Jag har lite mycket att göra just nu, med exjobb och sånt, men det är över om några dagar bara och under tiden bjuder jag på Adrians reflektion sist han var hemma från förskolan. Nu är det väl en 2 veckor sen, men ändå.
Jag och Adrian har mysmorgon tillsammans. Det är VAB-dag idag; Simon är på förskolan och Björn är på jobbet.
Adrian sitter vid köksbordet iförd förkläde och målar. Han har hållit på en stund och verkar inte tröttna, så jag går och hämta jord och krukor för att plantera om våra elefantöron som av någon anledning växer så det knakar.
När jag dukat upp mitt blomprojekt på bordet mitt emot honom, börjar han konversera sådär som bara Adrian kan:
”Mummel mummel radiobil.”
”Vad sa du, hjärtat?”
”Min mamma kör radiobil.”
”Jaså?”
”Ja, och motorcykel.”
”Motorcykel också, alltså?”
”Ja-a. Och ropar på Sigurd. I radion.”
”Gör jag det?”
”Nej! Annan mamma.”
”Har du en annan mamma?”
”Ja-a. Du är min andra mamma. Hon får inte träffa dig.”
”Ah. Jag förstår.”
På eftermiddan, när Björn kommit innanför dörren och jag håller på med Adrian i badrummet, så kan jag inte hålla mig:
”Älskling?”
”Ja?”
”Adrian säger att han har en annan mamma också, som kör motocykel och ropar i radion. Är det nåt som du känner till?”
Björn kikar runt dörren, med ett clowngrin över ansiktet. Han säger ingenting, men skrattar – inte ett pressat skratt, så det var ju bra. Den där andra mamman är väl just det; den andra mamman.
