De gör ingenting med flit.
Det är inte så konstigt, när man är så ofantligt topptung, att man blir snabbare om man håller på att snubbla framlänges. Man hinner komma upp i oväntad hastighet när man försöker springa ikapp huvudet, innan golvet sätter stopp för vidare framfart.
När man inte har fattat att prylarna som far omkring irriterande nära ansiktet är ens egna händer, är det inte heller ett mysterium att dessa händer kan lyckas få tag i nappen och propellera den i en snygg båge över soffryggen utan att någon hinner med.
När man precis har kommit på att man kan kasta saker, och av en händelse har snubblat över boule-kastet som första grepp, blir varje kast lite av en överraskning. Projektilen – härom dan en bit kyckling – tycks lämna barnet på exakt samma sätt som Spidermans läskiga spindelnät lämnar hans handleder när han viker handen bakåt. Exakt samma sätt. Nämnda kycklingprojektil anföll mig mitt mellan ögonen. Barnet såg ut som Spiderman när han råkat skjuta spindelnät första gången.
Expect the unexpected.
Bildkälla: Unsplash