När Simon for i golvet

Klockan är 19, Björn och Simon är på övervåningen och jag står i köket och sköljer trasan jag skrubbat Simons matstol med. Jag vrider ur den, och hör en kraftig duns där uppifrån. Min fantasi hinner måla upp vad som hänt; Björn har tappat nåt stort och tungt verktyg rakt i golvet, och jag känner ett sting av irritation över att han gör sånt där när han är trött och vet att han inte orkar koncentrera sig. 2 kraftiga dunsar till hörs och jag hinner tänka att det tunga verktyget fallit till golvet i 2 etapper innan Björn skriker:

”JÄVLAR!”

Jag hör rädslan i hans röst. Simon börjar tokskrika. Ordlös skräck sprider sig i kroppen, jag har redan släppt allt och rusar runt hörnet. Rädslan surrar som elektricitet i kroppen:

”Vad hände?” frågar jag medan Björn håller vår vrålande son i famnen och vaggar. Jag känner hans adrenalin, det resonerar i mig. Jag går fram till dem utan att ta blicken från Simon.

”Jag halkade på sista trappsteget och tappade honom.” Björn är skärrad, jag kan inte behärska mig och tar Simon. Han gråter hejdlöst, men jag hör inte mycket allvar bakom gråten trots att han trillat rakt på klinkergolvet i hallen och slagit huvudet i badrumsdörren. Jag inspekterar huvudet så gott det går medan vi står i hallen och kramas alla 3, men ser ingen begynnande bula eller märke.

2 minuter senare var Simon som vanligt igen. Jag ringde 1177 för säkerhets skull, men tvekade när damen frågade varifrån han fallit. En del av mig ville liksom inte lägga sten på börda för Björn, som satt och kände sig som en urusel förälder, genom att säga att han tappat honom men nu var det ju det som hade hänt. Hon sa att om han inte förlorat medvetandet ens för ett ögonblick, inte kräktes, inte verkade slö och reagerade på stimulans så var det ingen fara.

”MEN,” la hon till, ”det finns ju en liten möjlighet att han fått nån blödning och då kan symptomen komma i efterhand. Nu går han väl och lägger sig snart, men kolla honom när du går och lägger dig senare att han svarar på beröring. Alltså om du killar honom under foten så ska han dra den åt sig och sådär va. Men om du märker att han inte är som vanligt, eller om han börjar kräkas, så åker ni till sjukhuset direkt.”

Hon avslutade med att säga att sånt här händer hela tiden. Under 4-5 timmar efter fallet ska man vara extra uppmärksam, sen kan man släppa det.

Tror du jag kommer kunna sova inatt?

Tss, glöm.

Lämna ett svar