Jag är, som alla människor med alla sina knivar i lådan, för jämställdhet; lika = lika, utan hänsyn till huruvida du klarar av att kissa en cirkel i snön runt dig själv utan (alltför mycket) besvär, eller ej.
- lika ansvar = lika belastning
- lika prestation = lika belöning
Jag är för jämställdhet, men jag är inte dum i huvudet: det finns en anledning till att det är övervägande kvinnor som bär bh, övervägande män som bär susp och så vidare, vi behöver inte gräva ner oss i övertydligheter som att jag INTE anser att män ska föda barn och annat sci-fi.
Men vi är inte LIKA för det.
Det finns saker som kvinnor kan, som män inte kan (jaaaa jag veeet det finns säkert undantag, framför allt i punkt 3), till exempel
- föda barn
- amma
- klaga över mensvärk och PMS
I gengäld kan männen skriva sina initialer i snön med sin kisstråle. Och en massa annat som jag inte kommer på men som inte är mindre bra och oumbärligt för det, som typ att befrukta kvinnor och sånt.
Med det sagt
Vi är funtade på olika sätt och med olika förutsättningar, oberoende av kön. Jag kan till exempel inte åka till Ikea, vara där i 10 min och komma ut genom kassorna med det jag skulle köpa. Det kan Björn. Detta skulle kunna ses som typiskt manligt och kvinnligt, så även att jag, å andra sidan, kan lyfta våra barn obehindrat vilket inte Björn kan.
För han har fått ont i tummen.
Jo, det låter ynkligt men det är en riktig grej som har hänt. Alltså han har ont på riktigt, och enligt hans naprapat så har åkomman ett namn:
Morbus de Quervain (stenoserande tendovaginit)
”Det kan man få av att lyfta barn mycket under armarna. Det brukar vara mest kvinnor som får det!” sa naprapaten i fråga glatt.
Björn tyckte att det var ett tydligt tecken på att vi har ett jämställt hem. Jag kunde inte låta bli att säga att…
”…eller så är det så att vi kan kriga hur mycket vi vill för jämställdhet, men vi kommer aldrig lyckas för ni är helt enkelt för veka för att klara av det vi gör.”
Bildkälla: Unsplash
