När man begränsas till de glutefria alternativ till ”vanlig” mat, som typ pasta, lasagne, pizza, bröd m.m., som finns på marknaden lär man sig ganska snart att 1) det kan aldrig bli samma sak och 2) det är oftast inte värt det. Bättre då att hålla sig till mat som är naturligt fritt från gluten — det är i regel mer hälsosamt i vilket fall som helst.
Men…
Det finns tillfällen då snabbmat känns som himmelrikets kvarglömda strumpor hos mänskligheten på Jorden. Det finns tillfällen då man känner att man skulle göra vad som helst för en pizza just nu.
Jag börjar misstänka att de som tar fram recepten till glutenfria fryspizzor antingen inte är glutenintoleranta själva och som konsekvens av detta inte bryr sig om att smaka på sin produkt. Eller så är de överens med den delen av forskningen som hävdar att övning ger färdighet och alltså försöker motivera glutenbefolkningen till konvertering genom äcklig mat. Eller så har de bara bestämt att det inte går att göra schyssta pizzabottnar eftersom de själva aldrig snubblat över nåt sånt.
Nu när pizzan är uppäten undrar jag stilla om det kanske kan vara så enkelt att de straffar oss med degimitation av papper för att de måste jobba med trista recept på grund av oss…
Ja, så är det nog.
Nån sa att om man har möjlighet så ska man inte undvika allt gluten eller all laktos, eftersom det går över i bröstmjölken och eftersom barnen inte kan vänja sig vid något som de aldrig utsätts för. Nu är jag osäker på om det stämmer eller inte, men det känns logiskt med tanke på annan forskning om allergier som är lite inne på samma spår.
Så jag kan tänka mig att ”ta en för laget” och investera i en riktig pizza nästa gång; jag har ju när allt kommer omkring turen att inte bli dödssjuk av glutensmulor på smörkniven.