Mors dag i USA (och här)

I söndags var det mors dag i USA. Jag ska berätta varför jag har koll på det:

En bomma

I söndags tog Björn med sig Simon ut på förmiddan medan Adrian sov hemma och jag fortsatte min vansinnesquest att försöka bringa ordning bland våra prylar på vinden.

När de kom tillbaka för att äta lunch var jag fortfarande där uppe. Jag hörde dem komma in och greja i hallen, och sen:

”Ropa på mamma, Simon.”

”Mamma eh eh eh eh däh?”

”Ja, mamma är på vinden. Ropa på mamma så kommer hon ner.”

”Mamma eh däh?”

”Ja, ropa… Lisa? Kan du komma ner?”

”Är det bråttom?” frågade jag, som stod med en stor kartong i famnen.

”Ja.”

Jag klättrade ner för stegen och sprang nedför trappan, och i hallen möttes jag av Simon som bredbent, stolt och glad räckte upp ett brunt blompaket mot mig.

”Bomma! Bomma, mamma!”

”Åh, nämen! Åååå, vad fiiint Simon! Taaaack, å kom får jag en kram!”

”NÄÄÄJ!!”

Han ville öppna så vi hjälptes åt. En fin vit orkidé vecklades fram ur pappret. Simon var förtjust. Jag var tårögt förtjust.

”Men varför…? Va? Är det mors dag idag?”

Björn, omåttligt nöjd med hur bra överlämnandet hade gått (och med sig själv), nickade och skrattade, och påminde mig om att höra av mig till mamma.

Dominoeffekten

Jag ringde mamma.

”Hej! Jag står med Inger på golfbanan, vi ska snart gå ut men vi ska bara gå 9 hål. Jag kanske kommer förbi sen.”

”Grattis på mors dag!”

”Va?”

”Grattis på mors dag, sa jag.”

”Åh men taaack… Är det mors dag idag? Det hade jag ingen aning om!”


Mamma ringde tillbaka till mig lite senare och upplyste om att det inte alls var mors dag; det är den 28e maj i år. Björn satt mitt emot mig och gapade.

”Men varför står det i min kalender att det är idag då?”

Han har av nån anledning amerikanska högtider i sin kalender, visade det sig, och trodde inte det var olika datum i olika länder.

”Visste du att det kan vara olika datum?”

”Ja, det vet jag. I Frankrike infaller mors och fars dag med 2 veckors mellanrum på våren.”

”Hm.”

 

 

 

TonårsBjörn kallade det för teklad

Från en teälskare till en annan (?). Det här har inget med barn att göra för en gångs skull, men det har med mig och min mentala stabilitet att göra – dvs det handlar om te.

Jag har hittat en blogg om te (tips), där ett av inläggen tipsar om choklad-te. Alltså te med en rad mörk choklad i.

Jag älskar mitt te, det är min snuttefilt, och jag älskar choklad. Det bara måste vara den bästa kombon ever.

”Det där kom jag på för länge sen” sa Björn, tenörden, när jag eld och lågor över idén likt en präst på ett väckelsemöte skulle värva honom. ”Jag kallade det för teklad.”

Helt typiskt för min man så kom inget omdöme, ingen åsikt om detta, så jag körde.

Jag skippade strösslandet av tekoppskanten – dvs jag skippade allt utom att stoppa choklad i teet – och det blev inte riktigt som på bilden. Chokladen lämnade bromsspår på kanten där den omedelbart började lösas upp och lägga sig i små geggiga smulor på botten.

te med choklad

Masala Chai från Kahls. Rullat svart Assam-te, kardemumma, kanel, ingefära, kryddnejlika och svartpeppar. Drick med lite mjölk i.

Mitt te – dvs inte mitt te, som jag odlar och torkar själv (hah), utan mitt favoritte – är det godaste jag någonsin hållit i. Har du inte testat Kahls Masala Chai så gör det (det säljs på Indiska som trekantiga tepåsar i plåtburk och kostar passande nog tre gånger så mycket som enkilospåsen jag köper på Presenterian i centrum).

Chokladen jag använde var en bitter 70% mörk historia från Lindt, också jättegod för sig, men alltså… det blev ingen hit så jag hällde i mjölk.

Det blev ännu värre.

Jag ska testa igen, men seriöst den här gången för det måste ju vara jättegott, egentligen. Annat te, annan choklad, sockrade kanter.

 


ej sponsrat