Lucka #20 – Tipskalender 2020

#20: Boktips till föräldraparet

När jag var tonåring minns jag att mamma läste boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus. Jag minns att jag frågade vad den handlade om, och hon svarade att den handlade om olikheter i hur män och kvinnor fungerar – vilket lät outhärdligt tråkigt – och sen sa hon:

“Den skulle du läsa, den kan du ha nytta av när du blir äldre.”

Nu har jag läst den. Eller jag har lyssnat på den. Jag läser inte böcker längre tyvärr. Hursomhelst så pratade jag om den på jobbet för ett tag sen, och min kollega kom tillbaka till mig efter några dagar och sa att “du, nu har jag läst den.”

“Jasså, vad tyckte du?”

Likt en katt spände hon ögonen i mig, och sa med sin iranmelodiska gravallvarliga röst – den där tonen du vet som vissa har, som liksom nästan vibrerar av underliggande humor:

“Du, den där boken. Den handlar om mig. Och min man.”

“Jag vet. Den handlar om mig också. Och Björn.”

Trots att terminologin i vissa fall skär lite i öronen och man kan ana sig till att den inte är skriven nyligen, så finns där så mycket igenkänning att jag vande mig fort.

Jag är glad att jag läst den. Jag kommer nog läsa om den längre fram, men först måste jag ha med Björn på tåget. Jag tror att man får ut mer av den om båda parter i relationen läser den.

Lucka #19 – Tipskalender 2020

#19: Boktips till föräldrar

Eftersom jag och Björn ibland känt oss lite vilsna i vårt föräldraskap den här hösten, så har det förekommit en hel del googling. Jag hittade en bok med provocerande titel; Barn som bråkar, som dessutom finns som ljudbok, som jag så varmt rekommenderar till dig som funderar på vad tusan man håller på med egentligen. Den är väldigt bra, med fint budskap och konkreta råd i specifika situationer. För den vilsne skänker den tydliga tips enligt en filosofi som resonerar starkt i mig.

Den här boken rekommenderas även på BVC, visade det sig när jag var där sist, så det är uppenbarligen inte bara jag som gillar den.

Bamsetidningar från grannarna från ovan

Arvegods från grannfamiljen

Vår grannfamilj har två pojkar, där den yngsta är två år äldre än Simon, och eftersom två år är rätt mycket för barn så har de aldrig blivit lekkamrater. Det gör ingenting – det är snarare bra, eftersom det som deras föräldrar rensar ut som ur- eller frånvuxet är sådant som våra pojkar inte sett.

De hör efter, ungefär en eller två gånger om året, om vi vill ha grejer av dem. Det är oftast saker som de säger att de ska slänga annars, och av den här anledningen har vi fått både barnmöbler, kläder och leksaker av dem.

Bamsetidningar

Simon och Adrian har läst sönder Kalle Anka-tidningarna, som Björn sparat från sin egen barndom (många av dem är äldre än jag) och avvarat till pojkarna som inte far fram särskilt milt med dem, och själva har vi läst dem till leda. Men för några veckor sedan fick vi två papperskassar med Bamsetidningar av våra grannar, och vid utsikten att få in nytt läs- och bläddermaterial i huset hade jag svårt att våga tro att det var sant. Halleluja.

Ganska länge stod kassarna i allrummet uppe och pojkarna botaniserade under (oftast) fred och tystnad (!!!) och bläddrade och tittade och bytte. De kunde sitta i över en timme och bara “läsa”.

Bamsetidningar i soffan

Där är vi förvånansvärt nog fortfarande. När Adrian blir arg och stampar uppför trappan så hittar vi honom ofta, efter en stund, lugnt i soffan med en tidning i knät.

Som en skänk från ovan

Vi har båda påpekat för våra grannar flera gånger vilken gudagåva dessa tidningar var, och de är förstås glada att de kommit till nytta. Resultatet är förvisso att vi bara läser serietidningar för barnen på kvällarna, istället för sagoböcker, men äsch. Även om jag vet att hängivna kallar serietidningar för “grafiska romaner”, så läser jag hellre “riktiga” böcker för dem, som vi alltid gjort. I alla fall för Simon, som orkar följa handlingen i större utsträckning nu, så att vi kan läsa böcker med lite mer text och mindre bilder. Apropå det så är Håkan Bråkan himla roligt att läsa, även för mig.

Bamse ger oss däremot anledning att diskutera saker som logik, fusk (dvs doping) och rättvisa med barnen, och jag gillar när det vi läser leder till småprat om olika grejer. Så det finns för- och nackdelar även med detta, men så länge som tidningarna sysselsätter dem så att det kan bli lugnt under längre stunder så väger fördelarna över med råge.

Olle och Bolle – en berättelse baserad på en miljon verkliga händelser

Har du läst den här?

olle och bolle

Simon fick den av sin farmor när han fyllde år, och första gången jag läste den – vilket såklart var tillsammans med Simon – så var det svårt att hålla tråden i sagan eftersom jag var tvungen att fnittra och kommentera hela tiden.

Olle och Bolle är två bröder som är hemma från förskolan en regnig dag tillsammans med sin mamma. Alltså jag svär, den här boken är en studie i alla misstag jag gjort och idag undviker på samma sätt som jag undviker folk med vinterkräksjukan.

Några exempel:

“Idag ska vi inte göra någonting, bara överleva” är, i det läget, ungefär som att säga att idag ska jag inte laga mat för jag vill inte bli hungrig.

olle och bolle

Försöka läsa en bok i soffan med två instängda ungar är som att lägga krokben för nån och förvänta sig en kram som tack. Att skrika åt nån att sluta skrika är kontraproduktivt – i alla fall att döma av effekten den manövern brukar få här hemma.

olle och bolle

Här har vi undantagen; “Nu djupandas mamma”. Det är aldrig fel. Mantrat “det här är bara nu” kan eventuellt hjälpa också.

Den behärskade rösten är också en bra grej, men den obestridlige vinnaren är alltid att gå ut. Det spelar ingen roll om du är sjuk, har huvudvärk, mensvärk eller saknar all lust att befatta dig med vädret; att överleva är att gå ut. Ut!

Jag läste upp några exempel för pappa när vi fejstajmade senast.

“Det där är ju ingen saga, det är en dokumentär,” skrattade han.

“Haha ja, en berättelse baserad på miljoner verkliga händelser!”


Är du intresserad så finns Olle och Bolle bland annat på Adlibris (ej sponsrat).