Jag hittade en byrå, Ikeas ”Hopen”, på Blocket kl 20 ikväll. Jag frågade Björn om han ville hjälpa mig att hämta den om jag ringde på annonsen. Javisst sa han. Så jag ringde, och 20:15 bestämde vi oss alltså för att packa ihop oss alla 3 och dra dit; ca 20 min bilfärd. Kl 21:15 var vi på väg hem igen, utan byrå, eftersom jag gjort mina mentala beräkningar baserade på ögonmått – som i sin tur baserats på minnesbilden av bakluckan – och på förutsättningen att hela baksätet fälldes.
Man kan inte fälla hela baksätet om man är 3 i bilen.
”Jag känner mig så dum, förlåt älskling” gnällde jag när Björn körde hem mig och Simon i skymningsgrått ösregn för att sedan åka tillbaka ensam och hämta byrån.
”Äsch, jag har tabbat mig så många gånger så du har några att ta igen på mig”, sa han oberört och jag kände mig ännu hemskare.
Det är så att byrån är till mig, till mitt rum, dvs till min ateljé. Den ligger längst ner på prioriteringslistan, alldeles bredvid Björns snickarbo.