Mera prylar!
Mamma kom med en kasse leksaker till barnen för några veckor sen. Inte vilken kasse som helst däremot, utan en vida omtalad sådan – i alla fall i vår familj – som varit både försvunnen och på vift, ibland samtidigt, i flera år. Till slut kom den i dagen när min mors före detta skulle röja i sin källare och hittade den.
Den innehöll en hel del, men de grejer som varit försvunna och dessutom saknade var ett BRIO-tåg med träräls, tillsammans med lite tillhörande träd och hus och djur (!) i trä.
När hon kom hit med den var även min bror här, och varken han eller Simon kunde hålla sig tills att kassen hunnit upp på Simons rum.
Nostalgitripp
Frågan är vem som blev gladast över tåget; Simon, Jonas eller jag? Alltså SÅ mycket barndomsminnen kommer från det där tåget.
Simon, Jonas och jag satt runt högen med tågräls och började plocka. För ett kort ögonblick var det som att vara liten igen… ända tills Adrian, som är liten på riktigt, mullvadade sig förbi folk och genomförde ett regelrätt stage dive tvärs över alltihop – det var för övrigt då vi upptäckte att en av tågbommarna brutits av nån gång under årens lopp och blivit vass.
Simon gillar fortfarande tåget, men för att få vara ifred från lillebror måste han sitta i sin säng med det och en direkt konsekvens blir förstås att det inte leks så mycket med.
När Adrian blir äldre, och vi törs låta honom leka med tåget han med utan att vara rädda att han ska bryta av rälsknopparna – befogad rädsla med tanke på att han bröt av vår köttång i bambu med bara händerna härom dan – så hoppas jag att de kommer slita tåget lika mycket som vi gjorde när vi var små.