Resten som hände under påskhelgen

Jag nämnde att det hände mycket hos oss under påskhelgen, men egentligen var det inte så dramatiskt.

Carina & restaurangbesök

Björns faster Carina kom från Jämtland och hälsade på och bodde 2 nätter. Tillsammans var vi allihop på restaurang i centrum; jag (vi?) kom på att vi skulle försöka se hur det skulle gå att äta ute med pojkarna nuförtiden.

påskhelgenDet gick ganska bra, förutom att Adrian drog på sig haklappen inom 5 sekunder efter att vi satt oss och blev otålig efter mat efter ytterligare 5 sekunder. Då hade servitören ännu inte hunnit fram till oss med menyerna, så vi fick ta av haklappen för att lugna ner honom; han är sån att när det vankas mat så ser han till att stå först i kön, kosta vad det kosta vill.

Barnstolar

Simon är i en opraktiskt storlek just nu, apropå barnstolar och restaurang. Han kommer alldeles för långt ner på en vanlig stol, och en babystol funkar än så länge med snart får han inte plats i dem… vi kanske måste börja ta med en sittkudde eller nåt. Eller äta hemma.

Simons nya säng

På lördagen åkte Björn iväg och köpte ny säng till Simon på Blocket. Han har varit för stor för spjälsängen ganska länge men vi har haft svårt att hitta en sån säng vi vill ha. Till slut blev det en av Ikeas dagbäddar.

Teparty & koncert på Ikea

Samma dag drog jag och Simon till Ikea för att köpa en stödbräda, så att han inte trillar ur sängen ofrivilligt. Han gillar att vara där, och den här gången sprang han rakt in i ett av utställningsrummen och startade teparty.

Jag var glad för den tjocka mattan under för som ansvarig står man ju där och rycker till vid alla plötsliga rörelser, beredd att förhindra glassplitter och annat olyckligt. För att alls komma vidare fick jag locka med nästa rum, och sen nästa, och nästa, vilket innehöll barnböcker så då plockade han den och gick med på att sitta i vagnen så att vi kunde gå vidare.

Det visade sig att de firade 25-årsjubileum på bäddavdelningen, och hade koncert.

Simon var trollbunden, så jag ställde vagnen där och gick runt bland hyllorna själv. Eftersom detta fenomen inträffade på bäddavdelningen så kom vi hem med lite mer prylar än jag hade tänkt mig i form av bäddtextilier, men det ÄR ju så med det varuhuset. Svårt att gå in och bara köpa en grej.

Påskmiddag hos farmor

Senare på lördagen åkte vi till barnens farmor efter vilan. Vi målade och åt ägg, pojkarna röjde bland allt de kom åt, vi åt påskmiddag och hade himla trevligt. Och så kom vi fram till att farmor behöver skaffa sig en leklåda, med leksaker som bara finns hos henne. En bordsdekoration – en påskkyckling som piper när man trycker den på magen – utsågs till grundare av lådan.

Övrigt

Något som INTE hände under påskhelgen, kan jag meddela, är förra årets påskpyssel och att vi tog ner julbelysningen.

Älskar julbelysning.

I morgon ska vi på kusin Jonnas pojke Eltons namngivning, och han ska få Simons gamla säng så slipper vi hantera Blocketförsäljningen av den… alltså han ska inte få en begagnad spjälsäng i namngivningspresent. Ville bara säga det.

SaveSave

Alla dessa restaurangbesök

Playa de las Américas, Teneriffa

Jag har varit lite reserverad inför att ta med Simon på restaurang hemma, mest för att jag är rädd att han ska få spel och fågelskrika sig igenom middan, men lite också för att andra gäster ska ge oss onda ögat för att vi “inte har vett att stanna hemma” med någon som är så ung.

Som vanligt sitter det mest i mitt huvud – hoppas jag – och här på Teneriffa är det inte ett alternativ att stanna hemma med honom ändå så vi har sprungit på restauranger av olika slag och standard 2 gånger om dan sen vi kom hit. Det har gått jättebra. Simon sköter sig för det mesta glimrande och när han kommer ihåg att han har en röst och papegojskriker lite så tittar folk upp. lokaliserar orsaken, och ler omkullcharmat åt honom. Sen smågluttar de på honom med ett mjukt leende i mungipan resten av besöket, och de få som inte gör det återgår till sitt och verkar inte störas mer än så.

Jag tycker själv att om man går till en restaurang som har Ikeas Antilop-barnstolar (samma som vi och många andra har hemma, du vet den där jättebra fula vita) synligt staplade i ett hörn så får man ta att det sitter ungar där. De restauranger som inte vill ha så små barn vid sina bord har löst det hela med att inte ha några barnstolar.

Efter en och en halv vecka på plats bryr vi oss inte alls längre när han gapar, utom när han överröstar servitören som förklarar menyn. Vi har med vatten och kex till honom och sen smakar han av allt som vi äter, men det är inte särskilt mycket som går ner konstigt nog. Utom bröd, då.

Jag önskar min blotta närvaro bland folk spred sådan glädje som Simons gör när vi är ute. Jag ser både kvinnor och män som sitter och småfnittrar och flörtar med honom på avstånd, eller som passerar oss med tillgivna leenden i marken när vi går förbi dem med Simon i sulkyn. Han är inte blyg, inte svårflörtad, har nära till glada leenden och skratt mot totala främlingar. Särskilt kvinnor med långt blont hår, men alla andra kommer inte långt därefter. En servitris härom kvällen kunde inte få nog av honom, så fort hon hade en sekund över var hon där och kramade och pussade och tittade honom förälskat i ögonen. Idag var lunchservitören så charmad och till sig över honom att han utan att fråga om lov snart lyfte upp Simon ur barnstolen och kramade och skojade tills pojken skrek av skratt. Jag och Björn är bara glada, så länge Simon trivs så.

Hade det hänt i Sverige hade jag inte tagit det med samma ro, tror jag. Antagligen för att den som gör så i vår kultur med största sannolikhet är att betrakta som instabil; vi är inte ett glatt öppet och impulsivt folk direkt. Tyvärr.

Anyway, nu ska jag gå ner och se hur mina pojkar har det vid poolen, och sen ska vi på en italiensk resto vi varit på förut där ägaren pillar på Simon, som stirrar storögt på skägget och tungpiercingen, varje gång han går förbi.