Vem sitter inne?

Det är 30° varmt på uteplatsen. I skuggan under paviljongen som Björn nyligen satte upp, alltså. Det är bara 26° inne i köket, men 30° i skuggan är helt ok. Det fläktar stilla, blommorna och buskarna vinkar från rabatten på andra sidan tantspaljén och Simon sover i sitt rum.

Att han sover är både helt fascinerande och samtidigt så oundvikligt, med tanke på igår kväll. Det var så varmt på övervåningen där vi har sovrummen att hela stället luktade bastu, det gick inte att få in korsdrag i rummet, det gick inte att slappna av för värmen och klibbet och allting var obekvämt. Björn och jag turades om att försöka natta honom, en halvtimme i taget. Vi satt på bollen, vi låg bredvid, vi höll fast honom så han inte kunde resa sig, vi vattnade, sjöng och ett tag satt jag till och med och blåste på honom för att han skulle ligga stilla.

Han brukar somna kl 20-20:30. Kl 22:15 gav han upp och svimmade väl av utmattning mer är somnade.

Nu har Björn varit iväg och köpt en golvstående fläkt som står och blåser därinne hos honom. Jag hoppas verkligen att den hjälper även ikväll.

Jag har varit ledig i 2 dagar och pappa har varit här på besök. Alltid lika mysigt, alltid lite kort visit men man tar vad man får. När jag skjutsade honom till pendeln igår stannade jag till på Rusta och köpte en babypool, den där sorten man inte behöver blåsa upp (orka det i den här värmen). Simon har inte badat men han kretsar runt den, kastar i grejer, slår i vattnet med en träslev och blöter ner allt i närheten. Igår när vi precis fyllt den fick han leka en stund med trädgårdsslangen, och tack och lov är Björns mobilkamera bättre än min.

Mors dag i backspegeln

I Björns familj har man aldrig uppmärksammat mors och fars dag, vad jag förstått. Förra året däremot kom han med en kommentar på skämt om att han inte fått nån uppmärksamhet på fars dag, när han kompis och kollega var så glad att bli firad på sin första jag-är-minsann-pappa-dag. Jag bestämde oss då för att eftersom jag inte fått så mycket som ett grattis så hade han bara sig själv att skylla, och att vi skulle fira i fortsättningen.

Mors dag var i söndags.

Jag, i lördags: ”Älskling, kommer du ihåg att vi sa förra året att vi skulle uppmärksamma mors och fars dag?”

Björn tittade blankt på mig, sen garvade han: ”Nehehej! Det har jag glömt. Ska vi?”

”Ja.”

”Varför det?”

”Därför att man gör det. Därför att jag vill det. Därför att jag förväntar mig det av mina barn, och nu är de för små för att sköta det själva. De behöver hjälp.”

”Ja, visst. Ok.”

”Inget stort alltså, bara nånting… ja, nåt.”

”Hör du det Simon? Tänk ut nåt bra.”

Det gjorde han.

”Placera gärna dessa hängande så att jag inte når dom.”

Nu vill Björn hänga dem i ståltråd i fönstret, utan kruka eller nåt sånt trams. Jag är tveksam till hur snyggt det blir, men vi får väl försöka.

För min egen del så jobbade jag dag, och sedan åkte vi direkt till min bror för att fira hans födelsedag med mamma. Jag glömde be Björn köpa blommor, och vi hann inte efter jobbet så allt min stackars mamma fick, förutom en kram och ”jag prioriterade mer tid med dig framför blomsterköp”, var en länk på Facebook tillsammans ett grattis. #fail

Bilden är lånad från bloggen Hej Hej Vardag, en kul blogg på temat pseudotvillingar. Simon och Tvåan kommer att bli pseudotvillingar, eftersom det bara blir 1,5 år mellan dem och Simon aldrig kommer minnas tiden då han inte hade en bror ❤

#morsdag #morsdag2016 #mamma

Mellanslag på rea

Alltså jag har lyckats utveckla allergi mot särskrivningar. KÖPTE DU MELLANSLAGEN PÅ REA ELLER VAD?

Det är synd, för som sagt, det finns många bloggar jag blivit intresserad av och försökt läsa, och alltså ärligt tragglat mig igenom dumheterna och banat väg för sammanhang och eventuella röda trådar som en isbrytare i februari, men det stupar på att folk särskriver.

Det är så märkligt för de kan ju uppenbarligen skriva i övrigt, och att avgöra om det ska vara ett eller två ord är ju lika lätt som att fälla upp laptopen.

”Kan jag göra en kort paus mellan orden utan att betydelsen ändras?” Inte? Ta bort det förbenade mellanslaget då! Hur svårt kan det vara?

Jag blir deppig. Ingen annan verkar bry sig. Jag tycks tillhöra ett utdöende släkte av… av folk som bryr sig om sånt.

Kanske borde sluta läsa bloggar, innan jag utvecklar eksem mot eländet.

Sovmorgon och kreativa löften

Idag är det lördag. För Björn, som är föräldraledig, är det inte nån speciell dag idag förutom att det antagligen var mer folk i parkleken när han gick dit med Simon. Jag har inte frågat. Jag, å andra sidan, jobbar dag både lördag och söndag. I vanliga fall börjar man kl 06:30, men på helgen är det en timme senare som gäller. Haha! Sovmorgon!! Ända till kl 6 ?

Den där lite lediga känslan du vet när man gör nåt av egen fri vilja, inte för att man måste. Det var så pass mycket sovmorgon att Simon vaknade strax innan jag skulle gå, så jag bytte på honom och gjorde välling och väckte Björn med bebis och tillhörande nappflaska på sängen.

Alltså det var ju så mysigt att jag höll på att inte komma iväg till jobbet alls, missade bussen så fick ta bilen istället. Fint väder var det också…

Men, i och med att jag hade bilen nu så kunde jag stanna vid tygaffären på vägen hem. Jag pratade med en kompis igår som väntar tvillingar, kanske så tidigt som i juli. De är deras första barn, och de funderar på hur de ska lösa sovarrangemanget hemma. Jag föreslog 2 babynest.

”Vad är det?” sa hon, och istället för att beskriva ett babynest på ringrostig franska bad jag henne googla det. Hon blev eld och lågor. Hurra, lösningen var funnen, typ.

Jag, eller dvs mitt estetiska kreativa vuxna egna jag, rycktes med i entusiasmen och erbjöd mig att sy 2 st åt henne, som present till tvillingarna. Vi hade precis pratat om hur mycket tid man INTE har som bebisförälder, så hon skrattade bara först tills hon insåg att jag var tokallvarlig.

Jag är fortfarande tokallvarlig. Babynestet var jättebra att ha när Simon var ny, men jag gillar inte det jag sydde och ska göra ett nytt till mig själv (ja, jag är så trött min min egen säng nu att jag tänkte testa detta; det funkade ju bra för Simon liksom). Så nu har jag 3 att göra. Jag får ta mig tid, helt enkelt. Alltså, efter jobbet skulle jag åka förbi tygaffären eftersom jag hade bilen… men jag slutade kl 15 och då stängde tygaffären. Jag får använda sånt jag redan har hemma, vilket förmodligen är en bra sak eftersom jag lyckats samla på mig en jäkla massa.

Hurra för mig. Länge leve helgen – och babynestets uppfinnare.

Så taggad! ?

babynest

Målbilden, fast med annat tyg. Och lägre kanter. Om kanterna är lägre kan man liggamma mitt i natten utan att ta ungen ur babynestet. Då kan man tjuvsova samtidigt ?

#babynestsweden #babynest #nyfödd #bfoktober2016 #tvillingar

Flumkväll efter igår

Man ser på vegetationen vilken sida av vårt hus som får mer sol. Det är alltså inte entrésidan.

Jag går på stökigt schema dessa veckor; maj och juni är högsäsong på hotellet. Jag var ledig igår, och jobbar nu 6 dagar på rad innan nästa onsdag som är ledig igen.

Jag var iväg med Simon på öppna förskolan igår förmiddag. Han hade jättekul! Dreglade, snodde leksaker och slog folk i huvet med en stekspade och annat passande. Jag gillar att gå dit med honom. Man behöver inte jaga runt, man får prata med andra (vuxna), man kan bara sitta och ta det lugnt och dricka sitt morgonte (termosmugg med vattentätt lock) medan Simon härjar på där för egen maskin.

Anyway, eftersom jag var ledig igår känns idag som en måndag. Jag är definitivt trött som om det vore måndag. En ledig dag bara sådär går så fort, ändå räcker det för att man ska bli dagvill… jag behöver i och för sig inte så mycket hjälp för att tappa ordningen på dagar, datum, eller mina egna fötter för den delen…

Nej, nu är det färdigsvamlat. Jag fick i alla fall lite gjort igår; en dregglis som legat halvfärdig i fönstret i rätt många veckor, och en sommarmössa till Simon. Dregglisen är naturligtvis till mig. För extra trötta flumkvällar som den här riskerar att bli. Det är isbjörnar på mösstyget, men det ser man inte om man inte vet om det så jag ska nog göra en ny. Med en liten skärm på. Sydde en med kepsskärm för ett tag sen men han drog bara av den, tills han en dag lyckades fimpa den inne på ett gigantiskt Coop och jag inte orkade leta så jag tänker att om jag syr en med en halv skärm på så är det större chans att den får sitta kvar.

 

Om man får tråkigt, del 2

Beställ en matkasse, se till att få med frysvaror. Frysvaror levereras med kolsyreis.

Lägg kolsyreisen i ett glas vatten.

Woooooosh.

Familjeliv; hustomtar och jubeloffer

När jag och Björn var på profylaxkursen när jag var gravid med Simon – en kurs jag för övrigt kan rekommendera för den som är nervös eller orolig (eller bara vill förbereda sig) – så var bland det första, som hon som höll i det hela sa till oss:

”Är det nån som är lite nervös?”

Blandade svar.

”Känner ni kanske att det är mycket ni undrar över, eller funderar mycket på eller så?”

Jakande svar.

”Är det kanske till och med så att ni varit inne på Familjeliv och läst lite?”

Roade, lite motvilliga ”jaaa…” hördes från lite olika håll i rummet, alla log igenkännande.

”Gör inte så mot er själva!” utbrast hon då och skrattade. ”På Familjeliv hittar man sällan sådant man vill veta, och det är mycket rykten, urban legends och annat strunt som florerar där. Jag som barnmorska blir ibland mörkrädd när jag hör vad som står där. Har ni frågor, ställ dem till mig, till er barnmorska, eller ring 1177. Undvik Familjeliv!”

Igenkännande och medhåll var känslan i gruppen när vi gick vidare. För det är så sant, att vad man än söker på så verkar sökresultatet alltid innehålla ett gäng länkar till Familjelivs olika trådar, och det är aldrig svaret man söker som man hittar där. Däremot hittar man en massa annat.

På Familjeliv hänger mycket folk med mycket tid över. Folk som inte fått bearbeta sina trauman, folk som råkat ut för det där som händer 0,00001% av befolkningen den 7e februari var tredje århundrade om vädret är dåligt, eller folk som saknar annan sysselsättning än slösurfing och undertryckande av ilska. Jag tror att Familjeliv lyckats bli hustomtarnas och jubeloffrens hemforum. Det är där de samlas och delar sanningar och osanningar i en salig röra, letar upp utlämnande inlägg från vilsna människor som sträcker sig efter hjälp från alla tänkbara håll och talar om för dem hur misslyckade de är som ställer sådana dumma frågor.

Familjeliv lockar ständigt nya besökare eftersom alla* sökresultat innehåller länkar till dem. Jag tror det är till stor del dessa naiva själar som skriver ärliga, normala – om än kanske något egna – inlägg och hoppas på seriösa svar. Det är de som, knäckta av alla okänsliga, irrelevanta och ibland elaka svar, bokar akutbesök hos läkare i skräcken över att eventuellt ha fått missfall för flera månader sedan och att det nu är en bortbyting som rör sig därinne. Eller nåt.

Familjeliv är enormt. Det är väl klart att det finns normala människor där också, sådana som lärt sig sålla bland dumheter, verklighetsflykter och vanligt traditionellt vansinne och vaska fram användbara saker. Kanske är de till och med fler än tomtarna och offren. Men det är de senare som syns, det är de som tillbringar sin tid med att hacka på alla som törs yttra sig motströms eller i annan ström än deras. Skulle seriösa användare bry sig om att svara på inlägg om de inte hade nåt relevant att säga? Jag är skeptisk.

Jag är på Familjeliv ibland. Jag räknar inte mig själv till offren såklart (vem gör det?), kanske till de vilsna nån gång ibland men jag ställer inga frågor. Jag vet att jag inte kan låta bli att ta åt mig när folk beter sig som stolpskott.

Bilden är lånad från ”Sveriges största familj” (Familjeliv.se)

*ALLA sökresultat är att ta i. Men alla sökningar jag gör som har med föräldraskap, barn och hälsa m.m. leder förr eller senare dit.

Min sambos inställning till heminredning

Jag skickade en länk till Björn för nån vecka sen. Det gällde en lampa. Världens bästa lampa, tyckte jag.

Vi har, som du ser, olika inställning till det här med inredning. Eftersom Björn vid ett flertal tillfällen utnämnt mig till estetisk chef och ytansvarig i det här hemmet så köpte jag lampan ändå. Alltså, han måste se saker på plats för att kunna avgöra vad han tycker – egentligen vet jag inte varför jag frågar honom med en länk från början. Han kommer ju aldrig hoppa jämfota över nåt han inte ser i sitt sammanhang ändå. Han har visserligen veto, men om lampan nu misslyckas så brutalt i att göra honom uppspelt att det får negativa konsekvenser så flyttar jag in den i ateljén. MIN ateljé.

Och skulle lampan i värsta fall visa sig utgöra ett hot mot husfriden så får jag väl skicka tillbaka den… men det ska mycket till innan jag övertygas om det.

Bilden är hämtad från miniSign.se (OBS! ej sponsrat)