Vi ska gå upp för trappan. Adrian går klättrar med mig efter sig.
Han stannar snart och håller upp handen mot mig:
”Topp, mamma.”
”High five! … Eller vaddå stopp?”
”Topp. Säl.”
”Är du en säl?”
”Neeeeeeeej! Sääääääääl!”
”Jag veeeet att du kan själv, jag har inte rört dig.”
”Säl. Inte oumpa.”
”Oumpa, oumpa, fallerallera … Jag lovar, jag ska inte stötta dig på rumpan förrän du trillar.”
”Ja-a. Nä-ä.”
”Ok.”
