efter en stund, lugnt i soffan med en tidning i knät.

Som en skänk från ovan

Vi har båda påpekat för våra grannar flera gånger vilken gudagåva dessa tidningar var, och de är förstås glada att de kommit till nytta. Resultatet är förvisso att vi bara läser serietidningar för barnen på kvällarna, istället för sagoböcker, men äsch. Även om jag vet att hängivna kallar serietidningar för “grafiska romaner”, så läser jag hellre “riktiga” böcker för dem, som vi alltid gjort. I alla fall för Simon, som orkar följa handlingen i större utsträckning nu, så att vi kan läsa böcker med lite mer text och mindre bilder. Apropå det så är Håkan Bråkan himla roligt att läsa, även för mig.

Bamse ger oss däremot anledning att diskutera saker som logik, fusk (dvs doping) och rättvisa med barnen, och jag gillar när det vi läser leder till småprat om olika grejer. Så det finns för- och nackdelar även med detta, men så länge som tidningarna sysselsätter dem så att det kan bli lugnt under längre stunder så väger fördelarna över med råge.

Olle och Bolle – en berättelse baserad på en miljon verkliga händelser

Har du läst den här?

olle och bolle

Simon fick den av sin farmor när han fyllde år, och första gången jag läste den – vilket såklart var tillsammans med Simon – så var det svårt att hålla tråden i sagan eftersom jag var tvungen att fnittra och kommentera hela tiden.

Olle och Bolle är två bröder som är hemma från förskolan en regnig dag tillsammans med sin mamma. Alltså jag svär, den här boken är en studie i alla misstag jag gjort och idag undviker på samma sätt som jag undviker folk med vinterkräksjukan.

Några exempel:

“Idag ska vi inte göra någonting, bara överleva” är, i det läget, ungefär som att säga att idag ska jag inte laga mat för jag vill inte bli hungrig.

olle och bolle

Försöka läsa en bok i soffan med två instängda ungar är som att lägga krokben för nån och förvänta sig en kram som tack. Att skrika åt nån att sluta skrika är kontraproduktivt – i alla fall att döma av effekten den manövern brukar få här hemma.

olle och bolle

Här har vi undantagen; “Nu djupandas mamma”. Det är aldrig fel. Mantrat “det här är bara nu” kan eventuellt hjälpa också.

Den behärskade rösten är också en bra grej, men den obestridlige vinnaren är alltid att gå ut. Det spelar ingen roll om du är sjuk, har huvudvärk, mensvärk eller saknar all lust att befatta dig med vädret; att överleva är att gå ut. Ut!

Jag läste upp några exempel för pappa när vi fejstajmade senast.

“Det där är ju ingen saga, det är en dokumentär,” skrattade han.

“Haha ja, en berättelse baserad på miljoner verkliga händelser!”


Är du intresserad så finns Olle och Bolle bland annat på Adlibris (ej sponsrat).

Alla dessa planer

Hur gick det med bokläsandet? – Jo, jag satte bokläsaren på laddning. That’s it.

I förrgår morse ringde först min bror som ville åka till Ikea och sen Anna som ville ta en fika.
Jag och Simon åkte hemifrån vid 11 och var hemma igen vid 15. Då såg jag till att få i mig lite käk, sen sov han på mig framför tv:n tills Björn kom hem.
Mina dagar är ganska korta ändå, när man tänker efter.
Igår ordnade jag med grejerna vi fick med oss från Ikea, varuhuset som borde klassas som ett av de 12 stordåden att ta sig igenom med med alla indianerna kvar i kanoten, och övertygade Simon om att det är ok att sova själv i sovrummet. Det sistnämnda tog en timme bara det.
image

På eftermiddagen låg han och stirrade på sin mobil i säkert 15 lugna minuter, under vilka han sa till när den slutade snurra. Jag hade massa kreativa planer att sätta i verket när han höll sig lugn men… ja, det gick som vanligt med dem.

Egentligen borde jag nog fokusera på en attackplan inför middagen som prio 1 när jag får tid över. Jag är så usel på att komma på maträtter OCH laga dem. Mat är verkligen inte ett intresse hos mig. Enda anledningen till att jag lägger upp recept här är för att det är så sällan jag snubblar över nåt som jag upplever är tillräckligt gott att det väger upp besväret att tillreda det, och då vill jag inte riskera att glömma bort det.

Idag ska vi en ny sväng till Ikea, bland annat för att köpa ett babygym i trä, och sen är vi bjudna på fika i Annas trädgård.