Etikett: semester i Italien

Tillbaka hemma efter 2 veckors intensivkurs i ”Utlandssemester Med Småbarn”

Resan hem gick så bra att jag önskar att alla dagar var resdagar – jämfört med resan DIT, alltså. Vi är tillbaka hemma igen, alla är nu friska (trots att Björn hotade med dunderförkylning på flyget hem eftersom han hamnade i en luftstråle och frös), Adrian har bara små prickar kvar efter sina koppor och Simons är helt borta.

Våra 2 veckor i Italien har varit fantastiska. Jag har inte kunnat uppdatera under resans gång eftersom… ja, eftersom. Du kommer att förstå, jag ska förstås berätta mer om hur vi hade det och framför allt hur vi hade det, men det kommer bli lite peu en peu, eller pö om pö som mamma säger för det går inte att ta allting på en gång, det orkar ingen med.

På schemat kommer bland annat följande framöver:

  • Resan dit
  • Ghiacci Vecchi, första etappen (vattkoppor)
  • Hos Alessio, andra etappen (glöm romantisk middag)
  • San Miniato, tredje och sista etappen (”Mamma bada! BADA! DÄR!!”)
  • Sammanställning över vår läxa; Hur man reser med småbarn

Under tiden fortsätter ju sommaren här hemma. Jag pluggar Photoshop och Björn tränar på att vara pappaledig. Simon tränar på att vara utan blöja och Adrian tränar på det mesta.

Vi har båda svårt att fatta att vi är hemma igen. Björn tycker att det här känns tokigt och att vi egentligen är kvar där nere, medan jag sitter här och tycker det känns som om vi aldrig var borta. Som om jag drömt allt. Livligt.

På måndag åker vi till Öland och hälsar på hos barnens farmor. Jag är lite osäker på hur länge vi blir borta, och på om vi verkligen ska våga oss på Astrid Lindgrens Värld på vägen hem eller inte, men det blir inte mer än en vecka i alla fall.

Succén fortsätter

Venturina Terme, Italien

Här gör vi minnsann ingenting halvhjärtat. Om nu semestern ska vara komplicerad, då fan ska det gränsa till drygt. All in!

Simon blev sjuk i förrgår. På en timme steg hans temperatur från normal till 39,5°. Han fick ipren och så ringde vi 1177, eftersom han var så påverkad, som sa att han var uttorkad och skulle ha vatten. Han fick massa vatten, febern gick inte ner, sen höll han på att svimma när han satt på toa (vi pottränar, men mer om det senare) och sen kaskadkräktes han tills allt vatten var uppe igen. Då var klockan 22 så då packade vi ihop oss i bilen och drog till sjukhuset.

På sjukhuset kollade de temp, puls, blodtryck och sånt, tittade i halsen och sa att ”it is red” och ”I tink infeeection” och skrev ut antibiotika.

Igår var han inte alarmerande sjuk så det fick vara, och igår kväll hittade vi dem. Vattkopporna, alltså.

Från 1177.se:

Det brukar ta mellan tio och tjugo dygn från att du smittas tills de första symtomen märks.

Enligt veckobrevet från föris vecka 24 hade de haft ett fall av vattkoppor.

När ett fall av vattkoppor upptäcks, till exempel på en förskola, har smittan ofta redan spridits. Därför är det svårt att stoppa smittan genom att hålla barnet hemma.

Ah.

Barn brukar bli friska ungefär en vecka efter att symtomen har visat sig.

Lagom tills vi kommer till Pisa, men innan semestern är slut alltså. Hurra för oss!

Nya lägenheten, dvs bungalowen, är fantastisk btw, och vi önskar vi hade kunnat stanna här resten av resan.

Och som tur är var mitt rosébubbel inte den sista flarran i affären.

Adrians middagslur vaktades av uggla

De korta uppdateringarna kommer fortsätta genom hela semestern, för det finns inte möjlighet till annat. Jag berättar mer när vi kommer hem.

Anyway.

Adrian skulle sövas eftermiddag i vagnen så jag körde runt honom på gräsmattan ett tag och parkerade sedan under trädet som Björn tycker är så fint. Han har påpekat det flera gånger, att ljuset genom bladen gör att det ser nästan överjordiskt ut (nej, det var mitt ord. Björns ord var ”gammaldags 3D-modell av träd”), så jag ställde mig under trädet och tittade upp.

Ser du den?

2 stora skarpa ögon stirrade tillbaka, men den satt så orörlig att jag blev tvungen att ropa på Björn och fråga om han trodde det var en riktig uggla – inte vet jag, de kanske sätter upp fejkvarianter för att skrämma bort möss.

”Nä den är riktig!” sa han och så fotade vi den tills det började dra till sig nyfikna passerande.

En uggla…! Sånt där händer aldrig mig. Hade jag inte råkat titta den rakt i ögonen hade jag förmodligen inte sett den.

Ett vykort från där det inte regnat sen oktober

Venturina Terme, Italien

Jag har inte fått tid för att skriva förrän nu, och nu spelar egentligen ingen roll eftersom internet inte funkar.

Det ska vara gratis wi-fi här, och det är det, men det funkar inte. I receptionen säger de att de ska fixa det “inom en timme”, men nu börjar vi undra om det är språkförbistring som ligger till grund för att den timmen har varat i 3 dagar.

Vi har lite svårt att acklimatisera oss till värmen och den förskjutna dygnsrytmen som den för med sig. Barnen är vakna senare på kvällen, sover LITE längre på morgonen, och slumrar lättare till när som helt under dagen så det gäller att passa på dem.

Man blir lite slö förstås också. Värmeslö. Jag har svårt att finna motivation att berätta om vår resdag som helt ärligt talat måste berättas. Till min hjälp har jag rosébubbel (se insta) samt choklad. Det var svårt att hitta 70% sådan, det verkar inte vara deras grej, italienarna. Fler saker som inte tycks vara deras grej är wi-fi, barnmatsburkar och lunch. Men nu driver jag från ämnet.

Jag skickar er ett vykort så länge, eftersom resdagen och allt vi gör här kräver lite mer redaktionell omsorg än vad jag har att ge just nu:

Venturina Terme, Italien
Tjo!

Här är jättefint väder, varmt, men bara ca 25 på kvällarna. Det har inte regnat sen oktober, brunnarna har tagit in saltvatten och wi-fin är kass men annars trivs vi. Adrian äter sand och Simon kastar den. Flera ställen vi ätit på har haft glutenfritt så man kan inte klaga (glad emoji med solglasögon och svettpärlor).

Kramar från oss