Semestern är slut, allvaret är här

Simon har alltid varit lättlagd. Alltså det har kanske tagit tid ibland – periodvis lång tid – men det har alltid slutat med att man lämnat hans rum med uppfattningen av att större delen av kvällen fortfarande ligger framför en.

No more.

Under julhelgen blev det för mycket för vår äldste, man ack så lilla, pojke. Olika människor kom och gick, det öppnades julklappar och en massa nya leksaker gjorde intåg i Simons liv samtidigt. Vanor frångicks, inredningens färgskala ändrades, förskolan uteblev, glädjechock på glädjechock dök upp som gubben i lådan i och med saknade släktingar som ringde på dörren och sedan försvann iväg igen.

Kort sagt, det har varit intensivt och Simon har naturligtvis reagerat. Plötsligt, från ingenstans, med start på annandagen, vägrade han att sova själv. Det gick inte att lämna honom ensam i hans rum. Även om han somnade och Björn smög ut så vaknade han efter ett tag och blev förtvivlad.

Vi svarade med att fälla upp Simons resesäng bredvid vår, och sedan dess har han sovit inne hos oss om nätterna men i sitt rum på eftermiddagarna.

Igår kväll prövade Björn att natta honom i hans eget rum och det gick bra. Vi kan fortfarande inte lämna honom innan han har somnat, men han somnar på 30 min så det hade kunnat vara betydligt mer komplicerat än så.

Idag var första dagen som jag tog läggningen efter lunch, och alltså herrejävlar vilken fight! Två gånger tog jag time-out och gick därifrån och stängde dörren medan han gnällgrinade, andra gången var det när han hade bitit mig i handen och jag blev tvungen att gå iväg och andas.

Jag vägrar ge mig. Såklart. Dels för att jag är för stolt, dels på princip, men allra mest för att Björn börjar jobba igen på måndag. Simon har ingen förskola nästa vecka. Jag kan inte lägga en och en halv jävla timme på att få Simon att sova efter lunch om ingen kan passa Adrian samtidigt. Idag och imorgon har jag all tid i världen. Kör hårt, unge! Jag är beredd.

Han trilskas inte med Björn på det här sättet, det är bara med mig… vilket är ännu en anledning till att vägra ge sig. Nu somnade han till sist kl 15, vilket annars är den tid han brukar vakna men det är ju nyår. Men vad spelar det för roll? Han kanske orkar längre ikväll istället.

Vi ska till Björns bonussyster på middag. Inga planer på att stanna till tolvslaget eller så, men kul att komma iväg och fira i alla fall en stund.

Gott Nytt År alla, kramar från oss

 

1 thought on “Semestern är slut, allvaret är här

Kommentera