Jag fyllde år förra veckan. 38 stycken … Jag får mer ålderssvindel för varje år som går. Inte för att jag ogillar att bli äldre, utan mer att vart har alla åren tagit vägen? När man är liten så hinner man leva ett helt liv på ett år, när man blir äldre så hinner man knappt någonting.
När vi firade Björns födelsedag i maj så startades dagen under fullständigt kaos, men på min dag var det raka motsatsen. Ingen skrek. Alla tre kom in och sjöng. Det bästa är att alla sjöng samma sång, och pojkarna hade gjort varsin teckning till mig som Björn rullat och satt presentsnöre runt, och som jag entusiastiskt fick mottaga i ansiktet. Adrian tuggade i sig min frulle i vanlig ordning, förstås, och Simon var mycket hjälpsam i öppnandet av paketet. Jag fick 2 berlocker … eller hängen, eller vad det nu heter, av Björn. Tydligen hade jag önskat mig det, men det har jag fortfarande inget minne av så det blev en effektiv överraskning och de är jättefina.
Har jag berättat redan att min mor och bror gav mig 2 nätter på ett vandrarhem i Sigtuna? Det gjorde de, i alla fall. Inte nästa vecka, men veckan efter. Bara jag, helt själv, allena, solokvist. Det kommer bli fantastiskt! Jag har nämligen bestämt mig, efter mycket om och men, för att skaffa en ipad och förstår du, jag kommer kunna sitta och bekanta mig med den OSTÖRD …! Halleluja.