Grejen med fulcykel
Jag och Björn har varsin cykel som vi tycker om, som vi använder när det spelar roll – dvs när vi ska cykla längre sträckor, när vi ska ha med barnen i cykelstolar och så.
Cyklar är inte billiga historier, så Björn har försökt fula ner sin vackra svarta cykel för att göra den mindre attraktiv för obehöriga genom att fläckspreja den i illgrönt. Än har han fått behålla den.
Trots att jag redan blivit av med en cykel för några år sen så faller jag offer för mitt eget estetiska öga och vägrar spreja min. Än har jag fått behålla den taiträtaiträtaiträ.
För 2 år sen skaffade Björn även en fulcykel, dvs en cykel som är värd så lite som möjligt men ändå funkar att cykla på, som han skulle ha i stan för att spara tid mellan pendeln och det uppdraget han då satt på. Den sprejades för övrigt också fläckgrön – varför ändra på ett vinnande koncept?
Förra året satt han på ett annat uppdrag där han inte behövde cykel, så jag använde den till tunnelbanan när jag skulle till skolan. I år behövde han ha tillbaka den igen, så jag började leta egen fulcykel på Blocket.
Fulcyklar är förvånansvärt dyra. Jag hittade ingen under 600 kr i somras, och det var i den vevan som Adrian gav mig en extra livad natt i början på juli.
Skitnatt deluxe
I somras hade jag – eller jag hade flera långa nätter med Adrian, men jag hade speciellt EN skitnatt utöver det vanliga. Du vet hur det kan vara; man brottar sig genom morgonen och vartenda andetag är en ansträngning och allt man vill göra är att gå och lägga sig och sova i 3 dagar.
På vägen tillbaka från föris upptäckte jag en cykel precis framför mitt hem. Slängd bredvid gångvägen på gräsmattan låg en rostig lilarosa REX med trasig kedja och skeva hjul.
Det är ödet, tänkte jag och rullade cykeln lite längre in på gräsmattan så att jag skulle kunna se den från vardagsrummet. Jag ställde upp den mot stödet, så att den som kom och letade efter sin cykel skulle se den, men så att den som inte letade skulle se att där stod en olåst cykel fri att gå vidare med.
Hittecyklar hos Polisen
Jag anmälde fyndet till Polisen, som kom och hämtade cykeln. Med hittecyklar funkar det så att om ägaren inte gjort anspråk inom 3 månader så kan upphittaren göra anspråk på cykeln, och i oktober fick jag hem en meddelande om att komma och hämta min nya fulcykel.
Att den behövde en omgång på verkstan visste jag, men det visade sig att den var i så dåligt skick att reparationerna skulle gå på ca 2500 kr – och det var om jag gick fulvägen och tog det billigaste möjliga.
Ny cykel
Så när jag stod där och dividerade med cykelmecken, så upplyste han mig om att det vore billigare och bättre att köpa en av hans cyklar istället. Garanterat funktionsdugliga, lagom fula, nyservade och i gott skick under ytan.
Det slutade med att jag trillade dit på en 3-växlad hoj för 1000 kr istället. Dyr historia över lag, men nu har jag en fulcykel – som tyvärr inte är så ful så den ska jag nog spreja ändå – men fungerande växlar och jag tänker att TIDEN jag sparade genom att bara ta den cykeln istället för att hålla på och fortsätta leta var värt diffen på 400 kr mot vad jag hoppades hitta på Blocket.
Jag dealade till mig att han flyttade över pakethållare och sadel från min hittecykel i alla fall. Alltid nåt. I övrigt var bakdäcket och eventuellt styret det enda som var värt att behålla på den.
Så nu står det 5 stora cyklar i vårt garage. 4 av dem ska vara där. Den rosa är definitivt på väg bort, men utan den hade den nya 3-växlade inte hittat hit, så kanske var det ödet, trots allt.