Vi är i en sandlåda med en liten klätterställning formad som en träbåt, Adrian (4 år) leker att sanden är hav och säger till mig att akta mig – knäppa jag står ju mitt i sanden och häckar som en annan fiskmås.
Jag: “Men du är ju också i havet, eller hur? Måste inte du också akta dig då?”
Adrian: “Nej, för jag kan skjuta hajar.” Det tar en stund att fatta att han menar att det kommer ut hajar ur hans händer.
Jag: “Jaha, ok. Jag förstår.”
Adrian: “Ja. Jag kan kronkulera hajar.”
Jag: “Kronku … va? Vad betyder det?”
Adrian: “Att jag kan kronkulera dem. AKTA DIG!!”
