Jag har sagt det förr, men jag älskar hösten – INNAN regnen kommer och sköljer bort alla färger. De har stått för dörren ett tag nu, men det var inte förrän i helgen som de gjorde regelrätt entré för året.
Vad är ett novemberregn?
Ett novemberregn är inte bara ett regn i november, eller ett regn som får det att kännas som november; det är mer än så. Deras stålgrå moln är så jämna att himlen tycks ha bytt färg. Det är ljust, ändå tänds gatlyktorna. Allt är vått, och trots att du inte längre kan se regndroppar landa i vattenpölarna, och tar av dig luvan i illusionen av ett uppehåll, så känner du dem ändå i ansiktet. De är stora och tunga, eller små och lätta och hundra gånger fler, men några uppehåll blir det egentligen aldrig tal om. Ett novemberregn får dig att rusta er för lekparken som om det vore minusgrader och ändå, ÄNDÅ, kryper kylan in i stövlarna och lägger sig som ett bedövningsok över fotryggen.
Vi måste ut
Barnens farmor hade fått nys om nån ny lekpark ”med lianer” ute där hon bor, så i helgen skulle vi dit och testa den. Såklart. Vem tackar nej till lianer?
Vi sover med fönstret på glänt, och på morgonen väcktes vi av det där underbara ljudet av ihållande regn. Själva ljudet är lugnande, tycker jag. Det inspirerar till stillhet och mys, och tacksamhet över att vara inomhus i värmen.
När vi åt frukost ringde farmor och, som vilken rationell vuxen människa som helst, undrade om det regnade hos oss också samt ifrågasatte utflykten.
”Nej, vi måste ut. Vi har inget val, vi klär på oss nu,” svarade Björn som, liksom varje annan förälder till aktiva småbarn en regntung söndagmorgon, till slut fått nog av den spattiga stämningen och höga ljudvolymen och nu obevekligt drev sin avkomma mot ytterdörren.
Träningspark för soldater (?)
Vi mötte upp farmor på plats, och det visade sig att lekparken var en träningspark för vuxna och inte olik vad jag sett på TV att soldater tränar i. Några lianer såg vi inte till, men det hindrade inte pojkarna från att springa och (försöka) göra ”allt som soldaaaater gööör”.
Ja, det är en kamouflageoverall du (nästan inte) ser. Det är för att han fick välja själv. Det misstaget gör vi inte om … märkligt att jag alls gjorde det från början, med tanke på vad jag sa om det förra året.
Jag måste bara säga, utifall att nån känner igen vad det är för overaller de har på sig – vilket inte är orimligt eftersom de marknadsförts hårt i sociala medier – att de här overallerna är ingenting jag rekommenderar. Passformen är inte helt hundra (jämfört med typ ALLA andra overaller jag hanterat), dragkedjan är bräcklig, de känns precis så billiga som de är. Men de är ju fina … Det hjälpte inte så mycket mot vätan i lördags däremot, men vad kan man förvänta sig? Det är ju inte regnoveraller i galontyg heller.
De sprang och klättrade oavbrutet – gummistövlar och hala grenar har väl aldrig hindrat nån? Sen var de trötta, blöta och lite kalla så då åkte vi hem till farmor och fick lunch.
O du sega novemberregn
Novemberregn går inte av för hackor, det ska de i alla fall ha. Söndag bjöd naturligtvis på samma väder, men då gick vi bara upp till skogen hemma vid oss. Inget kamouflage den här gången.
