I väntan på domen
Vi fick brevet från förskolan i torsdags:
Med anledning av att Folkhälsomyndigheten och Stockholm stad har uppdaterat sin information gällande coronaviruset uppmanar vi er föräldrar att vara extra noggranna när det gäller era barns infektioner.
Enligt gällande rekommendationer vill vi att ni inte lämnar barn med symptom på luftvägsinfektion.
Det gäller även milda symtom som kan påminna om vanlig förkylning.
En av mina värsta mardrömmar vore att direkt eller indirekt bära ansvaret för att någon annans barn råkar illa ut och VI (jag och Björn) är inte kvalificerade att bedöma corona på någon ledd alls, så det är klart att vi gör som de säger.
Det blir en ganska schysst vår för oss att se fram emot, eftersom Simons pollenallergi höll honom i hosta hela förra våren och Adrian ofta hostar och snorar i veckor efter en rejäl förkylning – precis så som alla andra ungar på förskolan gör, för övrigt.
Men naturligtvis förstår jag varför man gör på detta viset. Jag förstår den djupa oron hos dem som känner någon som tillhör riskgrupperna, och jag köper oron hos alla andra också. Det pågår en sorts masspanik – och jag hade gärna sluppit eldas på av den för jag oroar mig jättebra på egen hand – men oavsett så har masspaniken, i egenskap av konstruktiv krisstrategi, statistiken emot sig om man säger så. Vi känner oss försvarslösa och då griper vi efter allt.
MEN.
Låt oss för fridens alla dagar inte för den skull glömma bort det viktigaste vi faktiskt KAN göra:
Melodin till Blinka lilla stjärna:
Tvätta, tvätta liten hand
Bort med smuts och bort med sand
Mellan, i och ovanpå
Gnugga tummen, båda två
Tvätta, tvätta liten hand
Bort med smuts och bort med sand
Källa: Svenska Nyheter på SVT.
Björn kommer att utesluta mig ur sin glassklubb (den där man får en liten skål med glass om kvällarna) när han ser den rubriken. Men faktiskt, det har varit så varmt idag att man inte hann äta glassen (i hälsosam takt) lika fort som den smälte.
