Det gäller att hitta sin ljusglimt i tillvaron

Spännande tider

Det är spännande tider, må jag säga. Eller har vi redan avhandlat det, typ tusen gånger? Spännande tider, verkligen, när utflykten till stora coop blir en ljusglimt. Det här med att jobba hemma, stanna hemma, undvika folksamlingar och allt vad det är leder förstås till omvärdering av det man faktiskt kan göra. Som att handla.

Nu är Björn och jag krassliga, men innan det hände så var Adrian med mig och handlade efter dansen, och vi höll på att inte komma därifrån för att ubåten var så himla spännande.

ljusglimt på coop

Årets första och enda pulkaåk

Annan ljusglimt var härom dagen när jag var hemma med Adrian, eftersom det inte fanns någon personal alls på hans avdelning på förskolan, och det hade snöat under natten.

”SNÖÖÖ!!” tjoade jag och, när han inte ville följa med ut direkt, hotade med att det redan höll på att smälta.

Vi tog med oss pulkan och åkte ett åk i slänten här i närheten. Det gled som förväntat på den tunna flygiga nysnön, som knappt fäst vid det fortfarande gröna gräset, dvs dåligt. Så vi gick en prommis med pulkan på släp, och jag som inte varit ute på ett par dagar tyckte det var oerhört trevligt.

ljusglimt 2020

Av någon anledning blev Adrian plötsligt sur på mig och gick runt och tjurade i säkert 30 minuter utan förklaring, men sen blev vi lika oförklarligt sams igen och när vi kom hem fick han syn på leksaksskidorna i garaget. Medan det sista av nattens snö sakta smälte bort inför våra ögon kämpade min lille trotsåring tappert med spänna-på-skidorna tills det var dags att äta lunch.

ljusglimt

Permitterad

Också en ljusglimt, faktiskt. Jag har blivit permitterad från jobbet på 40 %, dvs jag går ner till att jobba 60 % med en lönesänkning på 6 %. Det är i och för sig nästan fullt strålkastarljus snarare än en ljusglimt. Här har jag gått runt ett tag och funderat på om jag i egenskap av småbarnsförälder borde gå ner till 80 %, så som jag har rätt att göra, och så ger man mig 60 % istället utan särskilt stor lönesänkning alls. Extra bra är det för att det naturligtvis är på jobbets initiativ; det som tagit emot på 80 %-fronten är just att jag är nyanställd på 100 % och det kändes så dumt att direkt gå ner på 80 %.

Å, men vad ska jag GÖRA med all denna TID? Äsch, jag tänkte ett tag att här har jag min chans att se ikapp alla säsonger av Game of Thrones (som jag sparat), men det blir nog snarare självstudier i kombination med diverse syprojekt. Om nu barnen får fortsätta komma till förskolan, vill säga. Man vet ju aldrig. Spännande tider, som sagt.

Aprilvädret och barnkalasens tid är här

Det blev ingen vinter i år, i alla fall inte i Stockholm. Vi gick från en segt utdragen höst till vårfåglar och knoppar, Simon och jag har enligt order pollenmedicinerat sedan februari och i helgen tog Björn fram studsmattan. Och nu snöar det.

… och medan jag skrev detta försvann allt och solen kom fram. Det är verkligen osäkra tider vi lever i.

Barnkalas

Simon fyller fem år i mitten av april, och han har såklart önskat sig ett kalas med fiskdamm. Det är inte många veckor kvar, men vi vet inte riktigt hur vi ska ställa oss till det hela. Klart att vi vill ordna ett kalas för honom, men om några veckor får kanske ingen gå ut alls så det gäller att ordna med planer som inte är alltför komplicerade att skjuta på eller avboka.

Tiden är alltså kommen – barnkalasens tid, vill säga. Vi vägrar låta oss dras med i föräldratävlingar om vem som ordnar det bästa/största/mest originella/fyndigaste kalaset, men det krävs likväl en hel del eftertanke och planering för att vi ska komma så mentalt helskinnade ur det hela som möjligt. Tips mottages för övrigt mer än gärna. Vad som helst. Hit me.

Jag var på ett gäng barnkalas när jag var barn, det är min enda erfarenhet – förutom pojkarnas första kalas i vintras hos en gemensam förskolekompis, då.

Nu snöar det igen.

Anyway, Björn tyckte vi skulle satsa på utomhuskalas, med tanke på folks eventuella ovilja att samlas inomhus i kombination med vår definitiva ovilja att städa.

Nu haglar det, för övrigt.

Utomhuskalas känns inte så himla lockande just nu, men det är väl den vägen vi måste vandra den här våren om vi ska få nåt gjort.