Sammanfattning av solohelg med massa besök

I fredags var det sommar. Det var kanske samma för alla överallt – jag vet att Björn hade det lite jobbigt i Tallinn med bara svarta jeans och skjorta i packningen och med ett hotellrum precis under takbjälkarna. Du vet sådär varmt att man börjar tänka saker som ”jag kanske är mer av en vintermänniska när allt kommer omkring” och så.

Syssling-Anna kom över vid 16 och underhöll Simon medan jag lagade mat, med Adrian på köksgolvet, och sen kom Niclas lagom till middan. Vi åt inne, eftersom vi saknar både paviljong och tillräckligt parasoll. Fortfarande. Men melonen åt vi ute i alla fall.

I lördags kom barnens farmor Annette på eftermiddan och hon stannade över natten. På kvällen premiärbadade vi båda barnen tillsammans för första gången; vi har skaffat en badstol till Adrian så att man törs släppa honom.

Det gick jättebra, ända tills Adrian tappade humöret fullständigt. Antagligen för att Simon snodde hans leksaker hela tiden. Han tog sina stämband till nya höjder medan Simon öste vatten på sin farmor tills hon efter många varningar tröttnade och avslutade badet, varpå Simon också tappade det fullständigt och blev skogstokig där i karet och vägrade kliva upp. Så han fick sitta kvar.

Jag smorde in Adrian, klädde på honom, lyfte tillbaka skötbordet, torkade vatten på golvet, plockade tillbaka kläder, laddade med blöjor, och höll på. Simon satt kvar, i ett nu ganska kallt och framför allt tomt badkar, med huvudet bakåt och vrålade krokodiltårar så att vi fick gömma badkarsproppen.

Men som sagt, det gick bra, över lag. I söndags åkte Carina hem vid 9, och farmor stannade till efter lunch. Sen kom Björn hem innan Simon vaknade. Nu har han pratat om sin pappa i 2 dagar, och när han var ledsen på föris igår hade han ropat på pappa istället för på mig.

Det är väl som jag sa på skämt till en kompis som också har en liten son; njut av den första tiden, för sen vänder han sig mot pappa och eftersom han är pojke går det aldrig över. Typ.

Och som jag saknade Björn…! Jag trodde inte jag skulle det, alltså inte så mycket för min solohelg varade bara 3 nätter och det var ju folk här hela tiden, men jo.

Premiärgäster

Vi hade kompisar här på middag igår.

Det är så lustigt, men inte konstigt förstås, att man aldrig har så fin ordning på sitt hem som när man får besök. Precis som när man flyttar; det är aldrig så rent som när man flyttar ut. Alla detaljer man färdigställt, äntligen. Allt man velat göra; gjort.

Igår var deras besök sparken som behövdes för att dammsuga för första gången, ställa i ordning soffan äntligen, rulla ut mattan, röja tv-bänken, frigöra matbordet under all bråte, tända lite ljus här och var samt premiärelda i kaminen… Jag älskar att vi har en kamin.

braskaminDet bästa var att under hela kvällen sas det inte många ord om bebisar, småbarnsliv, hur begränsande familjebildning är eller annat upplyftande. Nej. Det var normalsnack. Vi var normala — hela kvällen! 🙂

Idag har vi äntligen varit iväg och både tittat på, valt och köpt golv till övervåningen. Leverans på tisdag. Björn har därmed slappnat av lite och kommit ner i varv, lite mer golv har rivits på övervåningen och jag har preppat klädkammaren för målning.

projekt klädkammare

Jag tror att vi ska in med elfa-system för att få plats med allt och lite till, men det är inte helt klart än.