Min skolåda, alltså den flyttkartong som ALLA mina skor ligger i, är BORTA.
På riktigt.
Jag har letat igenom hela huset, rum för rum, plan för plan, minst 6 gånger med envisheten hos någon som VET att kartongjäveln ÄR HÄR NÅNSTANS. Björn har också letat, han gick 2 varv genom allt.
Den är inte på vinden, inte i någon skrubb, inte i förrådet och inte i garaget. Skorna ligger inte heller i någon av de kartonger vi ännu inte packat upp.
Jag blir tokig.
Vi ska på bröllop idag. Jag har följande fotbeklädnader att välja mellan:
- Vinterstövlar med klack
- Vinterstövlar utan klack
- Vita gympaskor
- Sandaler
- Gummistövlar
- Snowboardboots
- Mina jobbskor
Det är hopplöst att försöka hitta tid att åka iväg och köpa ett par nya; jag har strl 36 på längden och 38 på bredden, det är svårt för mig att hitta skor som passar. Förutom mina skor så låg även ett par av Björns skor, som jag med viss övertalning lyckades få honom att köpa och snygga som fan, i den lådan. Vad jag vill säga med det är att förutom de pengar som alla skorna representerar (skor är apdyrt) så försvinner ÅR AV SKOLETANDE OCH LYCKLIGA FYND med den lådan.
Fatta. År.
Psykbryt.
Och här har vi bröllopsparets bild (fast pyntat med svarta fyrkanter av mig då) från inbjudan, stiliga som tusan. Jag blir så ARG över att behöva klä mig som om jag kom direkt från jobbet… även om just det beror på fler saker än bara skolådan förstås. Men det ska bli jättekul ändå! Jag gömmer mig bakom Simon.