25 timmar om dygnet, 8 dagar i veckan

Ibland blir jag så arg på mig själv att jag inte orkar bära det, så jag lägger ut det på allt och alla för att inte bli knäpp.

Den gångna veckan är ett LYSANDE exempel på hur jag lyckas förbli mitt eget problem trots att ett halvt livs erfarenheter försökt lära mig motsatsen. Skam den som ger sig, typ.

Jävla skit.

Det var så här

Jag skulle skriva ett antagningsprov till nåt jag vill göra igår. Jag behövde repetera lite matematik inför detta – ingenting svårt eller så, men det måste ändå repeteras för HÖR OCH HÄPNA, jag minns inte innehållet i gymnasiekurserna jag läste för 17 år sedan så bra som jag skulle önska:

Att någonting inte är svårt betyder inte att det kan ignoreras, och för att repetera behövs tid.

Jag ville inte börja för tidigt, av oro att hinna glömma bort igen lagom till provet, så jag pratade med Björn för länge sedan och vi kom överens om att den veckan, den innan provet, så skulle jag avlastas så mycket det gick för att jag skulle kunna koncentrera mig.

Prolog

Det började med att Björn var bortrest i 4 dagar. Jag skulle inte ha läst nåt då i alla fall, men jag var lite trött(are) när han kom hem igen. Sedan följde 2 vanliga dagar då jag fick sova ikapp (HAAH!!), sedan kom tisdagen som markerade starten på “min” vecka.

Min vecka

Den dagen, tisdagen alltså, hade Björn plötsligt fått operationstid (inget allvarligt, men det måste göras). Resultat:

  • Björn får inte lyfta något av barnen på en vecka. ALLS.
  • Jag tar alla läggningar = NOLL tid på kvällen.
  • Jag tar alla nätter = sover dåligt = blir ännu tröttare = permanent irriterad

Onsdagen flöt på som vanligt och jag fick 2 timmar själv på förmiddan när Adrian sov. Sen var det tvärtkört.

Torsdagen var av nån jävla anledning röd dag OCH vi hade planerat in middagsbesök på kvällen. Hål i huvet. Tvärkört hela dan.

Fredagen var vanlig dag, Björn jobbade hemifrån halvdag, Adrian sov en stund på morgonen och sen var det tvärkört. Igen.

I lördags kom pappa på besök tack och lov, jag fick lite tid på morgonen och lite på eftermiddan.

I söndags fyllde min bror år och jag hade lovat att vi skulle fira honom här.

Att pappa var här är enda anledningen till att jag fick nånting alls gjort i helgen.

I måndags var det av nån mystisk skitorsak stängt på föris. Björn jobbade hemifrån på förmiddan för att jag skulle få lite tid. Han tog med sig Simon till parken på förmiddagen och jag skulle söva Adrian i vagnen som vanligt, dvs 1-2 varv runt kvarteret. Jag gick 10 varv runt kvarteret, sen valde jag ett annat kvarter som gick bättre, sen sov ungen en halvtimme. Ingen tid på kvällen heller.

Mamma sjuk

Det var tänkt att mamma skulle komma över lite ibland, men hon blev jättesjuk och sen drog hon till Åland över helgen.

Pollenexplosion

Den veckan var också den då försommaren gjorde entré i kalendern och i Stockholm. Ute var det strålande varmt och härligt, och inne satt jag – när jag inte jobbade med allt annat som måste göras för att vardagen ska gå runt – då jag i och för sig också var inne – och våndades över exponentialfunktioner, transversaler och lådagram*.

Varmt väder, på det där sättet, den här tiden på året, innebär pollenexplosion. Jag brukar alltid, sen jag var tonåring, sova middag den här perioden för allergin och medicinen tar så väldans mycket energi.

Sammanfattning

Av de ca 3-4 timmar om dagen som jag så kallt räknat med, fick jag bara en bråkdel. Med hjärnan inlindad i bomull. Det som alltid varit 10-12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan blev istället 25 timmar om dagen, 8 dagar i veckan.

Sen var det tisdag

Provet var inne i stan kl 16-18. Det var störningar (älska SL) i pendeltågstrafiken men jag var helt oväntat där i tid ändå. Det var många som stod i korridoren och väntade på att få bli insläppta, och när dörren öppnades sa hon som höll i det:

“Ja, det är väldigt många fler anmälda än vad jag har lagt ut prov så jag hoppas verkligen att det går bra det här.”

 

Det är en populär kurs.

Klockan slog 16, jag började bläddra bland sidorna för att få en överblick och kunde konstatera följande:

  • Det är för enkelt. Det måste alltså vara jättesvårt egentligen.
  • Ingen matematik.
  • Universum är emot mig.

Man kan inte få minuspoäng

Jag kan inte säga hur det gick, mer än att jag var bland de sista att lämna salen strax före kl 18 efter att ha suttit 30 min med att försöka skriva ett kort mail, med papper och penna alltså, till ett okänt företag om varför jag ska få vara praktikant hos dem. Att sälja mig själv är min absolut sämsta gren. Det är min antigren. Jag skrämmer bort istället. Men det stod i början att man inte kan få minuspoäng på provet så det är ju alltid nåt att hålla fast vid.

Jag gissar att vi får veta resultaten i juli nån gång. Jag håller andan till dess. Och när jag får veta så ska jag berätta vad det är för kurs 😉

Var det gick snett

Anledningen då, till att jag är så arg på mig själv alltså, är att jag hade kunnat förutse det mesta av detta och planera annorlunda. Jag hade kunnat göra det ofattbart mycket lättare för mig själv genom att:

  1. titta i kalendern
  2. tänka efter

Fatta vilken skillnad det hade kunnat göra. Jag hade kunnat ha en plan B, och lägre förväntningar.

Låga förväntningar gör en jäkla skillnad.

 


*Matematik 2, f.d. Matematik B, Matteboken.se

Hemma igen

Hem ljuva hem…

En rad intressanta dagar har passerat sedan vi kom hem i söndags. Detta har hänt:

Måndag. Jag mår så illa att jag har svårt att tro på det. Hela dagen. Jävla skit.

Tisdag. Jag var på Ikea för att försöka få tag i vägghyllor till arbetsrummet för alla böcker, men det slutade med att jag kom hem med en massa annat utom det. Det finns inget snyggt på Ikea, och så fick jag en hunger-/illamåendeattack där bland hyllorna så jag satte mig på Ekby Järpen och ringde Björn som sa åt mig att åka hem. På eftermiddagen levererades den nya och ack så efterlängtade soffan till vardagsrummet. Simon började med att trilla baklänges nedför de 2 stentrappstegen utanför köksdörren i all uppståndelse – han glömde bort att det gjorde ont när leveranskillen öppnade lastbilsluckan bak – men sen hjälpte han oss att skruva ihop den och det blev jättebra. Trots hjälpen, tål att tilläggas.

Man kan diskutera den ljusa färgen i ett småbarnshem, men vi tänker inte lyssna på det örat. Vi är jättenöjda, Simon har dreggelmarkerat den som en del av hans revir och alla är glada. Hurra.

Onsdag. Jag mår illa igen. Jag var på samtal (återbesök) på BVC för att de ville veta hur det gått med min KBT, och på eftermiddagen var jag på KBT (mer om det nån annan dag). Jonas kom och hjälpte oss Björn att bära upp den gamla soffan på övervåningen där den hör hemma. Sedan kom Monika och mamma och jag lagade laxpasta till alla som tack för besväret.

Torsdag. Jag minns inte torsdag så vi stryker det.

Fredag. Jag är sjuk. Illamående såklart men ordentligt förkyld, du vet sådär när det gör ont i huden att dra på sig en tröja och man blir yr i huvudet vid höga ljud. På eftermiddagen åkte Björn till Madrid över helgen (jobb), och jag stod och pratade med grannarna i över en timme innan vi kom iväg till affären.

Idag är jag typ frisk. Halsont fortfarande men inget (nästan, ta i trä TA I TRÄ) illamående. Jag är gräsänka, och har därmed ingen som tar hand om mig när jag får hungerslag/attackillamående. Jag får lov att tänka längre i förväg, och har alltså redan nu tänkt ut att min middag måste börja med majskolv i ugn med smör och salt. Känns helt oviktigt vad som följer, bara jag får majs.

Imorgon fyller Simon 1 år. Farmor + farbror CJ, mormor och morbror + moster Monika kommer på fika kl 10. Jonas övertalade mig att ordna med lunch till honom fast jag inte alls hade planer på det så lunchsallad får förberedas ikväll tillsammans med fruktsallad och kladdkaka.

Varför har man barnkalas kl 10, undrade Jonas. Därför att vi vill att Simon är med – han sover mellan 13-16, eller däromkring, och jag orkar inte göra födelsedagsmiddag. Det är ju inte som att han kommer minnas sin ettårsdag ändå. Men, det ÄR ju trots allt hans födelsedag och han måste ju få en present av sina päron, så jag har skaffat ett gäng magnetiska träklossar som han ska få på morgonen efter frukost.