Brandlarm på gymmet

Jag var på Sats för att träna med Simon igår, men hann bara lämna ytterkläderna i skåpet innan brandlarmet gick och en förinspelad röst meddelade att brand hade brutit ut i byggnaden och att alla skulle gå till närmaste utgång. Satspersonalen tog larmet på allvar och började organisera utforslandet av träningsklädda måndagstomtar ut på torget. Jag var precis vid entrén så det var bara att trippa ut med Simon fortfarande i babyskyddet på armen.

Jag har varit med om ett brandlarm på allmän plats sådär en gång förut. Året var 1926, typ, och jag var ute på krogen med några kompisar. Klockan var kanske 01 när larmet gick och alla skyfflades ut ur lokalen, utan att passera garderoben, rakt ut i vinternatten på Stureplan. En halvtimme fick vi stå där och kramas och huttra i snön. En halvtimme är lång tid när man, som modet krävde 1926, är korrekt klädd i tunna byxor och tubtopp och tvingas stå still – ja, för om man gick utanför uteplatsen hette det utgång = hemgång – i en snödriva och bara vänta på obestämd tid. Ytterkläder och väska var kvar i garderoben. Yeeey.

Med den historien i bakhuvudet tyckte jag det lät som att det skulle ta ett tag innan vi skulle få komma in igen. Jag stod precis och vägde på om jag skulle åka hem igen – jag hade ju bilnyckeln i skötväskan – när en Satskvinna påkallade uppmärksamheten och viftade med ett tidtagarur:

”Under 4 minuter! Det är rekord! Bra jobbat hörni, ni går vi in igen!”

Det var ju skönt, och träningen blev av – utan musik, för stereon strejkade som följd av larmet.

Innan vi började berättade vår instruktör att hon inte vetat att det skulle vara brandövning, och passade på att nämna att vissa hade börjat samla ihop sina saker när larmet gick, och att det är feltänk. Jag måste medge att tanken slog även mig, men man måste tänka att om alla tar för givet att det är en övning så är det precis så som man gör när man brinner inne. Det är precis det beteendet som får en att tänka ”era jävla idioter” när man ser det på film eller hör om det på nyheterna. Larm = sorti. Punkt och slut. Ändå stod jag där och tänkte praktiskt, jag tänkte att ja, jag kan gå ut direkt, jag har ju alla saker jag behöver i väskan på axeln… ska jag hämta ytterkläderna? Nä, det kommer bli så mycket folk därinne samtidigt. Jag hade aldrig gjort det, men jag tycker nog att tanken aldrig borde ha slagit mig.