Majfavoriterna, såhär halvvägs genom juni

Här kommer majfavoriterna! Man kan väl säga att maj var en lite tuffare månad över lag:

1.

Ingen har dött alltså. Men vi kommer alla förlora våra föräldrar en dag.

2.

Påskserien del 3: En svärdotters mardröm

Jag funderar på hur jag hade gjort om Annette hade varit som Annas svärmor; hade jag orkat stanna med Björn? Svaret på den frågan hade förstås hängt på Björn. Hade han lämnat mig ensam i konflikten vete sjutton om jag hade fixat att bilda familj med honom…

3.

Jag är sämst på levande charader

4.

25 timmar om dygnet, 8 dagar i veckan

Lagen om alltings jävlighet.

5.

”Ge mat vid 6 månader”s vara eller icke vara

Det är inte så lätt i början…

SaveSave

SaveSave

Sammanfattning av solohelg med massa besök

I fredags var det sommar. Det var kanske samma för alla överallt – jag vet att Björn hade det lite jobbigt i Tallinn med bara svarta jeans och skjorta i packningen och med ett hotellrum precis under takbjälkarna. Du vet sådär varmt att man börjar tänka saker som ”jag kanske är mer av en vintermänniska när allt kommer omkring” och så.

Syssling-Anna kom över vid 16 och underhöll Simon medan jag lagade mat, med Adrian på köksgolvet, och sen kom Niclas lagom till middan. Vi åt inne, eftersom vi saknar både paviljong och tillräckligt parasoll. Fortfarande. Men melonen åt vi ute i alla fall.

I lördags kom barnens farmor Annette på eftermiddan och hon stannade över natten. På kvällen premiärbadade vi båda barnen tillsammans för första gången; vi har skaffat en badstol till Adrian så att man törs släppa honom.

Det gick jättebra, ända tills Adrian tappade humöret fullständigt. Antagligen för att Simon snodde hans leksaker hela tiden. Han tog sina stämband till nya höjder medan Simon öste vatten på sin farmor tills hon efter många varningar tröttnade och avslutade badet, varpå Simon också tappade det fullständigt och blev skogstokig där i karet och vägrade kliva upp. Så han fick sitta kvar.

Jag smorde in Adrian, klädde på honom, lyfte tillbaka skötbordet, torkade vatten på golvet, plockade tillbaka kläder, laddade med blöjor, och höll på. Simon satt kvar, i ett nu ganska kallt och framför allt tomt badkar, med huvudet bakåt och vrålade krokodiltårar så att vi fick gömma badkarsproppen.

Men som sagt, det gick bra, över lag. I söndags åkte Carina hem vid 9, och farmor stannade till efter lunch. Sen kom Björn hem innan Simon vaknade. Nu har han pratat om sin pappa i 2 dagar, och när han var ledsen på föris igår hade han ropat på pappa istället för på mig.

Det är väl som jag sa på skämt till en kompis som också har en liten son; njut av den första tiden, för sen vänder han sig mot pappa och eftersom han är pojke går det aldrig över. Typ.

Och som jag saknade Björn…! Jag trodde inte jag skulle det, alltså inte så mycket för min solohelg varade bara 3 nätter och det var ju folk här hela tiden, men jo.

Poppis i April

Bättre sent än aldrig! Här kommer April månads favoriter:

1.

Köpa barnkläder i Skåne gör man bäst på landet

Jag har alltid trott att Kristofers affär var en butik som så många andra, du vet en lite mindre barnklädesbutik i nån lite mindre galleria, eller på nån liten avsides gata i alla fall. Litet, skulle det hursomhelst vara. Ladan var inte så liten… (läs mer).

2.

Påskserien del 1: fika på Kanaans café

På påskafton skickade jag iväg Simon med Björn på förmiddan, sen knölade jag in Adrian i bilen och åkte till Anna.

Anna är ett hjärtligt fan av fika, lugna stunder i solen med en kopp te eller kaffe, och mysigt sällskap. Vi har det gemensamt (tillsammans med typ resten av befolkningen), bland annat. (läs mer)

3.

15 dagliga konflikter och minst en oemotståndlig stund

4.

Jag har stulit ganska mycket nu

5.

Påskserien del 2: Skam att be om hjälp

Varför ska jag vara ensam? Det finns ingen anledning. Det är väl för tusan självklart att jag klarar av att ta hand om mina pojkar helt själv om jag måste, det är ju inte som att de kan övermanna och brotta ner mig, men jag MÅSTE faktiskt inte. (läs mer)

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

SaveSave

Mest poppis i mars

 1.

Ny regel hemma: Mobilvett framför barnen

Bilden säger allt. Jag säger inte att alla borde göra som oss, men alla borde tänka efter och göra ett medvetet val. Inlägget länkar även till andra artiklar som det kan vara nyttigt att läsa.

 2.

Budgetvagnhelvetet får barnvagnsskidor

Skaffa miniskidor till barnvagnen. 99 kr är billigt för att få behålla sin mentala hälsa hela vägen hem. Nästa år kan du sätta dem på ungens fötter istället, det måste vara lättare.

3.

Med pappa försvinner pengarna, med mamma försvinner allt

Det dystra i att vara nykläckt småbarnsförälder till pseudotvillingar är att det är så svårt att känna att man räcker till. Jag hade faktiskt inte kunnat föreställa mig, konkret, till vilken grad och på vilka sätt det skulle bli tyngre med 2 små pojkar hemma jämfört med en.

4.

Markus är snäll och håller upp flaskan vars namn jag vill fota. Jättegod sparkling alkoholfri. Barrels and drums.

Småbarnsmor mal placée på födelsedagsbrunch

5.

Man kanske skulle flytta?

Det här är en by, och man märker skillnad mellan by och storstad på många små sätt men tydligast var att alla som passerade sa hej. Simon brukar alltid hojta ”hejhej!” till alla, så förvåningen var total när han inte alltid var först med det – och dessutom fick svar varje gång.

Hemma igen

Hem ljuva hem…

En rad intressanta dagar har passerat sedan vi kom hem i söndags. Detta har hänt:

Måndag. Jag mår så illa att jag har svårt att tro på det. Hela dagen. Jävla skit.

Tisdag. Jag var på Ikea för att försöka få tag i vägghyllor till arbetsrummet för alla böcker, men det slutade med att jag kom hem med en massa annat utom det. Det finns inget snyggt på Ikea, och så fick jag en hunger-/illamåendeattack där bland hyllorna så jag satte mig på Ekby Järpen och ringde Björn som sa åt mig att åka hem. På eftermiddagen levererades den nya och ack så efterlängtade soffan till vardagsrummet. Simon började med att trilla baklänges nedför de 2 stentrappstegen utanför köksdörren i all uppståndelse – han glömde bort att det gjorde ont när leveranskillen öppnade lastbilsluckan bak – men sen hjälpte han oss att skruva ihop den och det blev jättebra. Trots hjälpen, tål att tilläggas.

Man kan diskutera den ljusa färgen i ett småbarnshem, men vi tänker inte lyssna på det örat. Vi är jättenöjda, Simon har dreggelmarkerat den som en del av hans revir och alla är glada. Hurra.

Onsdag. Jag mår illa igen. Jag var på samtal (återbesök) på BVC för att de ville veta hur det gått med min KBT, och på eftermiddagen var jag på KBT (mer om det nån annan dag). Jonas kom och hjälpte oss Björn att bära upp den gamla soffan på övervåningen där den hör hemma. Sedan kom Monika och mamma och jag lagade laxpasta till alla som tack för besväret.

Torsdag. Jag minns inte torsdag så vi stryker det.

Fredag. Jag är sjuk. Illamående såklart men ordentligt förkyld, du vet sådär när det gör ont i huden att dra på sig en tröja och man blir yr i huvudet vid höga ljud. På eftermiddagen åkte Björn till Madrid över helgen (jobb), och jag stod och pratade med grannarna i över en timme innan vi kom iväg till affären.

Idag är jag typ frisk. Halsont fortfarande men inget (nästan, ta i trä TA I TRÄ) illamående. Jag är gräsänka, och har därmed ingen som tar hand om mig när jag får hungerslag/attackillamående. Jag får lov att tänka längre i förväg, och har alltså redan nu tänkt ut att min middag måste börja med majskolv i ugn med smör och salt. Känns helt oviktigt vad som följer, bara jag får majs.

Imorgon fyller Simon 1 år. Farmor + farbror CJ, mormor och morbror + moster Monika kommer på fika kl 10. Jonas övertalade mig att ordna med lunch till honom fast jag inte alls hade planer på det så lunchsallad får förberedas ikväll tillsammans med fruktsallad och kladdkaka.

Varför har man barnkalas kl 10, undrade Jonas. Därför att vi vill att Simon är med – han sover mellan 13-16, eller däromkring, och jag orkar inte göra födelsedagsmiddag. Det är ju inte som att han kommer minnas sin ettårsdag ändå. Men, det ÄR ju trots allt hans födelsedag och han måste ju få en present av sina päron, så jag har skaffat ett gäng magnetiska träklossar som han ska få på morgonen efter frukost.

 

Summering 2015

Jaaa…Vad ska man säga? Det hände så ovanligt många stora saker (2), och sen så ovanligt få olika saker i mitt och vårt liv, att det är svårt att skriva ihop en sammanfattning värd namnet. Jag menar, vi köpte hus och jag födde en unge som gjorde oss till föräldrar, men sen, i efterdyningarna av detta som höll i sig resten av året, så hände inte så mycket – i alla fall inte när man ställer det i relation till dessa 2 stora händelser.

Anyway, vardagen är vad som gör livet. Min pappa brukar visserligen säga att när man är 83 år och ser tillbaka på sitt liv så kommer alla de där dagarna man tillbringade på jobbet att flyta ihop till en grej, och så kommer man se mycket tydligare allting runt omkring som man fyllt sitt liv med. Då gäller det att inte ångra något. Jag håller med, men menar också att alla de där dagarna man tillbringar på jobbet inte får bli grå. Man spenderar alldeles för mycket tid, för stor del av sitt liv, där för att det bara ska vara värt en axelryckning.

Detta för oss till kärnan i resonemanget, min livsfilosofi: memento vivere, remember to live (typ). Jag har 12 veckor och en Thailandsresa kvar på min föräldraledighet, och jag börjar tycka det är lite jobbigt. I början av ledigheten tyckte jag det var skönt att vara hemma, det höll i sig ett par månader och sen längtade jag tillbaka till jobbet som bara den. Nu har jag äntligen börjat landa i att vara hemma, jag trivs. Jag längtar inte alls tillbaka längre.

Det är inte ett alternativ att vara hemma längre med Simon. Det är jätteviktigt att Björn får vara hemma med honom, kanske viktigare för Björn än för Simon, och eftersom Björn börjar nytt jobb till hösten så går det inte att skjuta på den perioden… men jag mår nästan dåligt vid blotta tanken på att vara borta från min son. Jag jobbar visserligen bara 4 dar/veckan, men jag slutar sent på tisdagar och börjar übertidigt på onsdagar så då kommer det bli som om jag var borta från honom ett helt dygn i sträck. Små barn mår inte bra av det, och mammatramsare mår definitivt inte bra av det. Ve och fasa.

Memento vivere. Något måste göras, vi får se vad det blir. Spännande.

2015 är till ända (!)

Haha vad roligt, jag fick ett mail från wordpress:

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 11 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 4 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Det var ju kul, att de uttrycker sig så. De flesta av de där besöken tror jag i och för sig att Simons farmor och mormor står för så helt realistiskt är det nog inte med jämförelsen med Sydney-operan.

Ikväll ska vi på nyårsmiddag hos en kompis till Björn och hans flickvän. Vi blir 4 par, och de vi ska till väntar barn i maj (tror jag det var). Andra paret ska ha  nu i januari så de kanske till och med uteblir – hoppas inte! Jag har sytt en fräsig nyföddpresent till dem, tadaaa:

nyfödd leopard

Tredje paret är Robban och Maria, Humpes föräldrar, och så vi då. Det ska bli jättekul, men jag ställer mig tveksam till hur jag ska lyckas hålla mig vaken ända till 12… Anna tyckte, när jag luftade dessa farhågor för henne, såhär:

”Men varför måste man? Kan man inte bara samlas i goda vänners sällskap och ägna det gångna året en varm tanke, skåla för det och och sen nöja sig med det? MÅSTE man vara vaken till 12? Raketer har väl för sjutton alla sett förut!”

Det är väl mest att det känns lite trist att inte skåla in det nya året… Anyway, det blir nog bra i vilket fall. Jag känner mig omåttligt tacksam för 2015 och kommer nog alltid tänka på det som ett av mina bästa.

Gott Nytt År!

Gott nytt år