Bollsporten är den enda riktiga sporten
Jag hjälpte min bror att lämna av bilen på verkstan härom kvällen. När han skjutsade mig hem igen, medan jag satt i passagerarstolen och tittade ut i kvällsmörkret och lyssnade på den nya bilens mjuka motorljud, gled samtalet in på aktiviteter. Oklart hur.
Min bror tyckte det var konstigt att vi inte låter pojkarna gå på några fritidsaktiviteter.
”Ni måste ju välja fritidsaktiviteter snart. Ta Adrian till exempel! Jag är säker på att nånting som hockey skulle passa honom som handsken. Synd att ingen av er gillar sport så mycket.”
Min bror och jag har HELT olika utgångslägen när vi bedömer saker, för övrigt.
”Hur menar du nu,” sa jag förvånat. ”Adrian är faktiskt bara tre år, och Simon har ju gått på simlekis hela hösten. Plus att vi varit och klättrat med dem.”
”Jomen, ok, men simning … alltså jag menar riktig sport.”
”Vaddå riktig? Du vet att simning är en av de sporterna som kräver mest av hela kroppen? Förutom surfing, har jag hört.”
”Jamen, ok, bollsport. Med bollar. Jag uttryckte mig otydligt. Alltså jag menar att om Björn eller du hade varit intresserad av hockey, då hade grabbarna redan kunnat åka skridskor, till exempel.”
”Aha. Det har jag svårt att tro, men oavsett så ska Simon gå på simning tills han kan simma, det är en överlevnadsgrej. Sen kan han sluta om han vill, men det blir lite tajt med tid i veckorna om han ska hålla på med en grej till. Du vet, man kommer hem från jobb och förskola, man är trött, han har inte sovit på dagen, och så ska man slänga sig iväg på nån aktivitet … det går ju inte.”
”Du beskrev just alla barnfamiljers vardag.”
”Jamen de barnen är äldre och sover inte på eftermiddagarna längre.”
”Nu tycker jag att du hittar på hinder för att du ska slippa köra omkring. Tror du att ni kan undvika det här? Ni måste ju välja fritidsaktiviteter nån gång,” sa min bror engagerat med skratt i rösten.
”Jag hör att det här är viktigt för dig,” sa jag medlidande och gav honom en klapp på axeln. ”Men du är välkommen att vägleda dem i bollsportens värld…”
”Du vet att det inte rör sig om en enda sport, va?”
”…när som helst. Du är mer än välkommen.”
”Mhm.”
”Under tiden så ska vi kolla på om vi kan hitta nåt som passar dem nu.”
Bollsport VS riktig sport
Bollsport har aldrig varit min grej, jag saknar bollsinne nästan helt och hållet – om man inte räknar med huvudet, för där landar det gärna nån vilsen boll ibland. Jag gillar sporter där man använder kroppen som redskap; simning, klättring, snowboard, dans osv. Så det är klart att när jag ska välja fritidsaktiviteter och föreställer mig potentiella sporter till pojkarna, så är det mina egna som först dyker upp på idébordet.
En vecka efter bilkonversationen med Jonas så hade jag hittat varsin ny aktivitet till pojkarna. Adrian tycker mycket om musik, han har taktkänsla och dansar så fort musiken är på, så han börjar på dans nu på lördag på ett ställe som ligger nära hem. Simon har god kroppskontroll och gillar fysisk lek och brottning, så han börjar på judo om två veckor.
Båda är väldigt taggade, och det är så kul att se. Simon pratar om att han ska bli NINJA – jag har upplyst om att det tar väldigt många år av träning innan man blir en ninja, och det köper han – för övrigt är kanske inte just judo vägen till en korrekt ninjatitel, men jag tänker att i det avseendet är det nog lättare med judo än att försöka simma sig till den – och Adrian längtar efter att få dansa och, tror jag, få ha sin egen grej.
