Skorna passar, om vi bara får på dem

När jag gick på mammaledighethejdåpresenter för 1,5 år sedan fick jag ett par toksöta converseskor av min chef som nyligen varit i New York och haft med sig dem hem.

Nu passar de äntligen, och även om de utgör en ren och skär utmaning att trä på en så liten fot som inte hjälper till, på en unge som gärna ska dra i skosnörena, gärna tugga på den stela snöränden, gärna ta av dem och slicka på sulorna, med mera, så måste jag medge att de är himla fina. När vi väl fått på dem, vill säga.

Igår var det nära att jag  gav upp, men till slut kom vi iväg på en prommis innan förskolan. Alltså, visst är de söta?

baby-converse

Den här bilden är egentligen från i förrgår, för bilderna jag tog igår blev inte helt skarpa. Min mobilkamera verkar ha lagt sig till med en Personlighet. Fokus tycks sakna all logik. Jag menar, kolla här:

ur-fokus-1

ur-fokus-2

ur-fokus-3

ryggtavla

Ryggtavlan gick bättre. Skitkamera. Om ett år borde mobilen ha tacklat av, då kan jag med gott samvete byta till ny…

Massor med nya skor

I den försvunna skolådans kölvatten flyter jag på den lilla positiva fart som detta ändå medfört; en obestridlig anledning att köpa massor med nya skor.

nya skorJag hittade dessa från Tamaris och s.Oliver, 2 märken som ändå brukar kunna funka på mina fötter, på nätet och väntar nu med spänning på resultatet. Hoppas verkligen de passar, för vem blir inte glad av blommiga och flerfärgade skor liksom?

På bröllop utan skor

inga skorMin skolåda, alltså den flyttkartong som ALLA mina skor ligger i, är BORTA.

På riktigt.

Jag har letat igenom hela huset, rum för rum, plan för plan, minst 6 gånger med envisheten hos någon som VET att kartongjäveln ÄR HÄR NÅNSTANS. Björn har också letat, han gick 2 varv genom allt.
Den är inte på vinden, inte i någon skrubb, inte i förrådet och inte i garaget. Skorna ligger inte heller i någon av de kartonger vi ännu inte packat upp.

Jag blir tokig.

Vi ska på bröllop idag. Jag har följande fotbeklädnader att välja mellan:

  • Vinterstövlar med klack
  • Vinterstövlar utan klack
  • Vita gympaskor
  • Sandaler
  • Gummistövlar
  • Snowboardboots
  • Mina jobbskor

Det är hopplöst att försöka hitta tid att åka iväg och köpa ett par nya; jag har strl 36 på längden och 38 på bredden, det är svårt för mig att hitta skor som passar. Förutom mina skor så låg även ett par av Björns skor, som jag med viss övertalning lyckades få honom att köpa och snygga som fan, i den lådan. Vad jag vill säga med det är att förutom de pengar som alla skorna representerar (skor är apdyrt) så försvinner ÅR AV SKOLETANDE OCH LYCKLIGA FYND med den lådan.

Fatta. År.

Psykbryt.

Och här har vi bröllopsparets bild (fast pyntat med svarta fyrkanter av mig då) från inbjudan, stiliga som tusan. Jag blir så ARG över att behöva klä mig som om jag kom direkt från jobbet… även om just det beror på fler saker än bara skolådan förstås. Men det ska bli jättekul ändå! Jag gömmer mig bakom Simon.

vänner