Lucka #15 – Tipskalender 2020

#15: Materialtips från förpackningsnörden

Förutom att tipsa om förpackningar vill jag också sprida lite perspektiv på saker och ting – särskilt med tanke på att jag tänker tipsa om en plastpryl framöver, och plastdebatten har gått varm ganska länge nu.

Först och främst; Jag talar inte om för dig hur du ska göra. Frågan om vad som är ett “grönt” val är oerhört komplex och begränsar sig på intet vis till val av material i barnens tandborstar. Det valet spelar också roll på olika sätt, men frågan är större än så. Här följer rekommendationer, till den som inte redan läst på och kan allt, från mig som jobbar med förpackningar och material.

Plast

Plast är inte bara “plast”. En förpackning i PET-plast är tex inte automatiskt ett bra val. Vill du sålla bland de livsmedelsförpackningar som oundvikligen finner sin väg in i hemmet, så undvik de som är märkta PS (polystyren). Den plasten släpper hormonstörande ämnen redan vid låga temperaturer och återvinns knappt då efterfrågan på återvunnen PS är mycket låg.

Vissa sköljmedel till tvätten innehåller plast, men den mängden microplaster som sköljmedel släpper ut … alltså om du så tvättar utan sköljmedel resten av ditt liv, så kan du ändå inte på det sättet väga upp för den mängden microplaster du frigör när du tar bilen från Stockholm till Uppsala en gång. Visst, tvätta helst utan sköljmedel ändå, jag menar bara att debatten är snedvriden.

Vill du plastbanta hemma, så börja i köket och badrummet. Stekpannor i teflon är direkt hälsovådliga på högre temperaturer, och plastmuggar, tandborstar och allt annat du sannolikt har i badrummet tål att ses över.

Vad gäller material i barnkläder så återfinns tex PVC i vissa begagnade regnkläder. PVC är en hård plast, för att göra den mjuk och följsam nog för barnkläder så tillsätts mjukgörare. Alla mjukgörare är inte farliga, men några av de farliga tillhör också de billigaste. Nog sagt.

Bildkälla: Wish.

Silikon är inert, dvs det släpper inte ifrån sig och tar inte till sig. Det återvinns inte, och när man bränner silikon (alltså eldar, dvs förbränning av hushållssopor) frigörs kisel. Tillverkningsprocessen kräver dock att materialet hettas upp i slutet för att bli säkert att använda, och i Kina, där många leverantörer finns och där det kan vara lite si och så med att följa regelverk i alla lägen, händer det att leverantörer hoppar över detta sista steg. Om leverantören i fråga är tillverkare av tex muffinsformar i silikon, du vet såna där för bakning hemma som är till för att köras i ugnen, så kan de vara farliga men bara första gången du kör dem i ugnen. Av den anledningen bör man alltid “bränna” sådana silikonprodukter i ugnen innan man använder dem första gången (200°C i 30 min). Silikon är säkert i ugn upp till 230°C.

För den som vill nörda ner sig i detta kan jag rekommendera Materialbiblioteket samt FTI.

Kommentera