Ett leende

Simons första

De hade flimrat förbi som skuggor på andra sidan dörren.
Första gången fanns Marie där som tryggt vittne, det var på Björns födelsedag.
Simon låg i mina armar vid middagsbordet, jag tittade honom i ögonen. Blå bambiögon mötte mina och ett leende började skymta. Den här gången stannade det inte halvvägs utan blommade ut i ett fullfjädrat smile. Under ett par andetag tonade världen omkring oss bort, jag såg bara honom, det fanns bara vi. En enda känsla, en av sammansmält kärlek, lycka och hisnande passion steg från magen upp i huvet, vällde från bröstet ut i hela kroppen, ut i armarna som höll i det käraste som går.
Min alldeles egna lilla skräddarsydda drog som jag inte överlever utan.

Klichéer, jag vet, men de är klichéer av en anledning för det känns precis så. Det hisnas av kärlek.
Passion intill tårar.

Pia fyllde år härom dan, vi skickade en hälsning till henne. Det blev många bilder innan vi fick ett halvhjärtat leende av honom.

grattisleende

Det första vi fått på bild.

Lämna ett svar